Socionomstudenter utomlands

Jahopp, det börjar sakta närma sig slutet av praktiken, exakt en månad kvar idag till jag sitter på flyget hem igen. Hur konstigt är inte det!? Jag känner mig inte alls redo…

De senaste veckorna har verkligen swishat förbi. Vi jobbar på för fullt med våra gruppaktiviteter, idag pratade vi om genus vilket var spännande. Här i Indien är könsrollerna starka och klassiska, kvinnan sköter barnen och hemmet, mannen drar in pengar. Barnen hade ändå ganska öppna värderingar gällande kön, inte för att jag är helt säker på att dom svarade så bara för att dom trodde det var det jag ville höra eller om de faktiskt tycker så. I vardagen syns i alla fall rollerna ganska tydligt. Flickorna hjälper till med städ och tvätt medan pojkarna får göra mer fysiskt påfrestande arbete som att flytta bråte eller gräva i jorden.

Under denna vecka och slutet på förra har vi jobbat intensivt med att måla om ett av rummen till ett ”lekrum”. Barnen fick välja färg på väggarna, jo då, det blev en färg för varje vägg, gul, rosa, blå och grön. Så häftigt! Alla barn har varit med och målat. Det var verkligen en utmaning att strukturera upp detta projekt så att alla barn fick göra lika mycket och få dem att förstå vart det ska målas och hur. Perfektionisten i mig fick verkligen hålla tillbaka kan man säga. Vi har också använt fina stenciler så att väggarna blev lite pyntiga. Såå himla fint! Nu är det bara hylla och matta som saknas sen kan vi flytta in alla prylar och sätta upp alla bilder barnen målat på de olika aktiviteterna. Jag laddar upp lite bilder så ni får se hur fint det blir!

Imorgon ska vi hålla en session med engagerade inom Chilla om de verktyg och metoder vi använder oss av i arbetet med barnen. Nallekorten, känslokartan, ballongleken, den hjälpande handen och alla möjliga redskap åker fram. Hoppas de gillar det! Det känns roligt att de är intresserade och vill lära sig mer i alla fall!

Inte nog med arbetet på Chilla och mitt plugg de sista veckor så har ju också styrelsen på Chilla bestämt sig för att jag ska uppträda på stans kulturgata! Jo rå, förstår ni, tydligen blev de mäkta imponerade av mina små danssteg (som var mer än enkla) de fick se och så fick de denna briljanta idé! Jag försökte lite försiktigt slingra mig ur men jag hade inte så stor chans. Så nu läggs det även lite tid på (typ hela kvällarna) att sätta ihop en koreografi. Ja, vad ska en säga, en får vara med om alla möjliga utmaningar när en är på äventyr!