Det närmar sig och det känns

13:53 by socionomstudenter

De driver mig till vansinne, allihop på samma gång. Hela jag är full av dem. Känslor. Jag som alltid försökt (och oftast lyckats) hålla känslor så långt ifrån mig som möjligt. Nu sväljer de mig hel, och jag mäktar inte motstå. Ena stunden känner jag mig som en självständig och stabil rymdraket som krossar allt i sin väg. Nästa stund blir jag liten och svag som ett beroende nyfött barn, utan förmåga att varken förstå eller förmå. Jag är en trisslott där det skrapas fram allt från vredesutbrott och ångestattack till lyckorus och glädjetårar. Jag frågar mig själv, gång på gång, vad jag gett mig in på och svaret blir alltid detsamma: Men jag vill ju det här. Så innerligt mycket! Jag pratar givetvis om min resa till Israel/Palestina, under de fem kommande veckorna. I början av socionomprogrammet presenterade universitetet möjligheten för studenter att göra sin studiepraktik i utlandet. Socionomprogram på svenska universitet har tillsammans utformat praktikprogram där socionomstudenter får göra studiegraktik i grupp, genom universitetens kontakter med utländska univeristet och organisationer. Universitetet står för kontakterna och studenterna får därigenom trygghet och en stadig grund att stå på då de har universitetet bakom sig och gruppen med sig. För mig var detta ett utmärkt tillfälle och en livs chans att få en erfarenhet jag länge drömt om, då jag aldrig skulle våga ge mig ut på ett sådant äventyr på egen hand. Valet att åka till just Israel föddes genom min kristna tro som fullkomligt eskalerat de senaste åren. Det har därför blivit en dröm att få besöka alla dessa platser där allt faktiskt började, en gång för länge sen. När univeristetet presenterade denna möjlighet var det inget tvivel att jag ville ta den chansen. Det religiösa perspektivet kombinerat med insyn i konflikten genom lokala organisationer som arbetar mot den lokala befolkningen, vilket är så lätt att missa under “vanliga” turistresor. Därigenom ges möjlighet att se det sociala arbetet i en kontext som fullständigt kontrasterar min egen verklighet och den verklighet socionomprogrammets studier grundar sig på. Att vilja är dock ett stort steg från att faktiskt ta beslutet att göra. Efter mycket om och men bestämde jag mig ändå för att inte låta chansen gå förbi mig och jag bokade flygbiljetter i våras tillsammans med två andra klasskompisar. Av olika anledningar avbokade de sin resa för någon månad sen och jag är numera ensam från mitt universitet. Jag har därefter velat fram och tillbaka om jag verkligen ska åka eller inte. Tryggheten i klasskompisarna försvann, fem veckor ifrån hem, sambo och familj, det återigen krigshärjade Gaza, IS brutala frammarsch, ebola-katastrofen och eskalerande oroligheter i Jerusalem. Sedan flygbiljetten bokades har jag längtat och väntat. Därför bestämde jag mig ännu en gång för att inte låta chansen rinna mellan mina fingrar. Enligt UD är det vanliga säkerhetsrutiner och säkerhetsåtgärder som gäller, trots oroligheterna. Jag håller mig till dessa, håller mig ifrån riskområdena och räknar med att komma hem helskinnad. Gruppen består dock av ytterligare sex studenter från andra universitet och jag ser fram emot att få tillfälle att knyta nya bekantskaper. Flyget lyfter på fredag och veckan består av förberedande föreläsningar och seminarium om Israels historia och socialt arbete i en israelisk kontext där konflikt blivit vardag. De organisationer och sociala projekt vi ska besöka och arbeta i under vistelsen är minst sagt spännande och jag återkommer till dessa! Israel är ett land med en unik, komplex och fascinerande historia, präglat av kulturella, religiösa och politiska motsättningar och konflikter. Det blir bara bättre ju mer kunskap jag suger åt mig. Nu är det närmre än någonsin! God Bless! / Evelina campus Kalmar

Comments are closed.