Socionomstudenter utomlands

Hej!
Nu har vi gjort klart vår första vecka på fördjupningen. Vi är på ett barnhem för barn som har blivit övergivna av sina föräldrar av olika anledningar. Barnhemmet är katolskt och privat, och managern för barnhemmet är en präst. Här bor 27 barn mellan 1-18 år. Det är olika hem uppdelade efter åldrar och en stor lekgård. Här har barnen olika aktiviteter men under dagarna så går de som är i skolåldern i skolan. Just nu har de sommarlov och därför är alla på plats hela tiden.

Vår första dag började inte så bra, vi kände oss faktiskt rätt utnyttjade när det första vi fick göra var att städa ett stort förråd. Dra ut alla tunga saker för att sedan sopa och ställa in allt igen. Vi fick inte någon introduktion och det var ingen som välkomnade oss utan vi blev tillsagda att städa förrådet och därför kände vi oss lite besvikna och undrade vad detta skulle ge oss inför vårt kommande yrkesliv.

Resten av dagarna den första veckan har vi lekt med barnen. Gungat, ritat och hjälpt till när de ska äta frukost och lunch. De äldre barnen har tränat inför en Olympiad de ska ha, där de tävlar mot varandra i två lag. Vi har varit med och spelat fotboll, basket och volleyboll. Vi hade hoppats på lite mer inblick i barnens familjeförhållanden och varför de har kommit till barnhemmet. Det verkar vara ett väldigt känsligt ämne för personalen, och det är inte lätt att fråga vad som har hänt. Även managern för barnhemmet har berättat för oss att historia och vad som har hänt är inget de pratar om, utan blickar bara framåt.

Under tiden på vår fördjupning har vi hittills reagerat på lite olika saker. Vi sitter alltid med de två minsta tjejerna när de ska äta frukost och lunch. De måste alltid äta upp sin mat, och om de inte gör det tvingar personalen ner maten på de genom att hålla fast de och trycka ner maten. Detta tycker vi går över gränsen för hur man ska hantera ett barn. Dessutom får alltid barnen bröd eller fika precis innan lunchen, vilket vi tycker är lite konstigt då det försvårar ytterligare för barnen när de väl ska äta lunchen. Personalen har även vid några tillfällen slått barnen, vilket vi aldrig skulle kunna acceptera.

Vi tycker även att det borde vara mer uppstyrt kring regler och hur stödet för vissa barn ser ut. Tillexempel så äter de små barnen lite tidigare än de andra, vilket vi tror är för att de ska få lugn och ro eftersom de har svårt för att äta. Ändå springer det runt barn och leker och skriker. Inte konstigt att de inte får matro tycker vi. Det finns även barn som har svårigheter med beteenden som koncentrationssvårigheter och utåtagerande. Barnen får ingen stöttning, utan när de gör något fel får de utskällningar och blir slagna istället. Ett annat barn har råkat ut för en hemsk upplevelse tidigare, vilket har gjort att hon inte pratar. Inte heller hon får något stöd för detta, varken på dagis eller på barnhemmet.

Barnen verkar trivas och är för det mesta glada. Det märks att de är som en stor familj, då de alltid tar hand om varandra. De flesta vill ta kontakt med oss och är nyfikna på vilka vi är och var vi kommer ifrån. Inför kommande vecka på barnhemmet hoppas vi på att få större inblick i socialarbaternas arbete och även hur psykologen arbetar. Detta för att få större erfarenhet av vårt framtida yrke som socionomer.

/Sara & Lisen