Socionomstudenter utomlands

läs och låt dig inspireras

Andra veckan i Indien nr 2

2016-04-15

Denna veckan har vi haft problem med internet och el så därför kommer detta inlägg en vecka försent.
Förra veckan besökte vi en by nere vid Ganges som heter Botya. Botya är som ett eget litet samhälle som skiljer sig från övriga byar runt omkring. Invånarna i Botya pratar ett eget språk, klär sig annorlunda och ser något annorlunda ut. Människorna i Botya är kända för ditt handarbete och sin egenproducerade öl. Jag (Miranda) köpte en fin tröja som en kvinna hade gjort.

 

IMG_2953Här är tröjan Miranda köpte av kvinnan på bilden.

 

20160407_110100Utanför varje hem satt kvinnor och arbetade med att väva mattor, sticka tröjor etc.

 

Efter besöket i Botya gick vi till Ganges och doppade fötterna i vattnet. 200 meter från oss var det en grupp människor som brände en kropp för att sedan lägga askan i vattnet.

20160407_111403

 

Förra veckan besökte vi även templet Kalamathi. För att komma dit fick vi vandra en timme i bergen. Magisk natur! Väl på templet fick vi vara med på en ceremoni där vi fick röd färg i pannan och ett rött armband. Efteråt drack alla chai och åt mat tillsammans.

 

IMG_2987Templet Kalamathi

IMG_2980Miranda och Olaf utanför templet

Efter tempelbesöket åkte vi till en annan by för att vara med på en  ceremoni där befolkningen dansade för att hedra gudarna. Mäktig upplevelse med fantastiska människor. Vart vi än åker så blir vi så väl bemötta.

20160408_155529Här är befolkningen samlad för att dansa och hedra gudarna.

Allt gott!

Hälsningar från Indien.

// Miranda och Olaf

Andra veckan i Indien

2016-04-08

Vi har nu varit i Indien i två veckor. Tiden går så snabbt och vi är hela tiden med om nya intryck och spännande upplevelser. Vi blir ständigt utmanade med att se livet ur ett annat perspektiv, vilket är mycket utvecklande för oss. Denna veckan har vi varit på två olika skolor där vi har arbetat med barnen, lekt lekar och praktiserat yoga.

12939157_1152361444803576_189921909_nOlaf lär ut yoga och meditation för elever på en skola i byn Sonla. Eleverna är mellan 11-16 år gamla.

 

IMG_2928Miranda leker namnlekar och gemenskapslekar med barnen i Sonla.

 

20160406_104028

 

IMG_2937

IMG_2945Här är vi i byn Hadakoti som har en skola och förskola för barn mellan 3-10 år.

 

I veckan har vi även grävt gropar för att plantera fruktträd runt centret. Träden som ska planteras medför inte enbart frukt,  utan även att området runt centret blir grönare och skapar skugga från solen.

 

12966750_1152361181470269_1443792248_nOlaf och vår handladare Pundir gräver grop för framtida trädplantering.

 

Hälsningar från Indien!

Miranda och Olaf

 

 

Äntligen i Indien!

2016-04-01

Nu har vi varit i Indien i drygt en vecka. Veckan började med några dagar i Delhi där vi shoppade indiska kläder och saker som vi behöver till våra work shops. Vi köpte även fotbollar, volleybollar och frisbees som vi tänkte ge till skolorna vi besöker. I Delhi blev vi även hembjudna till vår handledare Devendras frus familj på middag. Jag (Miranda) fick en fin hennatatuering på min ena hand, och maten var väldigt god!

20160326_125828 Miranda och Devendra i en barnaffär i Delhi där vi köpte pennor, saxar, klistermärken, skivblock och färgpennor till våra work shops.

20160326_235703Miranda, Olaf, Devendra, Devendras fru, hennes lillebror och hennes kusin i Delhi

I lördags natt var det dags att åka upp till Himad Education Centre där vi ska bo i några veckor. Himad ligger i bergsområdet Garhwal i den västa delen av delstaten Uttarakhand, vid foten av Himalaya. För att komma till centret åkte vi 13 timmar i en trång jeep. Våra väskor hade vi på taket. Naturen i Garhwal är helt fantastisk!

20160327_080222Olaf och jeepen som tog oss från Delhi till Himad.

I onsdags och torsdags besökte vi två byar i närheten av Himad. I byarna fick vi besöka två skolor och sitta med på en lektion. Barnen var väldigt nyfikna på oss och hade många frågor att ställa. Vi gick även runt i byarna och hälsade på folk. De flesta var ute på fältet och arbetade, så byarna var ganska tomma på folk. Men de människor vi träffade var väldigt trevliga ochnyfikna på oss och vi blev bjudna på mycket Chai.

12895395_10208218789979727_1834649306_nEn by vi besökte.

12935471_10208232226475631_1328634287_nEn skola vi besökte. Eleverna sitter ute och äter lunch.


// Miranda och Olaf

Nya Zeeland

2016-03-18

Hej!

Nu är barnen inne på sin tredje vecka på Stand for Children. I Rimu whares har vi 11 pojkar, och denna grupp har varit lite svårare än tidigare grupper. Det har förekommit mycket bråk bland vissa barn, och det har även varit svårt för vissa att respektera och lyssna på personalen. Som student och ung kvinna upplever jag att det är svårare att få pojkarna att lyssna på mig än övrig personal. Detta är något man får jobba med att försöka finna självförtroendet och tålamod till att kunna bygga en bra relation till dessa barn. Personalen på Stand for Children är dock väldigt kunniga och det hittas ständigt på meningsfulla aktiviteter och olika tillvägagångssätt för att få barnen att trivas och kunna bygga en bra relation till personalen. Däribland har vår Team Leader introducerat ”Theraplay” som är en strukturerad lek där målet är att främja barnens självförtroende, känsla av tillhörighet, öka tillit till personal och andra barn och att öka den sociala förmågan. Theraplay är baserad på egenskaper som normalt finns i relationen mellan barn och deras föräldrar: struktur, engagemang, fostran och utmaning. Theraplay involverar också mycket beröring för att bygga tillit och skapa relation mellan både barnen och till personalen. Det är även viktigt att respektera och uppmärksamma barn som inte känner sig trygga med beröring och försöka hitta alternativa tillvägagångssätt för att skapa en god relation till barnet. Meningen är inte heller att man skall fokusera på något enskilt barn utan idén är att fokusera på gruppen som en helhet.

Jag har under veckan även fått utbildning i NCI (Non-violent Crisis Intervention) som handlar om hur vi som personal kan hantera utåtagerande barn och hur vi kan förhindra att våldsamma situationer uppstår. Sammanfattningsvis kan man säga att det handlar om att försöka distrahera och avleda barn vid situationer där de blir väldigt utåtagerande. Skulle detta inte vara möjlig skall man låta barnen vara ifred och låta dem vara så länge det inte innebär fara för dem själva, andra barn eller personal. På Stand for Children säger personalen att saker går att köpa nya och ersätta, men inte ett barn. Det finns dock situationer där barnen inte går att avleda och där exempelvis barnet blir väldigt aggressivt. Om barnet blir aggressivt mot sig själv, mot andra barn eller personal finns det olika tillvägagångssätt där man får hålla fast barn och på olika sätt fysiskt hindra barnet från att skada någon. Som student får jag aldrig röra barnen eller försöka dra isär dem vid bråk eller liknande utan jag måste alltid tillkalla ordinarie personal som får hjälpa till istället. Att fysiskt hindra ett barn från att röra sig är dock allra sista utvägen man ska gå om ingenting annat hjälper. Efter händelsen måste föräldern informeras och allt skall noggrant dokumenteras.

Det har varit väldigt intressant att ta del av både NCI utbildningen och Theraplay som vi nyligen startat med och som kommer hållas varje vecka. Nu är det dock bara en vecka kvar tills denna barngrupp åker hem igen. Denna barngrupp stannar bara 4 veckor eftersom det snart är påskledigt och verksamheten kommer vara stäng från 25 mars till 28 mars.

Önskar alla en glad påsk från varma Nya Zeeland trots att det börjar gå mot höst här nere =)

//Nicole

 

NCI training:

IMG_8605 IMG_8606

 

Nya Zeeland

2016-03-01

Ny barngrupp!

Imorgon är det igen dags för nya barn att komma till Stand for Children. Eftersom många av barnen hade sommarlov under januari månad har vi inte haft så mycket barn här fram tills nu. Imorgon kommer dock en större skara barn och det ska bli intressant att följa denna nya grupp. Jag kommer även få tre stycken ”key children” vilket innebär att jag tillsammans med en från personalen kommer följa dessa barns utveckling och arbeta närmare med barnen och deras behov. Denna gång stannar barnen bara i fyra veckor eftersom att verksamheten inte har öppet under påsken.

Hur fungerar det då när ett barn skall tas in på Stand for Children? Här i Nya Zeeland är det så att det är lite socialt arbete som bedrivs av staten. Istället är det olika icke-statliga organisationer och företag som bedriver detta arbete. Stand Children’s Services är en non-governmental organization (icke-statlig organisation) och finansieras av Ministry of Social Development, donationer och andra insamlingar. The Ministry of Education finansierar även den skolverksamhet som bedrivs på Stand for Children. Det finns sju olika Stand Children’s Services på olika platser i Nya Zeeland: Whangarei, Auckland, Rotorua, Gisbone, Otaki, Christchurch och Roxburgh. Det är Stand for Children som utför insatserna och utreder barn vars ansökningar kommer in till organisationen. Dock har inte organisationen möjlighet att omhänderta ett barn utan när ett barn har blivit utsatt för ett brott så kopplas den statliga organisationen Child, Youth and Family in som då tar över utredningen om barnet. Nya Zeeland skiljer sig också från Sverige på det sätt att man inte har samma anmälningsskyldighet här som i Sverige när man arbetar med barn. Men de flesta ansökningar som kommer in kommer från skolor och även från familjerna själva. När en ansökan kommer in utreder socialarbetarna barnens situation och behov, sedan presenterar varje socialarbetare varje ”fall” vid speciella möten, kallade Care Group Meeting där Manager och de olika Team Leaders är med och diskuterar om barnet skall tas in på Stand och hur länge. Det är alltid Managern på Stand for Children som har sista ordet angående vilka barn som skall tas in i verksamheten.

Imorgon är det då alltså dags för en ny barngrupp som blivit antagna på Stand for Children. Dessa två dagar som gått har bara ägnats åt att förbereda inför den nya gruppen som kommer. Vi har bland annat läst information om varje barn, anpassat våra whares (boende) för barnen och haft olika möten där vi planerat aktiviteter och informerat varandra om barnens behov. Det ska bli intressant att följa en ny barngrupp nu när man är mer insatt i hur verksamheten fungerar!

// Nicole

Nya Zeeland

2016-02-17

Hej igen!

Nu har det gått några veckor sedan jag kom till Nya Zeeland och jag börjar sakta men säkert landa i hur saker och ting fungerar här på praktikplatsen.

Just nu befinner jag mig på Residential (boendedelen) här på organisationen Stand for Children. Här arbetar man antingen morgonskift 06:30-15:00 eller kvällsskift 13:30-22:00 men man kan även arbeta mellan 10:00-19:00 för att täcka upp vid tillfällen då det behövs mer personal. Vilka skift man skall jobba bestämmer man tillsammans med sitt Team (arbetsgrupp). Det finns även personal som arbetar natt (vaken natt) på organisationen för att finnas som stöd för barnen när de sover och se till så att barnen befinner sig i sin säng under natten. En skillnad mot Sverige är att personalen som arbetar natt på organisationen inte får mer betalt än de som arbetar på dagen. Jag kommer att arbeta olika skift under min praktiktid men kommer inte att arbeta nattetid.

Hur ser då en vanlig dag ut för barnen på Stand for Children?

Barnen blir väckta klockan 07:00 och gör sig i ordning för dagen samt gör de sina Mahi (sysslor) som innebär att dem tillsammans hjälps åt för att städa sin whares (boendedel). Klockan 07:45 äter alla barnen gemensam frukost och gör sig i ordning för skolan som är mellan 09:00 till 15:00 måndag till fredag. Efter skolan samlas barnen för att äta en gemensam fika och göra sig redo för eftermiddagsaktiviteter. Dessa kan variera, det kan vara allt från att man stannar på gården för att leka, kollar på film eller gör någon form av utflykt så som att gå till stranden, simhallen, lekplatsen eller liknande. Mellan 17:30 till 18:00 äter barnen middag och därefter skall barnen duscha, göra sig ordning för kvällen samt göra sina läxor. Någon lugnare aktivitet sker efter detta fram tills att barnen går och lägger sig klockan 20:00.

Helgerna ser något annorlunda ut för barnen då dessa är mer fria och ofta så sker någon form av heldagsaktivitet så som att besöka någon strand för att paddla kajak, åka in till Auckland City eller besöka något annat evenemang.

Här kommer lite bilder för att se hur verksamheten ser ut!

//Nicole

Boende flickor vs pojkar:

12722176_10153220038406783_930695963_oSkolgården, matsalen och boendet:

12751925_10153220038426783_1603413522_o

Nya Zeeland

2016-01-26

Hej!

Jag heter Nicole och går socionomprogrammet på Linnéuniversitetet i Växjö. Jag har precis börjat termin 5 vilket innebär VFU. Jag kommer att spendera hela min praktik (17 veckor) i Auckland, Nya Zeeland.

Min praktikplats där jag kommer att vara heter Stand for Children och ligger en bit utanför Auckland city. Hit kommer barn som är mellan 5-13 år gamla som är socialt utsatta och har olika svårigheter. Det kan exempelvis vara barn som har någon funktionsnedsättning, barn med föräldrar som missbrukar och barn som har bevittnat eller själva utsatts för våld i hemmet. Barnen som kommer till organisationen stannar oftast 4-5 veckor men de kan också stanna kortare perioder eller bara helger beroende på barnets situation. Barnen bor i olika whares; Rimu är för de äldre pojkarna, Rata för de yngre pojkarna och Pohutukawa är för alla flickor. Det finns alltså olika delar på Stand for Children. Det finns boende för barnen (whares), en skolverksamhet precis inne på området där barnen får gå i skola och det finns även socialarbetare på plats i Stand som utreder barnens behov och har kontakt med familjerna.

Jag kommer under min praktikperiod att få vara på alla de olika områden på Stand för att få lära mig så mycket som möjligt om verksamheten. Än så länge har jag bara fått ta del av en hel del information eftersom all personal som börjar arbeta på Stand måste läsa olika dokument som innehåller information om hur de arbetar på Stand samt svara på frågor relaterat till detta. Imorgon (onsdag) kommer en ny grupp barn som skall stanna på Stand de nästkommande 4-5 veckorna. Det ska bli spännande att få följa dessa barn!

 

Stand for Children

Byebye!!

2015-12-21

Efter lite semester har jag nu har jag spenderat min sista dag på Chilla… Sista tiden gick fortare än kvickt! Jag och Therése har jobbat på med våra gruppaktiviteter, nallekort och känslokartor. Vi har också haft workshops för alla vuxna som är engagerade i Chilla. Det var väldigt kul, de flesta var mäkta imponerade av upplägget och pedagogiken. Här är de vana vid föreläsningar medan workshops var något helt nytt. Den sista tiden har vi pratat mycket med barnen om avsked och om hur det kommer kännas när vi åker hem. Det är inte lätt… Väldigt svårt faktiskt! De flesta barnen visar negativa känslor, såklart. De berättar att de kommer vara arga, ledsna, känna sig ensamma och säga upp vänskapen med oss…
Det får mig att än en gång reflektera över vad för nytta vi gör i ett sådant här sammanhang, och hur stor är skadan? Vad betyder det för barnen att två gånger om året skapa förtroendefulla relationer till människor som efter några månader åker igen? För mig känns det väldigt svårt. Det hade varit lättare om det fanns någon där som de kunde vända sig till, problemet är att ofta blir de studenter som kommer den viktiga tryggheten. De som finns kvar har enligt mig inte möjlighet eller förmågan att ge barnen detta. Barnen har från tidig ålder anknytningsproblematik och på många plan blivit övergivna av sina föräldrar. Hur hälsosamt är det för barnen att bli “övergivna” igen och igen av oss som kommer? Så varför kommer vi? Det behövs resurser för att garantera att det finns andra personer i barnens närhet som verkligen kommer stanna, som de kan prata med, öppna sig för och ha som trygg punkt. Jag hoppas att det mentorskapsprogram vi tillsammans med Fatema utvecklat verkligen kommer kunna vara en bit på väg, det är i alla fall tanken!

Jag och Therése hade som avslutning framkallat foton från vår vistelse. Vi gjorde ett album för dem att titta i när de vill komma ihåg alla fina och roliga stunder vi haft. Vi gjorde också i ordning ett varsitt porträtt av barnen som vi tillsammans satte upp i deras nya lekrum! (Som för övrigt blev såååå fint)

Som en slutsummering har detta varit ett äventyr jag alla gånger skulle göra om. Det är otroligt hur en kan utvecklas bara av att resa. Att möta nya människor, nya samhällssystem och andra kulturer har höjt min blick och fått mig att kunna se nya perspektiv på livet! Det är ju helt fantastiskt! Res mera och ta in så mycket kunskap du bara kan!

Hej från mig, Chilla och Indien!

 

IMG_7126

IMG_7131

IMG_7124

IMG_7362

IMG_7299

IMG_7340

IMG_7396

IMG_7409

IMG_8166

IMG_8171

IMG_7421

IMG_8196

 

 

Sista tiden i Peru

2015-12-18

Sista en och en halv veckan på praktiken i Peru skulle vi göra en fördjupning på en verksamhet i Arequipa. Jag valde Centro Emergencia Mujer (CEM) som är en statlig organisation som arbetar med att hjälpa våldsutsatta kvinnor. Första dagen satt jag och lyssnade när min handledare Nilda talade med kvinnor som blivit utsatta för våld. De flesta hade blivit slagna av sina män i hemmet. Dag två följde jag med en psykolog ut på fältet. Vi besökte två skolor där psykologen talade med två personer hon misstänkte blivit utsatta för våld. Det var intressant.
Dag tre på morgonen kom German (vår samordnare) till CEM och han och Nilda började diskutera livfullt. Det visade sig att jag inte kunde vara på CEM längre pga. någon slags konflikt mellan kontoret i Lima och kontoret i Arequipa. Så jag blev helt sonika omplacerad till samma ställe som Jonathan var på nämligen Centro de Salud (vårdcentral) i stadsdelen Selva Alegre. Det kändes bra då jag ändå inte riktigt trivdes på CEM. På Centro de Salud blev jag väl mottagen av de tre socialassistenterna Sonia, Sofia och Liz som jobbade där.
Under tiden på vårdcentralen fick vi följa med på flera besök på skolor, vara med på föreläsning om näringsriktig kost för barn, aktiviteter för äldre mm. Arbetet kändes stundtals ostrukturerat då de tre socialassistenterna trängs på ett litet kontor med en dator. De hade mycket att göra men tog sig ändå tid till oss och var väldigt välkomnande. Jag tyckte den största skillnaden mot det sociala arbetet i Sverige var att man här arbetade väldigt mycket praktiskt. Man städade, diskade, plockade med massa rekvisita, arbetar mycket direkt mot människor, inte så mycket administrativt. I Sverige känns det som det sociala arbetet ofta sker bakom en dator och ett skrivbord.
Sammanfattningsvis var det en intressant fördjupning där många nya tankar och idéer väcktes och människorna, både socialarbetare och medborgare var väldigt trevliga, tillmötesgående och inbjudande.

Sista veckan kommer bestå av lite turistande i Peru. Först ut är Cusco och en fyradagars-vandring till Machu Picchu. Sedan till Nazca för att beskåda de mytomspunna Nazca-linjerna. Efter det besöker vi staden Ica innan vi åker till Lima där vi flyger hem ifrån.

Johan & Jonathan

 

image

 

Sista veckan på centret!

2015-12-14

Hej!

Den här veckan har varit vår sista vecka på centret och vi har under veckan åkt till de skolor vi besökt innan och donerat olika saker och material som skolorna önskade sig. I tisdags åkte hälften utav oss till barnhemmet för pojkarna och gav dem instrument, fotboll, frisbee och klubbor. Tyvärr var nästan alla pojkarna i skolan när vi kom dit men två av dem var hemma.

DSC02304På bilden ser ni föreståndaren, två av pojkarna som bor där och några tjejer som går en datautbildning på barnhemmet. De blev väldigt glada och han som grundade skolan ringde och tackade oss.

Den andra hälften åkte till en high school skola och hade en workshop om mänskliga rättigheter med dem. De hade en prestation om barns rättigheter och efter det satt barnen gruppvis och diskuterade olika påståenden kopplade till ämnet. Till skolan donerade vi badmintonrack och badmintonbollar, fotbollar, hopprep, frisbee samt att vi ska betala kostnaden för att laga deras dator.

IMG_4343

Här håller Vicky, Ronja och Mandus deras workshop.

 Dagen efter åkte tre utav oss till en byskola uppe i bergen. De hade med sig, hopprep, fotboll, cricket saker för barn, elektroniska barntrummor med engelskt tal samt klubbor och pärlor. Barnen var blyga men verkade tacksamma och glada för sakerna.

IMG_1487Josefine, Ronja och Mandus i klassrummet i byskolan.

 

Resten av oss gick ner till byskolan nedanför centret med bänkar och tillhörande bord under armen. De här barnen hade vi träffat två gånger innan och haft bland annat en workshop med dem, vilket gjorde att de kände igen oss och blev glada när vi kom. De var nyfikna på vad vi hade med oss och vi började snabbt att montera ihop bänkarna. Det fanns bara 4 stycken bänkar i affären de andra 8 ska fraktas till skolan under nästa vecka. Så de bänkarna kommer de behöva montera ihop själva. Vi hade även med oss hopprep, frisbee och pärlor vilket uppskattades väldigt mycket av barnen då de började leka med allt så fort de fick det.

Lärarna var väldigt tacksamma över bänkarna då de inte har haft någonstans att sitta innan förutom på marken/golvet. Barnen tyckte att dem var fina och de kunde få plats två stycken på varje bänk. Barnen började även leka med oss men tyvärr kunde vi inte vara där så länge och när vi gick fick massa kramar och pussar av barnen. Vi ville inte lämna dem och det känns konstigt att vi kommer se dem igen…

IMG_4396Vi med alla barnen och en lärare.

 

Centret vi bor på behöver emergency lights då strömmen går till och från rätt ofta och de har ingen back-up belysning, vilket gör att workshops och power-point presentationer blir svårt att genomföra. Vi har därför bestämt att donera resterande pengar vi fått in till centret!

På eftermiddagen åkte vi till en närliggande by uppe i bergen. Vi fick gå från vägen ca. 1 kilometer in bland bergen och det var en fantastisk utsikt hela vägen. I byn var det sista dagen på en veckas religiös festival. De dansade och hade olika ceremonier som vi fick ta del av. Några utav oss dansade även med lokal befolkningen. Det var en väldigt rolig upplevelse.

Idag, fredag, har vi goodbye-party. Vi har haft lite utvärdering om hela praktiken i Indien, vilket var rätt känslomässigt för att vi insåg att vi snart ska åka hem igen. Nu har vi precis haft 5-kamp. Vi delade upp oss två och två och alla grupper höll i en gren. Det var bl.a. en ordlek, hitta 10 saker som började på en specifik bokstav, minneslek, musiklek och avslutningsvis klassisk irländsk julafton! Vinnarna blev Madde och Lina och tvåa kom Zara och Ronja.

Ronja läste även upp en dikt som hon skrivit själv. Den handlade om hennes kärlek till Dal, vilket är det vi ätit varje dag på centret. Vi kunde alla känna igen oss i det hon skrev och nedanför kan ni läsa hela dikten!

IMG_5507

 

Centret är fullt av hjärtballonger och vi har dukat långbord i matsalen med ljus! Ikväll ska vi äta gott, njuta av sällskapet och bara ha det bra!

Hoppas ni får en lika bra fredag som vi kommer ha!

P.S Inlägget var tänkt att publiceras i fredags men på grund av internetbrist gick det inte. Vi är alltså fullt medvetna om att det är måndag idag. Vi kom fram till Delhi igår efter en 15 h jeepresa och här ska vi spendera våra sista dagar i Indien! 🙂

/Madina och resten