Första veckan i Peru – poco a poco

23:00 by socionomstudenter

Hej igen!
Jag tänkte berätta lite om min första vecka här i Peru – något sent, vilket beror på att datorn har krånglat lite. Men nu har jag koppling så här kommer ett inlägg! 🙂

Här i Peru är jag uppe med tuppen om morgnarna – bokstavligen då det finns en tupp utanför mitt fönster som väcker mig omkring halv fem varje morgon. Det tar nog ett tag innan jag vänjer mig vid den… Förutom detta har jag haft en superbra första vecka i Peru. Det har varit ganska mycket att vänja sig vid – nytt land, ny kultur, nytt språk, vara långt ifrån familj och vänner, osv – men jag ser bara fram emot att se hur jag kommer att utvecklas och lära mig under de ytterligare sex veckor jag ska vara här. Det som varit svårast att vänja sig vid är nog språket – de flesta här i Peru kan inte så mycket engelska, så jag talar mest spanska här (jag använder engelska i princip enbart då jag glömt bort eller inte vet hur man säger ett visst ord på spanska). Det går okej eftersom jag har läst spanska under högstadiet och gymnasiet, men mycket har glömts bort med tiden. Det känns ibland lite frustrerande att inte alltid förstå allt som sägs eller kunna göra sig förstådd, men det går framåt, ”poco a poco” – lite i taget.

Måndag 6/11
Första dagen på praktiken! Dagen börjar tidigt med att fixa lunch samt äta frukost, sedan beger vi oss iväg mot Alto Cayma. Vi tar oss dit med buss, och jag märker nu av hur mycket trafik det är jämfört med gårdagen. Bussarna stannar upp väldigt snabbt för att plocka upp nya människor, och kör sedan snabbt vidare utan att vänta på att de ska hinna sätta sig. Det är mycket tutande och ropande om vart bussarna går. Mycket annorlunda jämfört med Sverige 🙂
Marias arbete i Alto Cayma Mission är med människor som bor i de allra fattigaste delarna av Arequipa. Människor flyttar från bergstrakterna och in till staden i hopp om bättre livsvillkor för sig och sin familj. Tyvärr räcker resurserna sällan till, och många individer och familjer hamnar därmed i utsatthet. Arbetet här är till för att ge dessa människor en hjälpande hand och bättre möjligheter.
Under förmiddagen hölls gruppen för kvinnorna, där de främst får lära sig att sticka. Jag gissar att tanken är att kvinnorna förr eller senare ska kunna försörja sig genom detta. Även fast arbetet inte går till på samma sätt som i Sverige, kunde jag se en viss likhet med det jag fick se på den praktik jag hade i Sverige – arbetet med att hjälpa och ge människor möjlighet till att så småningom kunna försörja sig själva. Däremot sker det inte någon myndighetsutövning eller prövning om huruvida personen är berättigad denna hjälp eller ej.
På eftermiddagen satt jag med Maria då hon höll ett samtal med ett par som hade relationsproblem, vilka hade en negativ inverkan på barnen. Även fast jag inte förstod det mesta som sades lade jag märke till den problematik som fanns mellan dem, exempelvis genom hur de satt under mötet och hur de pratade. Jag var även med på ett hembesök, där Maria skulle besöka en man med alkoholproblem. Så som jag uppfattar det så är det inte ett problem som prioriteras politiskt sett, men hjälp finns att få bland annat genom Alto Cayma Mission.

Tisdag 7/11
Jag och Maria har varit på besök vid Universidad Catolica de San Augustin. Vi besökte även socialtjänsten, i syftet att jag skulle få lära mig mer om den administrativa delen av socialt arbete. Då min praktik hemma i Sverige innebar ett mer administrativt arbete känns det som att den sortens arbete skulle se ungefär likadan ut i Peru, men jag skulle ändå tycka det var intressant att se om det finns skillnader och isåfall vilka. Jag ska kanske få komma och praktisera här senare en dag.
Under eftermiddagen har jag arbetat en del med mina studier, men jag har även fått åka på en liten utflykt, denna gång till Mirador de Yanahuara, där det finns en vacker ingraverad mur bakom vilken man har utsikt över Arequipa. Jag fick även prova en glass som är en specialitet från Arequipa: queso helado, ”ostglass”. Glassen innehåller inte ost, men kallas så ändå eftersom processen för att göra glassen tydligen är liknande processen för att göra ost. Riktigt god var den 🙂

Onsdag 8/11
Jag följer med Maria till Alto Cayma igen (hon arbetar här måndagar, onsdagar och fredagar). På förmiddagen har jag bland annat varit med Medical Ministry International, MMI, som arbetar med att ge sjukvård till människor som har det svårt med pengar. Denna dag fokuserade de på optik: de gjorde synundersökningar och andra prövningar för att avgöra vilka glasögon personen behövde, personen fick prova några par och sedan betala 10 soles (ca 25 kronor) för dem. Om det par glasögon personen behövde inte fanns i lagret, skrev de en preskription så att personen ska kunna hämta ut dem hos en optiker.
Jag hjälper även Maria att fixa med några dokument, bland annat inför en äktenskapsceremoni som ska hållas i kyrkan som ligger intill kontoret i Alto Cayma. Jag visste inte att bröllop och dop ingick i detta arbete, så det var intressant att lära sig om. Även om det inte är uppgifter som ingår i det sociala arbetet i Sverige, kan jag förstå att det har en betydande roll i socialt arbete här, med tanke på att kyrkan och katolsk tro verkar vara mycket viktig här.
På eftermiddagen åker vi med bil till de fattigaste bostadsområdena i Alto Cayma, där vi ska dela ut flygblad inför en kommunal dopceremoni. Husen i detta område är mycket små, och i många av dessa hus verkar det bo stora barnfamiljer. De har inte tillgång till vatten i huset, utan hämtar det i en allmän brunn i utbyte mot en viss summa varje dag. Detta vatten ska räcka till matlagning, tvätt, och personlig hygien. På söndagar finns inget vatten att hämta, berättar en kvinna som bor i området. Människorna här har heller inte tillgång till sjukvård, då den kostar för mycket pengar. Barn är därmed särskilt utsatta, då de lätt blir sjuka.
Jag visste sedan innan att många människor i Peru lever i fattigdom, men när jag såg detta bostadsområde insåg jag hur många det verkligen rörde sig om, och hur pass ”extrem” denna fattigdom var. Jag och Maria diskuterade kring området och om fattigdom. Hon frågade mig bland annat om jag kände till områden i Sverige som liknade det som vi befann oss i nu. Jag sa att det finns människor i Sverige som också lever i fattigdom, men – så vitt jag vet – inte i lika stor utsträckning och inte under samma villkor. Exempelvis har de flesta i Sverige tillgång till vatten, även de människor som har ont om pengar.

Torsdag 9/11
Under förmiddagen har jag följt med för att se en annan skola samt ett av sjukhusen i Arequipa. Maria berättar bland annat att det är svårt att få tider inom sjukvården, och när vi vandrar i korridorerna kan jag förstå det: exempelvis såg jag en lång kö av människor som väntade på att få bli vaccinerade.
Medan vi väntade på besöket på skolan hade Maria och jag en mycket givande diskussion om tradition och kultur i Peru, främst om uppdelningen mellan könen. Maria berättade om de ojämlikheter som finns där emellan, exempelvis att mannen aldrig förväntas hjälpa till i hemmet med matlagning eller liknande då detta är kvinnans uppgifter. Mannen ska arbeta och ha hand om ekonomin. På grund av ekonomiska skäl och till följd av den vanligt förekommande machokulturen är det inte sällsynt att kvinnan blir utsatt för våld i hemmet. Vi pratade lite kring de verksamheter som arbetar med att förebygga våld mot kvinnor, varpå jag frågade om det finns några åtgärder här för att hjälpa mannen till att bli av med sitt våldsamma beteende. Maria sa att sådant arbete inte sker här, åtminstone inte ofta. Jag undrade lite över detta, för även om kvinnan får hjälp att komma ifrån mannen så kommer han kunna fortsätta utöva våld mot andra kvinnor om han inte får hjälp till ett ändrat beteende.

Fredag 10/11
Vi fick besök från ett par poliser samt psykologer från Centro Emergencia Mujer (CEM), som var här för att föreläsa för oss och kvinnorna om våld i nära relationer. De typer av våld som nämndes var fysiskt, psykiskt, sexuellt och ekonomiskt våld. De berättade även om den cykel som en våldspräglad relation går igenom, med utövaren som efteråt är ångerfull, normalisering av våld, pendling mellan våld och ömhet – ungefär på samma sätt som jag har fått lära mig om våld i nära relationer hemma i Sverige. Precis så som jag och Maria diskuterade dagen innan berättade de om de patriarkala strukturer som oftast förekommer i hemmen här – mannen är överhuvud och har hand om ekonomin, vilket gör det svårare för kvinnan att lämna honom i det fall han utövar våld mot henne. Vi fick även små informationsblad från dem. På framsidan stod kontaktuppgifterna och en karta till CEM, och på baksidan fanns en modell av ett isberg för att kunna förstå våld som syns och inte syns, som är explicit eller subtilt.
Senare, efter föreläsningen, var vi uppe i bergstrakterna igen och delade ut flygblad. Det var lite läskigt ibland då det är mycket hundar här ikring. Jag är lite hundrädd och gillar inte när de kommer för nära eller när de börjar skälla för högt, men det gick bra ändå. Det var dessutom väldigt varmt, jag brände mig lite smått här och var. Ibland underskattar jag nog hur stark solen här kan vara.
På kvällen tittade vi på fotboll, något som hypats upp nästan hela veckan. Jag är inte särskilt intresserad av fotboll, men det är klart att jag ville sitta med och titta – både för det sociala och för att jag tänkte det skulle vara intressant att se fotboll i Peru. Det var match mellan Peru och Nya Zeeland, och vi bänkade upp oss med massor av diverse snacks för att titta. Det var mest ”försnack” på teven innan matchen skulle börja, vilket jag inte förstod och därmed inte tyckte var så intressant (iförsig tycker jag inte det är intressant på svenska heller), men det var roligt att se när de filmade fansen i olika städer. Fotboll verkar vara ett väldigt stort intresse här. Då matchen började klockan tio och jag var väldigt trött efter veckan tittade jag dock inte klart på matchen utan la mig ganska snart därefter – kanske lika bra då jag morgonen därefter fick höra att matchen slutat med 0-0.

Lördag 11/11
Över helgen hade familjen planerat att jag skulle åka med dem till kusten, något de brukar göra på helgerna. Vi satte oss i bilen och började bege oss, tills vi upptäckte att något var fel. Vi åkte in till en bilverkstad för att undersöka, där vi blev kvar många timmar. Sedan, när vi tror att allt är löst och vi äntligen kan åka iväg, verkar det som att problemet kvarstår vilket gör att vi får åka tillbaka för att åtgärda det. Vi bestämmer oss till slut att åka tillbaka hem då det kändes för osäkert att köra med bilen nu. Lite tråkigt att vi inte kom iväg, men bättre att vara på den säkra sidan (särskilt med trafiken här). Dessutom kommer det ju fler helger 🙂
Helt sysslolösa blev vi dock inte denna dag. Senare på eftermiddagen åt vi gott på en fiskrestaurang, sedan fick jag hjälp med att tvätta och så såg vi på film. På kvällen fick vi även besök av ett par vänner till familjen, som vi skulle ha hälsat på när vi kom till kusten.

Söndag 12/11
Jag följer med på matmarknad för att handla lite grejer. Det var väldigt stort där: massor av stånd som sålde frukt och grönsaker, många av dessa hade jag aldrig ens sett eller hört talas om så det var kul att vandra omkring här. På marknaden fanns nog lite av allt: frukt och grönt, mejerier och ägg, kött, ris, pasta, socker, det mesta i matväg helt enkelt. Vi köpte bland annat maíz morada (mörklila majs!), vilket det blev chicha morada av, en typ av saft gjord av majs och blandad frukt. Supergott!
Annat än det har det varit en mycket lugn dag, men i veckan blir det nya tag 🙂

Lite bilder kommer nedan!
Hasta luego
//Sofie

Mirador de Yanahuara, med vulkanen Misti i bakgrunden

 

Lagret av glasögon

 

Uppe i bergstrakterna, ett av de fattigare bostadsområdena

 

Maíz morada!

Comments are closed.