Socionomstudenter utomlands

Hej kompisar!

Nu blir det lite allvarligare stämning men jag tror att det kan vara nyttigt att visa hela bilden av att vara student utomlands. Så jag tänker berätta lite om några negativa incidenter som hittills har uppstått.

Jag har vid ett tillfälle haft på mig västerländska kläder, anpassade för det här varma klimatet… Ja, alltså jag hade ett linne på mig. Inte ett avslöjande, inte djupt urringat linne, men ändock ett linne som inte täckte hela framsidan så att säga. Direkt när jag hade detta på mig så började många titta på mig, och vid några tillfällen tittade även folk ner i urringningen. De är inte vana vid att se hud på detta sätt vilket gjorde att vissa missade biten med att vara artiga och istället stirrade på mig. Tips för den som inte tycker om den sortens uppmärksamhet och sexualiserande blickar: bär tischa eller dupatta som täcker kroppen något. Dupatta är en traditionell sjal som bärs av kvinnor, de kan variera i alla möjliga längder, färger och mönster, ett gött tips från mig är att införskaffa en sån ganska omgående då den även fungerar som värmande plagg om kvällarna 😀

Som ensam student så har jag märkt att jag av naturliga skäl får all, odelad, uppmärksamhet från organisationerna. Så att vara förberedd på att ställa mycket frågor är något som jag rekommenderar alla. Jag har tursamt nog fått förvarning om att även om organisationerna frågar om feedback så är det endast positiv feedback som de vill ha. Som student är det inte min plats att säga hur de ska göra sitt jobb eller förbättra vad de gör.

Eftersom jag är ensam student så kan många råka glömma bort att jag finns också. Detta har hänt flertalet gånger att socialarbetarna har börjar prata med varandra på marathi och att de sedan har sjunkit långt in i en diskussion utan att förklara någonting för mig. Det blir många långa stunder av att personal pratar med varandra utan att översätta till mig som student, då det inte verkar lönt. Personligen så har jag sysselsatt mig med att komma på andra frågor att ställa vid tillfälle, men det är ju upp till var och en…

Det mest negativa som jag har upplevt på organisationerna är att jag har blivit föremål för elaka kommentarer och skämt. Ibland har det varit för att jag har lila hår vilket inte är så illa, men andra gånger för att jag är tjock. Det är inte riktigt accepterat att vara tjock och när en dessutom är lång och bred så blir det en krock med hur de flesta indier är byggda i kroppen. Jag tänker inte peka ut organisationer eller personer, men vid ett tillfälle ropade en högre uppsatt personal till en anställd, över hela korridoren något som jag inte förstod. De och andra skrattade så jag frågade vad det handlade om. Den anställda såg generad ut och berättade att de skojat om att det såg roligt ut när hon som är så liten gick bredvid mig. Det blev i samtalet uppenbart att det inte var något jag skulle vetat om. Det gjorde mig mycket ledsen.
Vid andra tillfällen så har vissa personer i brist på empati eller förståelse för att det inte är passar sig gjort narr av mig, mitt framför näsan på mig, men trott att jag inte ska förstå när de talar på marathi/hindi. Kroppsspråk är ett universellt språk vill jag bara påpeka. Och det gäller så klart åt andra hållet också, de kan säkert avläsa på mig om det är något jag inte tycker om, blir ledsen över eller inte förstår. Eller att jag förstår.
Detta kan vara en kulturkrock, att skämt på detta viset görs och att det är jag som inte är insatt i den indiska kontexten. Men för min del så har jag tagit åt mig av detta och analyserat det.

• Jag kommer fram till att folk är likadana överallt på jorden, det finns alltid de som ska göra sig lustiga på andras bekostnad.
• Internationella kontakter kan gå förlorade genom oförståelsen om vad den andre menar, ex. olika sorters humor eller dålig översättning.
• Om jag hade jobbat en längre period med dessa socialarbetare hade jag kanske kommit in mer i jargongen och inte tagit lika illa vid mig.
• När jag i framtiden jobbar med människor från andra länder kommer jag att ha en större förståelse för hur det är att inte kunna språket. Jag kommer att förstå mer av vikten att översätta till den andre, att förklara och inte ge korta sammanfattningar även om det är mer effektivt för mig och mitt arbete.
• I framtiden ska jag i mötet med människor från andra kulturer inte skämta om deras kultur eller utseenden, det kan verkligen tas fel (och även om jag inte gör detta nu heller så vet jag med min egen empiri hur fel det kan tas!)