Socionomstudenter utomlands

DAG: 11

Under helgen hade vi fem tjejer delat på oss, på grund av att vi skulle ha våran praktik på olika ställen. Jag (Sara), Nathalie och Saara hade funnit en lägenhet i utkanten av gamla stan. Hyresvärden var väldigt bra på engelska och helt underbar. Lägenheten låg belägen enbart 3 km från vår praktikplats, vilket innebar att vi vissa dagar kunde ta oss till fots. Här kommer lite bilder från vårt boende:

             

 

Det var återigen måndag morgon, men inte vilken dag som helst utan jag (Sara), Nathalie och Saara skulle bege oss till vår första dag på Blossom House. Det vill säga ett fosterhem för 16 stycken utsatta flickor i åldrarna mellan 7–19 år. Fosterhemmet hade som krav att minst en av flickornas familjemedlemmar/släktingar skulle bevilja att de fick skrivas in på Blossom House. Dessa flickor kommer från olika bakgrunder som har gjort att de fått flytta till detta hem. Det kan vara allt från extrem fattigdom, släktingar som inte vill ha dem när deras föräldrar gått bort eller sitter i fängelse, blivit utsatta för våld eller övergrepp. När taxin hade släppt av oss, så var det svårt att hitta. Tillslut kom vår handledare Phoung och hämtade oss. Blossom House var beläget i en liten gränd och det fanns bara en liten liten skylt utanför.

 

 

 

    

 

Första dagen var ingen höjdare. Vår introduktion var inte så bra och vi kände oss inte så välkomna till fosterhemmet. Det var svårt att kommunicera och det blev missförstånd vid flera tillfällen med socialarbetarna. Vi fick känslan av att det fanns en hierarki, som gjorde att det var en person som in princip bestämde allt. Vår dag bestod av att vi fick kolla runt i huset, laga mat med flickorna och sen städa bland böcker. När vi kikade in i flickornas rum, blev det för några av oss en chock att se. Det var nog inställningen från början, att man trodde att Blossom House skulle ha fler resurser än vad det visade sig att de hade.

    

Här är bild på deras kök. Flickorna i alla åldrar hjälper till med både laga mat och diska.

Vi kände ganska snabbt att de inte riktigt hade förstått vad det var vi skulle göra där i två veckor och var det var vi ville få ut av vår vistelse. Vi beslöt oss ganska snabbt att ta kontakt med vår lärare Zum, som var i Vietnam för tillfället, för att rådfråga henne om vår situation.

 

DAG: 12

Vi bokade in ett möte på Blossom House redan dagen efter tillsammans med Anette som drev fosterhemmet, vår handledare och Zum. Det var ett väldigt givande möte som gjorde att hela vår situation blev mycket bättre. Det krävdes att vara öppen och rak med våra upplevelser från första dagen. Trots att det var svårt att ändra sin egna inställning, så kämpade vi på och visade att vi ville lära känna barnen och göra aktiviteter med dem. Vi fick under eftermiddagen sitta och läsa några case, samt skriva ner våra reflektioner om vad vi ansåg de kunde tänkt på i deras sätt att skriva. På kvällen bjöd Zum ut oss alla på en restaurang, med väldigt god mat!

 

DAG: 13

På onsdagen var det en ny dag, med nya utmaningar. Vi satt oss ner med en av socialarbetarna och skrev ett preliminärt schema som vi skulle ha för att veta när vi kunde utföra aktiviteter. Barnen gick i skola måndag till lördag, vilket gjorde det svårt för oss att planera in något för en längre tid. Trots att vi gjort ett schema, så blev det aldrig så ändå men det var något vi bara fick lära oss under tiden vi befann oss på Blossom House. Under eftermiddagen fick vi följa med att hämta det yngsta barnet på skolan, vilket var roligt. På kvällen hjälpte vi till och julpyntade tillsammans med några av flickorna. Vi åt kvällsmat och avslutade dagen med att spela musik, dansa och skratta en hel del! Vi började komma mer och mer in i det och flickorna var helt underbara!

  

Fortsättning följer.. 😀

Med vänliga hälsningar,
Sara Nilsson