Socionomstudenter utomlands

Bra skrivet Amanda! Jag kan inte annat än att hålla med, jag trivs SÅ bra här! Alla är så vänliga och vi får se, lära och upptäcka mycket. Lektionerna innehåller många diskussioner, redovisningar (Kina kontra Sverige), studiebesök och intressant undervisning. Vi får lära oss mycket om Kina, samtidigt som vi lär oss om vårt eget land (nu när vi har Kina att jämföra med). Hittills har min utbytesperiod varit över alla förväntningar, och bättre kommer det att bli. Som Amanda nämnde kommer vi snart åka till Shanghai där vi ska turista runt i en vecka, vi planerar även att spendera en weekend nära kusten och i maj beger vi oss av till Peking and ”the great wall”. Så det är mycket farande(!) men innan dess ska vi hinna med lite skola också. Denna vecka kommer vi bl a få lära oss mer om Kinas en- barns politik. Spännande! Under den tiden vi varit här har vi förstått att BARN är mycket viktigt för kineserna;

Redan under bröllopsdagen börjar det pratas om att brudparet måste skynda sig att skaffa sitt barn. Vår lärare berättade för oss att hon själv hade haft svårt att få barn vilket resulterade i att hon i TVÅ ÅR tvingades gå till sjukhuset (av hennes föräldrar och kompisar) 2 GÅNGER / vecka + att hon fick äta grisnjure varje dag i TVÅ ÅR( det ska visst vara bra säger dom). Hon fick inte heller äta eller dricka något kallt under dessa år. De par som inte kan få barn resulterar ofta i en skilsmässa, pga. så mycket tryck från föräldrar och omgivningen. Och som jag sa, det börjar redan pratas om detta på bröllopsdagen.. ”babies is very important for us in China!” / vår lärare

Men nu var det inte barn jag skulle berätta om, jag tänkte skriva om de som kommit lite längre i livet- Kinas äldre och den omsorgen de får. Kina står inför ett JÄTTEdilemma i framtiden då fler och fler människor blir äldre och det inte finns så många ungdomar som kan ta hand om dem (dels pga. en-barns politiken). Idag bor det 180 MILJONER pensionärer i Kina (vilket är 1/4 av hela världens äldre-befolkning). År 2050 kommer siffrorna stiga till 349 miljoner äldre. Kan ni förstå den siffran?! Helt galet mycket. Familjen är det viktigaste man har för många kineser. Mycket sällan lever föräldrarna själva, utan de bor med sin son och hans hustru där de hjälps åt i hushållsarbetet. Sedan ettbarns politiken kom (år 1980) blir detta svårare att leva upp till då föräldrarna är större antal än barnen. Därför tvingas de bo i äldrehem istället där de blir “utstötta” av omgivningen eftersom det innebär att “du inte har barn som kan ta hand om dig hemma”. Nu kan jag tänka att ni som läser detta inlägg tycker att det låter jättemärkligt. Och jag håller med,till viss grad. Jag hade nog inte gillat att bo med min mans föräldrar hela livet. Men det finns så mycket mer i kinesiernas synsätt på de äldre som jag blir fascinerad av; detta kallas för respekt! Man ser det överallt, på bussen, på gatorna, i kön i mataffären.. ja kineserna har en ortoligt varmt och respektfullt bemötande mot sina äldre. De tar sitt ansvar och sätter familjen i första priorite. De har en hjälpande hand och god attityd mot sina äldre.

Förra fredagen var vi och besökte ett av Fuzhous äldreboenden. Vi blev väl emottagna av föreståndarinnan som visade oss runt och berättade om det ganska nybyggda (2001) äldrehemmet där det bor 120 pensionärer på 31 st personal (personalens lön är ca 1350 kr /mån) . På boendet har de en gemensam resturang, aktiviteter (bla gym, tv-rum, spel-rum osv). Alla på äldreboendet verkade vara ganska pigga för sin ålder, vi blev tex varmt bemötta av en 94 årig gammal dam som inte såg ut att vara mer än strax över 80. Den äldsta personen var den lilla 104 åriga tanten, kallad Huang Shui Mei. Hon var också väldigt söt, när vi kom ville hon ställa sig upp och ta i hand med utlänningarna. Hon ville även bli kammad så hon skulle se fin ut, hon var väldigt medveten om att vi var där och vad som hände runtomkring henne. Du som boende måste betala 520kr / mån för alla omkostnader (mat, aktiviteter, ett delat rum etc). Om du är sjuk måste du betala extra kostnad för att få omvårdnad (yttligare 320 kr /mån). Detta kanske inte låter så mycket, men om man jämför med personalens lön så är det en hel del. 10 personer på boendet hade inte råd att betala, föreståndarinnan berättar då stolt att “the government” har gått in och betalat för dem så de får samma service som alla andra. Vi frågade om de också bodde i dessa rum då hon svarar ; “OH.. no, the homeless lives… THERE!” och pekar på några skruttiga balkonger lite längre bort. (men de som inte kan betala är såklart glada för att de får något, men levnadsvillkoren är ändå olika. )

Jag vill sammanfatta mitt blogginlägg med att visa upp denna bilden. Detta är en föredetta lärare som ger Christina hans handgjorda målning. De kinesiska tecknen säger; Is the family okey, everything is okey!”