Socionomstudenter utomlands

I tisdags var centrum i Arequipa städat då Unesco höll ett möte här då Arequipa räknas som en världsarvsstad. Efter mötet varit så syns mindre poliser till i området vilket gjort att tiggare och arbetande barn börjat visa sig åven i centrum. Det är tydligt att politikerna ville visa en falsk bild av Arequipa när detta möte skedde.

Torsdag 5/11

Vi mötte upp våran guide German och en tolk redan vid 8 på morgonen och begav oss iväg med taxi. Chauffören var väldigt pratsam och det märktes att den mindre spanskaskicklige av oss gjort stora framsteg i språket om än ordförådet och gramatiken lämnar mer att önska. German verkade vara nöjd över framstegen och roades över det norrbottniska uttalet på vissa ord.
Vi åkte till universitetsområdet som var ett gäng byggnader benägna runt stadens största fotbollsarena där skollaget spelade. Tolken berättade att det varit många studentuppror på skolan de senaste åren från, framför allt, juridikstudenter vilket dragit ut på utbildningarna och gjort skolan mindre attraktiv. Området hade mycket parker och skolbyggnadernas storlek var en aning mindre än de på Linneuniversitetet i Växjö. Det märktes att German jobbade där då han, under den korta halvtimme vi var där, han stanna till och snackade med 2 olika lärare vi mötte på.
Efter universitetsbesöket tog vi bussen upp till Pueblo de Hoven, som tolken beskrev som “the slum”. Bussen gick på bara 80 cent(2kr) och tog oss i en jäkla fart några kilometer upp för ett brant tätbebott berg. Det gällde att vara snabbt på och snabbt betala när vi gick av då bussen så gått som rullade konstant. Området var relativt nybebyggt för ca 50 år sen och beboddes främst av folk som flyttat in från småbyarna i bergen. Språket cetchua är ett vanligt förekommande språk i området. Skolan var omgiven av en hög mur och vid entren satt en kvinna och skrev upp alla som gick in och ut ur anläggningen. Germans systers jobbade som lärare och vi besökte hennes klass som var i åldrarna 8-10. Klassrummet vi besökte såg gammeldags ut med väldigt gamla bänkar men med en projektor i taket.
När vi kom in så stod alla upp och hälsade på oss i kör och upprepade våra namn i kör när vi presenterade oss. Efteråt fick vi sätta oss lite i skymundan och se när läraren lärde ut om skillnader mellan växter, djur och solens inverkan på allt levande. Hon var väldigt aktiv, pratade högt och bollade ut frågor till barnen kors och tvärs när hon lärde ut. Det var 16 barn i rummet där de flesta hade skoluniformer. Efter en kvart så tog hon upp om Sverige igen och tog fram en europakarta på projektorn där två av barnen fick gå upp och peka ut Peru och sedan Sverige. Peru var inget problem men när det kom till Sverige pekade ena på Ryssland och sedan Kina medan den andre stod och läste för fullt och pekade rätt. Sedan fick vi komma fram igen och berätta, till stor del med tolkens hjälp, om Sverige. Barnen ville veta vad för coola djur vi hade och gillade att höra om björn och renar och tyckte det lät galet att det finns folk som badar isvak samt vägrade att tro på att det finns midnattsol. Läraren visade lite bilder på bland annat Stockholm, lucia, kräftor, kungen och midsommar som vi fick berätta om. Efter det så fick alla barnen ställa sig upp igen och sjunga en sång för oss som visade sig handla om Peru. Efteråt så sa dom att det var vår tur så jag och Johan tittade förvirrat på varandra, kom fram till en låt snabbt och ställde oss upp och med höga stämmor sjöng vi du gamla du fria. Barnens ögon var jäklart som pingisbollar så vi tar för givet att vi sjöng jäkligt bra. Efteråt så tackade läraren oss, vi tog några gruppbilder och lämnade klassrummet.
Vi gick en annan väg ner till bussen än den vi kom så vi fick se mer av området. Det märktes att området var mycket fattigt både på folket och alla hundar som sprang runt på tak och gator. För att vara det tolken beskrev som “slum” så hände inget mer än att en nerdrogad ung man ville prata med oss, en hund reste ragg och nafsade efter tolken när vi passera dennes hus och en fattig man höll ett tal på bussen hem om sin sociala situation och samlade sedan ihop pengar av dem som satt där. Jag kände mig aldrig riktigt hotad i nån av situationerna utan mer obekväm men visst vore det inte allt för smart att gå runt och vifta med dyra föremål i det området, främst efter mörkrets inbrott.

Efteråt spanskalektion i vanlig ordning där vi fortsätter att göra stora framsteg.

Fredag 6/11

På morgonen så hade vi skype-seminarium med vår handledare i Sverige om demokratiska prosesser i Peru. Där gick vi bland annat igenom de senaste årens olika styren och hur de påverkat välfärden i landet.
Klockan 17 kom German, Maura och 2 tolkar till hotellet och höll en förläsning om sociala problem i Peru. Maura visade en hel rad olika diagram och berättade utifrån dem vad de olika klyftorna i samhället kunde bero på. De största problemen i Peru finns i de så kallade “rural areas”, glesbygden, där den största fattigdomen och dåliga levnadsförhållandena finns. Statistiken visade bland annat att barn som hoppar av skolan tidigt är mycket vanligare i rural areas än övriga landet. Detta berodde till exempel på att det finns få lärare i glesbygden som fick undervisa en blandad klass med kanske 10 elever i årskurs 1-6. Lägg där till dilemmat “mr wednesday” där läraren reser måndag, lär på onsdan och reser hem dagen efter.
Ett ämne som det blev mycket samtal kring var barnarbete då det finns en annan syn på det här än hemma i Sverige. Här är det barnen själv som väljer att jobba för att tjäna ihop pengar för att kunna göra kul grejer som till exempel att sitta på internetcaféer menar dem. Förbudet mot barnarbete här i Peru har inneburit att de flesta barnen börjar jobba efter mörkrets inbrott där de inte blir sedda av polis lika lätt med att till exempel gå runt och sälja godis. I barnkomventionen står det tydligt att barnarbete inte är okej men det står också att barnen ska komma till tals. Frågar man barnen själva enligt föreläsarna så säger dom att det är polisen som är problemet som i många fall slår barnen om de upptäcker att barnen jobbar. Det är ett svårt dilemma i ett fattigt samhälle där barnen själva i många fall känner att de vill jobba för att kunna bidra.

Lördag 7/11

Dagen började med en skön sovmorgon och först vid 4 kom spanskaläraren och höll en femte och sista lektion före vi sticker till colcadalen. Hon stannade kvar efter lektionen och agerade tolk när German och Maura kom och höll ännu en föreläsning. Den här gången handlade föreläsningen om socialarbetarens roll i samhället. Man kände igen sig mycket från lektionerna hemma i Sverige.
En tysk utbytesstudent som studerar socialt arbete här i Arequipa var också med och lyssnade och det blev mycket samtal kring de stora skillnader mellan våra länder och Peru. I Peru söker sig inte folk till socialen lika mycket som hemma i Sverige då det finns en typ av stolthet att de vill ha ett riktigt jobb och inte bara pengar och förebyggande insatser. Uppsökande verksamhet är en stor bristvara i Peru jämfört med Sverige vilket gör det svårt att upptäcka när någon har rätt till insatser. Det finns också många människor här som inte vet om sina både politiska och mänskliga rättigheter. Avancerade strukturer som Sveriges och Tysklands socialtjänster finns inte i Peru då det är svårt här att bygga upp en välfärd som håller i längden.

Söndag 8/11

Vi gick upp tidigt på morgonen och åkte med German och besökte en peruansk familj som vi kommer att bo hos när vi kommer tillbaka om en vecka. Det var ett par vars 2 döttrar, 1 barnbarn och en förälder var inneboende. De var mycket trevliga och välkomnande och hade haft många utbytesstudenter boende hos dem tidigare. Endast spanska i huset gäller vilket vi börjar känna oss redo för. Det är bara 15 minuters gångväg till centrum. Vi känner att boendet hos dom kommer att bli riktigt bra och första veckan på hostal var behövligt så att det inte blev för mycket på en gång.

Imorgon åker vi till en annan familj i colca-dalen där vi ska bo i en vecka och lära om deras kultur, sociala problem samt hänga med German och besöka de olika organisationer som jobbar där.

/ Jonathan och Johan

Bilder

Vy från Pueble de Hoven

När barnen sjöng för oss

Upp och nervänd bild på oss och barnen 😉

Hej gott folk!

Lite intryck från Arequipa efter fyra dagar här. Mycket folk överallt, mycket trafik, bilar tutar, hög musik spelas från affärer och restauranter, poliser, trafikpoliser och säkerhetsvakter överallt. Människor är trevliga och tillmötesgående, lugna och fina, ingen stress. Solen är extremt stark men luften ganska sval. Maten är bastant, mycket potatis och mycket ris. En detalj värd att nämna är att sopbilen i Arequipa spelar melodin “Havet är djupt” från lilla sjöjungfrun ur sprakande megafoner. En förklaring vi fått är att folk går ut med soporna när de hör melodin, lite som glassbilen i Sverige 🙂

Måndag 2 nov
På morgonen hade vi seminarium via skype med Anna Rubio där vi bl.a. diskuterade hur det sociala arbetet kan gestalta sig i Peru. Kl. 12-14 hade vi spanskalektion med vår privata spanskalärare Nancy som är en fantastiskt duktig pedagog.
På eftermiddagen kom vår guide German, socialarbetaren Maura och tolken Joanne till vårt hostel för ett introduktionsmöte. German arbetar på universitetet och härstammar själv från ursprungsbefolkningen i Colca-dalen som ligger uppe i bergen utanför Arequipa. Maura är socialarbetare och arbetar med barn och ungdomar. Hon träffar barnen efter skolan och hjälper dem bl.a. med läxorna. Maura frågade vad vi ville veta och vad vi ville göra. Jonathan är mest intresserad av ursprungsbefolkningen och gruvnäringen då han själv är same och kan dra tydliga paralleller mellan liknande konflikter i Peru och Sverige. Jag själv är mest intresserad av fängelse och institutionsvård då jag jobbar inom dessa områden i Sverige och vill se hur det fungerar i Peru.

Efter mötet gick vi alla till den traditionella marknaden i Arequipa och strosade runt och samtalade om alla de olika delikatesser och diverse ting marknaden erbjöd.

Tisdag 3 nov

Förmiddagen inleddes med ett besök på organisationen Autocolca vars främsta mål är att bedriva hållbar turism i Colca-dalen. Vi upplystes om att det är viktigt att hitta en balans mellan turismens omfattning och bevarandet av det traditionella samhället och ursprungsbefolkningens autonomi. En trevlig kvinna informerade oss om organisationen och svarade på våra frågor.
Spanskalektionen hade vi även denna dag mellan 12-14. Efter lektionen mötte jag och Jonathan upp German och vi begav oss till den svenska organisationen Svalorna för ett studiebesök. På svalorna informerade Samuel och Alexandra oss om organisationen på svenska. German har tidigare arbetat med Svalorna och kunde därför tillgodogöra sig informationen på svenska, eller som han själv sa “Jag förstår eftersom jag är en magiker”. Han är en rolig filur den där German 🙂 Samuel och Alexandra praktiserade för Svalorna via Sida Sverige. Det visade sig att Samuel kom från Osby som ligger utanför min hemstad Kristianstad, small world 🙂

Alexandra kom från Göteborg. De båda hade studerat statsvetenskap i Sverige.

Svalorna arbetar i en region som heter Castilla Media utefter tre komponenter: Ekonomisk, politisk och hållbar. Området de arbetar i är små byar uppe i bergen där de informerar befolkningen utefter dessa tre komponenter.
Ekonomisk – Hur kan man producera och odla mer effektivt? Ska man vara självförsörjande i sin familj eller slå ihop sig i kooperativ? Alternativ produktion – Svalorna har introducerat honungsproduktion som ett komplement till nuvarande odling av grödor.
Politisk – Informera befolkningen om sina rättigheter gentemot stat och kommun. Kräva rättigheter. Medla mellan civilsamhället och kommunen.
Hållbar – Att odla grödor utan starka bekämpningsmedel och minska utsläppet av koldioxid. Leva hållbart och se till framtida generationer. Glaciärerna uppe på bergstopparna där befolkningen får sitt vatten ifrån smälter i allt snabbare takt. Om ca 15-30 år kan glaciärerna smält och vattentillgången vara borta.

Onsdag 4 nov
På morgonen hade vi skype-seminarium med Anna Rubio där vi bl.a. diskuterade ekoturism, hållbart socialt arbete och hur socialt arbete kan blomstra genom en kombination av nya influenser och bevarandet av gamla traditioner.

Spanskalektion även denna dag mellan 12-14. Efter lektionen var vi fria resten av dagen och då passade både jag och Jonathan på att gå och klippa oss. Vi hittade en trevlig liten salong där en äldre kvinna klippte oss väldigt noggrant. I ena hörnan sprakade en liten TV med suddig bild och på väggen hängde ett certifikat med bild på kvinnan. Jag frågade hur länge hon studerat för att bli hårfrisörska och hon sa två år. Hon va stolt över sitt yrke och ägnade varje moment av klippningen stort fokus. Både jag och Jonathan blev nöjda med resultatet och priset kunde vi inte klaga på, 25 kr per skalle 🙂 Hon hälsade oss varmt välkomna till Arequipa och hoppades vi skulle få en trevlig vistelse.

Hasta luego!

Johan & Jonathan

Ps. Här kommer mer bilder

Skylten ovanför ingången till Autocolca

Johan, German, Johan och Amigo

Jonathan, Johan, Alexandra, Samuel och German

Tjena! Här är två grabbar som studerar till socionom ska till Peru på VFU. Den ena är från toppen och den andra från botten av vårat avlånga land. Tillsammans så utgör vi en ultimat duo. Här kommer en korta presentationer om oss båda.

Jan Jonathan Valfrid Olsson Sagelind, 24 år gammal, hemmahörande Vuoddas, Norrbottens län, Lapplands landskap.  Är Hedersmedlem i Norrlands Nation efter 1 år i styrelsen och 1 år i utskottet och har nyss blivit invald som vise ordförande i S.MI.SK utbildningsförening. Hundmänniska, svensk lapphund är det som gäller. På fritiden är det Luleå hockeyförening och Asplöven hockeyclub som gäller där jag är en blandning av fanatiskt fan och übernörd. Har en skånska som väntar där hemma så är, med andra ord, van vid att inte förstå allt folk säger så peruaner lär inte vara något problem. Jag valde att göra min utlandspraktik Peru då jag älskar att hamna i nya sammanhang där jag lär känna nya människor och växer som person. Sydamerika är ett ställe jag alltid viljat besöka och att min granne och klasskompis Johan också ville dit gjorde inte saken sämre. Min första halva av praktiken gjorde jag som handläggare/coach på Framtid Kronoberg som ägnar sig åt arbetssökande ungdomar.

Jag heter Johan Larsson och kommer från Kristianstad men bor nu i Växjö. Pluggar termin 5 till socionom. Jag gillar att umgås med min flickvän Sophie, min familj och mina vänner. Uppskattar även sport, resor, friluftsliv och katter. Gjorde min första halva av praktiken som LSS-handläggare i Tingsryd vilket jag trivdes mycket bra med. Andra halvan kommer jag göra i Peru vilket kommer bli väldigt spännande. I Peru ska jag bl.a. besöka organisationer som jobbar inom socialt arbete.

Resan ner

Resan från Växjö till Arequipa har varit lång. Tåg till Kristianstad, där vi låg natten, tåg till Kastrup, flyg till Amsterdam, 12 timmars flyg till Lima och väl där fick vi börja använda oss av våra instinkter att ta oss fram. Vi hade tagit det lugnt med bokningar inför resan så att vi kunde vara flexibla vilket visade sig fungera bättre än förväntat. På flyget tipsade en sweizare vi satt bredvid om ett område i Lima, Miraflores, där vi kunde spendera natten och hur det fungerade med taxi. Med den vetskapen så nekade vi första taxiföretaget, som skulle ha dubbelt så mycket än vad resan var värd, och åkte med en äldre man som tog rätt pris. Han kärde oss dit vi ville och tog själv egna initiativ till att hjälpa oss att hitta ett hotell med lediga rum vilket visade sig vara svårt. Han kunde ytterst lite engelska och körde, liksom resten av Lima, som en tok utan hänsyn till varesig döda vinkeln eller högerregeln. På femte försöket hittade han ett hotell med lediga rum och körde oss dit och var nöjd över den välförtjänta dricksen.

Hotellreseptionen hjälpte oss följande morgon med vilket bussbolag till Arequipa vi skulle fara med och vi han bara just gå utanför dörren så körde en ny taxigubbe in och skjutsade oss till terminalen. Vi fick där några timmar över för att handla lite snacks till resan och äta på en restaurang. Intrycken vi fick av Lima var att trafiken inte alls är lika uppstyrd och kontrollerad som i Sverige utan att det var mest kaos. Folket vi pratade med var otroligt hjälpsamma, trevliga och framåt enär vi hade vissa kommunikationssvårigheter. Själva Lima centrum var vi aldrig till så om själva staden som sådan kan vi inte yttra oss mer om än just trafikkaoset.

Bussresan tog 17 timmar men vi åkte första klass så den var ändå hyfsat behaglig och vi fick se en hel del genom fönstret. Vi såg öken, berg, en jäkla massa staket, murar och “byar” som våra svenska ögon kunde likna med kåkstäder.

Introdag

När vi kom fram så mötte German, våran samordnare, upp oss på bussterminalen och tillsammans begav vi oss till hotellet som han hade reserverat rum på. Vi åt frukost och sedan startade en enda lång genomgång om schemat och förhållningsregler. Vi träffade också en spanskalärare som vi ska ägna några timmar i veckan tillsammans med för att lära oss “basic spanish”. Efter en jäkla massa info så visade de oss runt på stan. Hotellet ligger endast ett halvt kvarter från själva kärnan i city vilket är kanon, inte för att vi är mycket för att shoppa utan för att vi har nära till restauranger och starbucks. Vi drack lite te på stan och prata urbefolkningar och djurliv och efter det kom vi överens om att det räckte för dagen. Den 17 timmars långa bussresan, stadens belägenhet med ca 2500 meter över havet samt jetlaggen hade gjort oss en aning dåsiga. Nu gäller det att hålla sig vakna till aif kl.21 ikväll så att vi får in dygnsrytmen.

/ Jonathan och Johan.

Bjuder på 3 bilder också.

Catedral San Auguštin mitt i Arequipa

Johan, med vulkankedjan chachani i bakgrunden, i Arequipa

Jonathan, med den aktiva vulkanen Misti i bakgrunden, i Arequipa