Socionomstudenter utomlands

Hej!

Det här blir mitt första blogginlägg från höstens praktik. Jag heter Emma och spenderar min VFU i sydvästra Indien i en stad som heter Thiruvananthaparam som ligger i delstaten Kerala. Jag gör min praktik genom en svensk organisation som heter Socionomer Utan Gränser som samarbetar med många olika universitet i Sverige. Jag studerar på Socionomprogrammet i Kalmar och är här med en tjej från Örebro Universitet, Therése. På plats finns även Fatema, som är utsänd verksam socionom, också genom Socionomer Utan Gränser.

Eftersom det gått lite tid sen jag kom hit så blir det ett lite väl långt inlägg denna gång, ledsen för det. Läs om ni orkar =)

Vi är på en NGO (Non-government organization) som heter Anannia som bedriver ett barnhem för barn till prostituerade kvinnor. Hemmet heter Chilla, här bor det för tillfället sex barn men det finns plats för 20 stycken. På Chilla får barnen en trygg plats i livet med sovrum, mat, kläder och utbildning. Stort fokus ligger på barnens utbildning, vilken är otroligt viktig för barnens framtid. Chilla jobbar även för att stärka barnens självförtroende och självkänsla och för att de ska bli medvetna om deras rättigheter.

Jag och Therése har varit här i två och en halv vecka nu. Den första tiden har gått åt till att försöka anpassa oss till livet i Indien, för att lära känna barnen och få koll på organisationen. Vi har båda varit ivriga att komma igång med nåt typ av arbete, det är inte jättelätt kan jag säga då livet här är lite mañana, en är ju van vid struktur och högt tempo så det blir lite av en kulturkrock. Så första utmaningen är att försöka slappna av och vara flexibel, ta det som det kommer liksom. Vi får se hur lång tid det tar innan en vänjer sig vid det.

I vilket fall så har vi spenderat en del eftermiddagar och kvällar på Chilla för att lära känna barnen. Än så länge leker vi mest, läser läxor och kollar film. Barnen är mellan 7-12, deras engelska är knackig så vi kämpar på för att lyckas kommunicera. De är i alla fall ett gäng härliga ungar som verkar ganska lyckliga. Såklart har de alla problematiska bakgrunder det döljer sig förmodligen en del att jobba på inunder. Än så länge har vi inte kommit dem så nära att vi själva fått några djupare personlighetsbilder, däremot pratar vi och diskuterar mycket med Fatema som har lite mer kunskap, då hon varit här en månad längre.

Det har som sagt tagit en stund för oss att förstå vår plats i organisationen och vad våra uppgifter som studenter är. Vi har nu i alla fall lite mer koll på läget, mycket tack vare Fatema, som är väldigt hjälpsam. Det vi kommer syssla med under den närmaste tiden är att vara med henne i hennes arbete. Detta innebär att vi kommer observera och till slut även delta i samtal om personlighetsutveckling med barnen. På sidan av det kommer vi tillsammans utveckla ett ”mentorship program” med mål att barnen ska kunna ha en trygg (ung) vuxen utanför sin familj och Chilla, vilket är något som Fatema har sett ett behov av. Vi har denna vecka ägnat åt oss att skriva en teoretisk bakgrund och har närmast framför oss att göra en SWOT-analys. Syftet är att detta ska vara en långsiktig insats för barnen, som kan fortgå när vi åker hem. Därför är det viktigt för oss att lägga stort fokus på att förankra detta inom organisationen. För mig är det helt nytt att arbeta med organisation och projektutveckling, vilket gör att jag tycker detta är lite extra spännande.

På sidan av det här har vi hunnit med lite annat, bland annat besökt ”Collage of engineers” på en volontärträff med fokus på socialt arbete, deltagit i seminarium på ”Loyola collage of social sciences” om ”life skills” och varit på ett mycket intressant diskussionsforum där NGO’s (som arbetar med utsatta barn och ungdomar) samlats.

Såklart har vi också gjort massa icke skolrelaterade roliga saker så som shoppat, ätit massa god mat, varit på beachen, firat ONAM (ett mycket färgsprakande firande), kollat in lite street art o sånna saker. Vi svettas hela dagarna och blir ofta nyduschade i plötsliga monsunregnsskurar. Trivs! Tja!