Socionomstudenter utomlands

I tisdags var centrum i Arequipa städat då Unesco höll ett möte här då Arequipa räknas som en världsarvsstad. Efter mötet varit så syns mindre poliser till i området vilket gjort att tiggare och arbetande barn börjat visa sig åven i centrum. Det är tydligt att politikerna ville visa en falsk bild av Arequipa när detta möte skedde.

 

Torsdag 5/11

Vi mötte upp våran guide German och en tolk redan vid 8 på morgonen och begav oss iväg med taxi. Chauffören var väldigt pratsam och det märktes att den mindre spanskaskicklige av oss gjort stora framsteg i språket om än ordförådet och gramatiken lämnar mer att önska. German verkade vara nöjd över framstegen och roades över det norrbottniska uttalet på vissa ord.
Vi åkte till universitetsområdet som var ett gäng byggnader benägna runt stadens största fotbollsarena där skollaget spelade. Tolken berättade att det varit många studentuppror på skolan de senaste åren från, framför allt, juridikstudenter vilket dragit ut på utbildningarna och gjort skolan mindre attraktiv. Området hade mycket parker och skolbyggnadernas storlek var en aning mindre än de på Linneuniversitetet i Växjö. Det märktes att German jobbade där då han, under den korta halvtimme vi var där, han stanna till och snackade med 2 olika lärare vi mötte på.
Efter universitetsbesöket tog vi bussen upp till Pueblo de Hoven, som tolken beskrev som “the slum”. Bussen gick på bara 80 cent(2kr) och tog oss i en jäkla fart några kilometer upp för ett brant tätbebott berg. Det gällde att vara snabbt på och snabbt betala när vi gick av då bussen så gått som rullade konstant. Området var relativt nybebyggt för ca 50 år sen och beboddes främst av folk som flyttat in från småbyarna i bergen. Språket cetchua är ett vanligt förekommande språk i området. Skolan var omgiven av en hög mur och vid entren satt en kvinna och skrev upp alla som gick in och ut ur anläggningen. Germans systers jobbade som lärare och vi besökte hennes klass som var i åldrarna 8-10. Klassrummet vi besökte såg gammeldags ut med väldigt gamla bänkar men med en projektor i taket.
När vi kom in så stod alla upp och hälsade på oss i kör och upprepade våra namn i kör när vi presenterade oss. Efteråt fick vi sätta oss lite i skymundan och se när läraren lärde ut om skillnader mellan växter, djur och solens inverkan på allt levande. Hon var väldigt aktiv, pratade högt och bollade ut frågor till barnen kors och tvärs när hon lärde ut. Det var 16 barn i rummet där de flesta hade skoluniformer. Efter en kvart så tog hon upp om Sverige igen och tog fram en europakarta på projektorn där två av barnen fick gå upp och peka ut Peru och sedan Sverige. Peru var inget problem men när det kom till Sverige pekade ena på Ryssland och sedan Kina medan den andre stod och läste för fullt och pekade rätt. Sedan fick vi komma fram igen och berätta, till stor del med tolkens hjälp, om Sverige. Barnen ville veta vad för coola djur vi hade och gillade att höra om björn och renar och tyckte det lät galet att det finns folk som badar isvak samt vägrade att tro på att det finns midnattsol. Läraren visade lite bilder på bland annat Stockholm, lucia, kräftor, kungen och midsommar som vi fick berätta om. Efter det så fick alla barnen ställa sig upp igen och sjunga en sång för oss som visade sig handla om Peru. Efteråt så sa dom att det var vår tur så jag och Johan tittade förvirrat på varandra, kom fram till en låt snabbt och ställde oss upp och med höga stämmor sjöng vi du gamla du fria. Barnens ögon var jäklart som pingisbollar så vi tar för givet att vi sjöng jäkligt bra. Efteråt så tackade läraren oss, vi tog några gruppbilder och lämnade klassrummet.
Vi gick en annan väg ner till bussen än den vi kom så vi fick se mer av området. Det märktes att området var mycket fattigt både på folket och alla hundar som sprang runt på tak och gator. För att vara det tolken beskrev som “slum” så hände inget mer än att en nerdrogad ung man ville prata med oss, en hund reste ragg och nafsade efter tolken när vi passera dennes hus och en fattig man höll ett tal på bussen hem om sin sociala situation och samlade sedan ihop pengar av dem som satt där. Jag kände mig aldrig riktigt hotad i nån av situationerna utan mer obekväm men visst vore det inte allt för smart att gå runt och vifta med dyra föremål i det området, främst efter mörkrets inbrott.

Efteråt spanskalektion i vanlig ordning där vi fortsätter att göra stora framsteg.

 

Fredag 6/11

På morgonen så hade vi skype-seminarium med vår handledare i Sverige om demokratiska prosesser i Peru. Där gick vi bland annat igenom de senaste årens olika styren och hur de påverkat välfärden i landet.
Klockan 17 kom German, Maura och 2 tolkar till hotellet och höll en förläsning om sociala problem i Peru. Maura visade en hel rad olika diagram och berättade utifrån dem vad de olika klyftorna i samhället kunde bero på. De största problemen i Peru finns i de så kallade “rural areas”, glesbygden, där den största fattigdomen och dåliga levnadsförhållandena finns. Statistiken visade bland annat att barn som hoppar av skolan tidigt är mycket vanligare i rural areas än övriga landet. Detta berodde till exempel på att det finns få lärare i glesbygden som fick undervisa en blandad klass med kanske 10 elever i årskurs 1-6. Lägg där till dilemmat “mr wednesday” där läraren reser måndag, lär på onsdan och reser hem dagen efter.
Ett ämne som det blev mycket samtal kring var barnarbete då det finns en annan syn på det här än hemma i Sverige. Här är det barnen själv som väljer att jobba för att tjäna ihop pengar för att kunna göra kul grejer som till exempel att sitta på internetcaféer menar dem. Förbudet mot barnarbete här i Peru har inneburit att de flesta barnen börjar jobba efter mörkrets inbrott där de inte blir sedda av polis lika lätt med att till exempel gå runt och sälja godis. I barnkomventionen står det tydligt att barnarbete inte är okej men det står också att barnen ska komma till tals. Frågar man barnen själva enligt föreläsarna så säger dom att det är polisen som är problemet som i många fall slår barnen om de upptäcker att barnen jobbar. Det är ett svårt dilemma i ett fattigt samhälle där barnen själva i många fall känner att de vill jobba för att kunna bidra.

Lördag 7/11

Dagen började med en skön sovmorgon och först vid 4 kom spanskaläraren och höll en femte och sista lektion före vi sticker till colcadalen. Hon stannade kvar efter lektionen och agerade tolk när German och Maura kom och höll ännu en föreläsning. Den här gången handlade föreläsningen om socialarbetarens roll i samhället. Man kände igen sig mycket från lektionerna hemma i Sverige.
En tysk utbytesstudent som studerar socialt arbete här i Arequipa var också med och lyssnade och det blev mycket samtal kring de stora skillnader mellan våra länder och Peru. I Peru söker sig inte folk till socialen lika mycket som hemma i Sverige då det finns en typ av stolthet att de vill ha ett riktigt jobb och inte bara pengar och förebyggande insatser. Uppsökande verksamhet är en stor bristvara i Peru jämfört med Sverige vilket gör det svårt att upptäcka när någon har rätt till insatser. Det finns också många människor här som inte vet om sina både politiska och mänskliga rättigheter. Avancerade strukturer som Sveriges och Tysklands socialtjänster finns inte i Peru då det är svårt här att bygga upp en välfärd som håller i längden.

Söndag 8/11

Vi gick upp tidigt på morgonen och åkte med German och besökte en peruansk familj som vi kommer att bo hos när vi kommer tillbaka om en vecka. Det var ett par vars 2 döttrar, 1 barnbarn och en förälder var inneboende. De var mycket trevliga och välkomnande och hade haft många utbytesstudenter boende hos dem tidigare. Endast spanska i huset gäller vilket vi börjar känna oss redo för. Det är bara 15 minuters gångväg till centrum. Vi känner att boendet hos dom kommer att bli riktigt bra och första veckan på hostal var behövligt så att det inte blev för mycket på en gång.

Imorgon åker vi till en annan familj i colca-dalen där vi ska bo i en vecka och lära om deras kultur, sociala problem samt hänga med German och besöka de olika organisationer som jobbar där.

 

/ Jonathan och Johan

 

Bilder

Vy från Pueble de Hoven

 

När barnen sjöng för oss

 

Upp och nervänd bild på oss och barnen 😉