Socionomstudenter utomlands

På Circle of Hope fick vi den här veckan följa med ut till ett compound, vilket är vad de fattigaste områdena i Zambia kallas, för att göra hembesök hos de klienter som missat sin inbokade tid på kliniken. Detta gör personalen för att ta reda på varför klienterna inte har dykt upp på sitt samtal samt sin läkarkontroll. Det visade sig att den klienten vi skulle besöka tyvärr hade gått bort en tid tidigare och därför missat sin inbokade tid.
Andra vanliga orsaker till att klienterna missar sin tid är för att de inte har råd med transporten till kliniken eftersom de flesta klienterna tillhör den lägsta samhällsklassen i området runt Lusaka. Det är viktigt att följa upp de klienter som inte dyker upp på sina inbokade tider för att försäkra sig om att deras livskvalitet är uppnådd.

Under veckan som gått har vi förutom att besöka Circle of Hope också hunnit med en del andra studiebesök. Vårt första besök gjorde vi på en organisation som heter Child Aid. Vi fick då under en dag följa med Petronella som är community development manager för organisationen. Child Aid arbetar med att hjälpa människor att komma ut ur fattigdom genom att erbjuda microlån. Microlånet används sedan för att starta upp en verksamhet och på så sätt bli självförsörjande. Några av de arbetsuppgifter som görs inom verksamheterna är att sy skoluniformer, laga mat, baka bröd och odla grönsaker, allt till försäljning. Organisationen erbjuder även så kallade ”kvinnoklubbar” där kvinnor kan träffas för att stötta och uppmuntra varandra i sitt företagande. Under vår dag med Petronella fick vi åka ut och besöka olika verksamheter som har startats upp med hjälp av microlån, vilket var intressant eftersom vi fick komma ut på landsbygden och se hur människorna levde där.

Skoluniformer in the making

Det andra studiebesöket vi gjorde var på ett barnhem som hette Every Orphans Hope. Barnhemmet var mer uppbyggt som vad vi i Sverige skulle kalla ett familjehem fast med större familjer. Organisationen var uppbyggd av fyra olika hem, som såg ut som vilket vanligt zambiskt familjehus som helst, och bestod av varsin ”husmamma” och upp till 8 barn. Barnen var av blandade åldrar från 11 år och uppåt och både pojkar och flickor. Trots att Zambia är ett land där det är mycket vanligt att barn som förlorar sina föräldrar omhändertas av släktingar är barnhem vanligt förekommande. Det finns runt 50 stycken barnhem bara i Lusaka, vilket i jämförelse med Sverige är som att Stockholm skulle ha samma antal barnhem. Föreståndaren för Every Orphans Hope berättade att den vanligaste orsaken till att barnen kommer till barnhemmet är att föräldrarna dött på grund av HIV/AIDS och att det inte finns någon släkting som kan eller vill ta hand om dem.
Något vi reflekterade över var att barnhemmet inte var uppbyggt så som vi tänkte oss ett ”typiskt barnhem” med 50 barn i ett hus. Idén om att göra barnhemmet mer som ett familjehem tyckte vi kändes mer naturlig vilket gör att barnen kan känna sig mer trygga i sin uppväxt.

Från vänster: Matts, Barbro och Chileshe

/Ida och Therese