Socionomstudenter utomlands

Kunskap är de bästa vapnet, de är så vi besegrar ockupationen. En klok kille som vi intervjuade i veckan sa de, så fint. Denna veckan har vi intervjuat killar som varit i fängelse under sin tonårstid, innan 18-års dagen. Intervjun som Evelina tidigare skrivit om ska leda till att vi förhoppningsvis kan publicera intervjuerna i Sverige. Jag var från början rädd att vi trängde oss på och att de inte alls vill dela med sig, och framförallt inte att vi ska publicera deras känslor och tankar kring de tuffaste tiden i deras liv. Men jag har blivit förvånad. Så mycket vilja till att prata, berätta och dela med sig har jag nog aldrig mött. Killen igår sa tack, tack så mycket för att ni vill lyssna på mig, för att ni vill höra min röst och dela med er till världen. Världen behöver få veta. De berörd mig nått enormt. Här litar de inte på någon, inte myndigheter då de konstant blir lurade inte på media som felvinklar allt de säger och definitivt inte på polis och militärer. Jag kan förstå problematiken när folk kommer som flyktingar till Sverige från länder som dessa och ska matas in i de svenska myndighets och byråkrati världen. Hur ska de lära sig att lita på den svenska staten när de konstant blivit lurade och förda bakom ljuset i sina hemländer. Tåls att ha i bakhuvudet vid möten hemma, att de här med tron på en stat och på myndigheter är något som alla inte tar för givet.

Intervjuerna tar lång tid typ 3 timmar sitter vi och frågar, lyssnar och tar in alla hemskheter som dessa ungdomar varit med om. De arresteras i tidiga tonår vid 14-16 års ålder men de har även arresterat barn i 6-8 års ålder och senast en på 3 år. De kan stanna i månader ibland år i Israeliska fängelser för de kastat sten på någon soldat, eller för de har en viss partitillhörighet. För att man tycker fel eller för att man är lite rebellisk. Att barn kastar sten på soldater kommer rent naturligt anser jag, att bli väckta mitt i natten av en militär och ett vapen, att ha hundar som vill äta upp en framför sig, att bli misshandlad, att se sin vän skjutas och halva sin bekantskapskrets blir fängslad hade nog gjort att vem som helst kastat lite sten. Deras stenar ses som terroristhandlingar och dessa barn får sitta i fängelse, många gånger blandat med vuxna. Vi får höra om så många misshandlingar, sexuella trakasserier och förödmjukande handlingar. Att se dessa unga killar så berörda och ledsna och samtidigt så måna om att berätta alla detaljer gör mig rörd. De är nog lite terapi för dem att få berätta för oss, för vi ser det inte som normalt. Här är nämligen de onormala en normalitet och att ha blivit misshandlad och fängslad är mer en vanlighet än nått annat.
Spännande uppdrag minst sagt, någon som vet vart jag kan publicera detta i Sverige sen får gärna höra av sig, hjälp mig sprida ordet!

Vi var här om dagen vid väggen igen och träffade en graffitimålare. Så vi målade väggen, de svenska budskapet blev blommor, hjärtan och budskapet “Sweden loves hummus not walls”. Det var en spännande kväll. Bredvid där vi var så ligger ett annat flyktingläger och där var de tumult som vanligt och tårgasen smög sig fram igen. Förstår inte hur man någonsin kan vänja sig med den stickade hemska stanken och känslan, de gör verkligen ont!

Nu ska vi iväg på julmarknad och konsert i Betlehem, så mysigt! Kan behövas lite mys! Annasr har vi sol och 22 grader, just saying 😉

Jallabaj (hejdå på arabiska) Elin