Socionomstudenter utomlands

Efter vissa arbetsdagar på Frankston High School är jag helt slut på grund av nya intryck, nytt språk, lärdomar och händelser.

I nionde kapitlet i boken Handlingsutrymme: utmaningar i socialt arbete skriver Svensson, Johnsson och Laanemets (2008) om samarbete och samverkan. Författarna beskriver hur centralt det är med samarbete och samverkan i socialt arbete och att socialarbetaren har ett ansvar och en funktion i att kunna samarbeta inom och mellan organisationer. Detta utifrån både enskilda klientärenden och mer övergripande organisatoriska samverkansprojekt.

Samtidigt har det visat sig finnas hinder för samarbete och samverkan där författarna bland annat nämner språkets betydelse. Även om vi talar samma språk till varandra, kan det ibland vara omöjligt att förstå vad den andra menar. Detta förklaras genom att olika organisationer och professioner, utvecklar sitt eget vokabulär som karakteriserar arbetsplatsen vilket författarna beskriver kallas för ”fikonspråk”. Även om alla aktörer pratar svenska kan det ändå upplevas omöjligt att förstå varandra. Om någon inom gruppen har ett annat modersmål, parallellt med att teamet har ett eget fikonspråk som identifierar arbetsplatsen, kan det lätt bli oklarheter och svårt att förstå var de olika personerna avser med det som sägs. På detta sätt kan missförstånd uppstå och det kan vara viktigt att beakta språkets betydelse när man diskuterar samarbete och samverkan (ibid).

Det som författarna kallar för ”fikonspråk” är något jag upplever och kan känna igen mig i på Frankston High School. Svenska är mitt modersmål men vi pratade engelska hemma eftersom min pappa är Australiensare. Det engelska vardagliga språket har jag alltså alltid burit med mig men det skiljer sig från det språkbruk som man tillämpar på skolan. Det är nya begrepp, instruktioner och information som jag ständigt lär mig. Ibland finner jag det kämpigt att alltid behöva dubbelkolla om jag förstått instruktioner eller annan information rätt.

Samtidigt kan jag använda denna erfarenhet när jag bemöter andra människor i mitt kommande yrkesliv. Med språket i åtanke, kan jag numera förstå att det kan kännas överväldigande, frustrerande och komplicerat i mötet med en organisation eller med en socialarbetare, när man inte blir förstådd eller kan göra sig förstådd och att det på så sätt kan påverka samarbetet och även relationen parterna emellan.

Jag ville få ner detta i ett blogginlägg eftersom jag verkligen kunde relatera det som författarna beskrev till det praktiska arbetet.

/Lisa