Socionomstudenter utomlands

Efter flera tappra försök hittar jag äntligen fram till en stor plåtdörr. Bakom dörren sitter fyra barn, en psykolog och en animal assisted therapist, runt ett litet bord med blå duk.
Skjulet som vi befinner oss i är fullt av djur – fiskar, katter, fåglar och kaniner. Ut genom en annan plåtdörr möts jag av ankor, hönor och en delvis förlamad katt som stirrar på mig. Jag upptäcker också märkliga stenar på marken, jag är nära att trampa på dem, tills jag upptäcker att det är sköldpaddor!
Barnen runt bordet pratar om vad de skulle vilja äta i en sallad. Förslagen skiljer sig åt. Vissa vill ha vitkål, andra vill ha choklad och chips i.

Efter de vilda salladsdiskussionerna får barnen pyssla om djuren. Ett barn klappar kaninerna. En annan rengör akvariumet. En annan matar en underlat.

I barnbyns minizoo finns det regler som alla barn känner till, max två personer åt gången inne hos kaninerna och inget bråk när någon bär ett djur.
Djurterapi används flitigt på barnbyn. Det används såväl i gruppterapi som i ensamterapi. Terapeuten som arbetar på zoot är omtyckt och hon har arbetat på barnbyn i tio år. Djurterapin hjälper barnen att utveckla empati, förstå livscyklen och att kommunicera med varandra (ibland behövs det flera barn för att utföra en arbetsuppgift hos djuren – så som att rengöra ankungarnas bur). Genom djurterapin får barnen också möjlighet att rädda djur som farit illa eller som är skadade – barnen hjälper djuren att få tillbaka sitt liv! (På liknande sätt som barnbyn hjälper barnen att få tillbaka sina liv)
Terapeuten berättar att djurterapi är en fantastisk metod. Barn som oftast är agressiva och utåtagerande blir mjuka och vänliga tillsammans med djuren. Genom gruppterapi kan terapueten också se hur barnen kommunicerar med varandra bättre och bättre för varje vecka som går.

Efter gruppterapin kommer en flicka som skall ha ensamterapi. Idag har hon med sig en kompis. De är lyriska när de kommer in genom plåtdörren – de har hittat ett ensamt fågelägg på barnbyn. De springer och hämtar ägget, sedan lägger de ägget under en värmelampa inne på zoot. Under de 45 minuter som flickan befann sig i skjulet hittade hon sammanlagt tre ägg. Hon var väldigt mån om att fågelungarna skulle överleva och lade dem därför med största tänkbara försiktighet under värmelampan. De två kompisarna fick även möjlighet att bära över en nyfödd ankunge som legat under värmelampan, till buren där de andra lite större ankorna befinner sig.

På djurterapin behöver barnen inte enbart ta hand om djuren. Zoot skall också vara en fristad, där barnen kan få fika, måla och spela spel.
Trots att terapin är över för länge sedan och att kön till matsalen börjar bli lång (det är dags för lunch) så vill flickorna inte lämna zoot. Terapueten berättar att barnen sällan vill lämna zoot i första taget. Förmodligen för att här är det barnen som är de professionella och djuren skulle inte överleva utan barnen.

/Anneli