Socionomstudenter utomlands

Hola amigos och amigas!

12/12 och jag är på dag 2 på Deep Griha Society! Tiden går så fort! En längre presentation om vad de jobbar med på  Deep Griha Society finner du här.

Deep Griha jobbar med barn och kvinnor i första hand. De anordnar Creche-grupp för de minsta barnen och women empowerment-grupper för kvinnor i blandade åldrar. Igår fick jag rundtur i huset

Punes slumområden

Datorsal, här lär de sig att manövrera en dator så att de senare kan ha denna färdighet på sitt CV och kunna söka sådana jobb

Sygrupp! Här får de lära sig att sy och att hantera en symaskin, även detta för att kunna bemästra en färdighet som ska kunna generera arbete för kvinnorna

Utsikt över slumområdet

På centret har de även läkarmottagning, tandläkarmottagning och ögonmottagning. Detta för att fattiga i Pune ska ha råd att kunna få hjälp med något som annars hade kostat multum för en fattig familj.
Jag är inte helt säker men jag tror inte att detta är de allra fattigaste som kommer hit då de ändå betalar en slant för tjänster så som läkarbesök, syklass eller creche-grupp.

I Creche-grupperna, eller lekgrupperna, för de små barnen är grupperingen 0-2 år, 2-4 år och 5-6 år. Jag fick under första dagen vara med i creche-gruppen för de äldsta, då rabblade vi alfabetet på engelska, räknade och benämnde olika djur. Sedan satt vi i rader och åt tillsammans på golvet, för det är sällan några bord och stolar här i Indien för mat! Långa mattor läggs ut för att värma rumpan lite mot det kalla stengolvet, sen är det bara att slå sig ned!

 

Bilder från olika projekt, exempelvis har de kurser för kvinnor om mens och kroppen eller kurs för föräldrar om vad näringsrik mat är bra för, både för barn och vuxna samt vad som är näringsrik och nyttig mat. För skräpmat är oftast billigt och när familjerna inte har så mycket pengar så är det lätt att handla de billigare alternativen, ex. chips och snacks som mellanmål till barnen skickas ofta med till skolorna har jag märkt.

Och här är en fantastisk grupp kvinnor som lär sig engelska bland annat, också för att ha bättre chanser för att skaffa ett jobb i framtiden! De flesta har slutfört årskurs 8 men inte längre, så engelskakunskaperna var sisådär och de var mycket tillbakadragna till en början för att de är osäkra på språket. Så jag berättade om att vi i Sverige bara har ETT ENDA SPRÅK vilket de skrattade gott åt och förstod att engelska inte är min starka sida heller. Efter det flöt samtalet på lite bättre och vi småpratade om allt mellan himmel och jord. De var väldigt gulliga och frågade mycket om Sverige, vi fastnade länge på att prata om skillnader och likheter mellan äktenskap och det gemensamma livet som ett äkta par har. I Indien är det naturligt att bo hemma med sina föräldrar till över 25årsåldern, då det är dags för äktenskap. De berättade att äktenskap är vanligast mellan 25-30 år men helst innan, och då ska det även vara barn på G eller ett par ungar födda helst. Efter äktenskapet är det äntligen dags att flytta hemifrån! Men oftast bara för kvinnan, hon flyttar nämligen hem till mannen och mannen kan välja att bo kvar med sina föräldrar några år också. Så det kan bli väldigt många i hushållet under några år, men det är helt normalt försäkrade de mig om! När jag berättade om hur livet kan se ut i Sverige, där barnen flyttar ut efter gymnasiet och kanske skaffar en partner som de senare flyttar ihop med och att äktenskap inte alltid är givet plus att skaffa barn inte behöver ske inom äktenskapet – då blev det nästan ramaskri på de stackars kvinnorna. Så jag undvek att berätta om partnerskap och om homosexuella relationer och om transpersoners liv i Sverige, tre saker jag antog skulle få dem att trilla av stolarna. Dessutom fanns inte tiden till detta.
Som avslut så mer eller mindre tvingade de mig att sjunga något på svenska… Jahapp tänkte jag, de kommer ju inte förstå vad jag sjunger så jag kan ju välja vad som helst… Men jag valde att sjunga Idas sommarvisa efter att vi hade pratat en kvart om väder och årstider och jämfört svenska och indiska årstiderna. De applådera mycket efteråt, och jag kan fortfarande inte smälta att jag sjöng offentligt! Hahaha! De kontrade med att sjunga en sång om kärlek mellan en man och kvinna där mannen blir glad över att bara få se en glimt av sin undersköna kvinna. Nånting sådant var det tror jag, lite oklart på slutet.

En helt fantastisk grupp kvinnor med många drömmar och stort hopp om framtiden!

När dagen var slut gick jag en kort promenad i området. Jag hann både se en transkvinna gå stolt på gatan i grönglittrande sari, ungefär en sån här. Det gjorde mig glad att se variation på människor på öppen gata. Tyvärr hann jag inte prata med henne 🙁
Samt så såg jag vad bilden lite snett visar: bröllopsdeltagare! Bröllopsfesten börjar ute i grannskapet och det var hög musik som dundrade på mellan husen. Feststämningen var på topp kan jag säga! Jag gick vidare med ett leende på läpparna.

Ett bostadsområde precis innan gränsen till slumområdet jag besökte.

Det är mycket terrakotta här också! Mycket fina hantverk säljs längs med gatorna blandat med växter och streetfood längs med vägarna.

Innan jag beställde en rickshaw/auto genom appen Ola, så gick jag vilse. Jag stannade vid detta huset och skrattade lite åt att detta nog är det närmaste jag kommer en julkalender i detta landet! Sedan åkte jag hem för dagen