Socionomstudenter utomlands

Hej hå!

Nu har det gått nästan två och en halv vecka till sedan förra inlägget. Dagarna rullar på utan att jag märker det. Samtalen med barnen är avklarade, fyra per barn och fyra gruppsessions. Det har varit intressant att följa. Vi har pratat om känslor, familj, identitet & framtid. En av de stora utmaningarna är kommunikationen, att få barnen att förstå syftet med samtalen. Så vi har fått öva på att improvisera och vara kreativa för att komma på kommunikationsmedel som når fram.

Vi har även kommit en bit på väg med ”the mentorship program”. Två styrelsemöten är avklarade, var av det ena ägnades åt en SWOT-analys, och det tredje inbokat till denna vecka. Styrelsen för organisationen ser positivt på projektet och har gett klartecken för oss att köra. Nästa jobb blir att lägga upp strukturen för hur mentorskapet ska se ut och att skapa (eller hitta nånstans) en utbildning för de blivande mentorerna. Så mycket som möjligt försöker vi göra tillsammans med de ansvariga inom organisationen för att förankra projektet och skapa det utifrån deras önskemål och förutsättningar. Det är ju trots allt dem som vet mest om vad som funkar här och det är dem som ska driva detta vidare när vi åker hem. Fatema har skrivit behovsbedömningar för barnen och diskuterat dessa med ansvarig (Anil) för Chilla för att kunna matcha barnen med mentorerna. Jag och Therése har sett till att barnen blivit involverade i projektet och haft en session där fokus var att förklara projektet och lyfta deras åsikter om mentorskap. Det var roligt och en utmaning. Som sagt är det svårt med kommunikationen, men tillslut lyckades vi få dem att förstå och de var positiva till att få ha en ”vuxen kompis”. Många bra tankar dök upp hos dem, så som oro för att kompisen ska vara en ”bad friend” som röker och dricker. Vi förklarade att det var vi tillsammans med Fatema och Anil som valde ut mentorerna, ”good friends”, så att de inte behövde oroa sig för det.

Igår uppmärksammade vi Internationella Barndagen! Jag och Therése förberedde små rättighets-påsar till barnen innehållande några små godisbitar, en ballong och en lapp med barnkonventionens fyra grundprinciper. Efter detta lilla event insåg vi att barnen inte har någon koll på att de själva har rättigheter och aldrig hade hört talas om barnkonventionen. Så vi har hittat vårt nästa uppdrag, prata om deras egna rättigheter och undervisa om barnkonventionen. Det känns som ett viktigt jobb då en medvetenhet om detta stärker barnen och lär dem att stå upp för sig själva.

Förra veckan var vi vid havet med alla barn! Det var så härligt, vi badade heeeela dagen i värsta vågit vatten. Barnen var lyckliga, vi var mest stressade av att hålla kolla på sex små galningar. Varannan minut tittade vi runt oss och räknade, one, two, three, four, five, six. Men det var superhärligt! Vi somnade gott sen…

Jag laddar upp lite bilder från allt möjligt vad vi gjort, allt hinns inte med att skriva om.

Häj!