Socionomstudenter utomlands

Hej!

Vi har under sista veckan haft flera studiebesök och så har vi lagt mycket tid på att skriva ett paper som sammanfattar våra tankar kring socialt arbete i Palestina med utgångspunkt från handlingsutrymme, kulturellt relevant socialt arbete och hur man arbetar under ockupation.

Förra helgen tittade vi på när de tände den stora granen framför Nativity church. Dock var det många tal som underströk situationen i Palestina som allvarlig (Anna och jag mår bra det är ingen fara med oss) då många medborgare misshandlats, fängslats och skjutits under hösten. Det var väldigt fint på torget i Bethlehem men alla lampor frestade på el-nätet i övriga Bethlehem så strömmen gick ett par minuter var 15:e minut.

Klockan 03:00 8/12 vaknade jag och Anna av att det sved i näsan, ögonen och på läpparna. Vi hörde skottlossning och folk som skrek en bit bort från huset vi bor i. Det blev tyst först efter ett par timmar.
När vi steg upp på morgonen fick vi höra att ett hundratal israeliska soldater attackerat Dheisheh vid 2-tiden, folk från lägret gjorde motstånd genom att kasta sten på de tungt beväpnade soldaterna. Soldaterna sköt Malik Shaheen 19år i huvudet och han avled direkt på plats, de fängslade 4 personer och sköt 10personer.
Det luktade fortfarande av den starka gasen när vi gick ut från byggnaden. Anna och jag anslöt oss i demonstrationståget med tusentals palestinier mot den israeliska ockupationen och för att visa vördnad mot Maliks familj.
Alla affärer och verksamheter är stängde för att visa sin sorg mot att ännu en ung person blivit dödad till följd av den israeliska ockupationen. Stämningen i samhället består av frustration, utmattning och sorg.
Vi har många gånger under vår resa i Palestina slagits av hur utsatta och avhumaniserade palestinierna är på många sätt, allt från att bli nekad tillstånd för att åka någonstans till att deras hus blir beskjutna på natten. De mänskliga rättigheterna gäller inte för en palestinsk medborgare, israeliska soldater fängslar vuxna och barn utan rättegång eller risk för repressalier.
Utöver ovan nämnd händelse har vi under de veckor vi varit här bevittnat en 15åring bli skjuten i benet och hört om 20-30 människor har fängslats och blivit skjutna av soldater på nätterna. Listan av våld som skett i Palestina bara i höst är för lång.
Om en vecka är det dags för oss att åka hem men alla mina vänner i Palestina är fast i detta helvete utan chans att ta sig härifrån eller bygga ett fungerande samhälle. 

Vi har kontinuerlig kontakt med vår lärare Anna och innan vi åkte har vi gått igenom rutiner för ifall läget skulle bli farligt för oss här. Givetvis håller vi också daglig kontakt med våra nära så de vet hur vi har det. Jag vill poängtera att Anna och jag mår bra och känner oss inte hotade men vi känner för de människor som bor här. Det vi funderar mycket på är hur vi kan arbeta vidare hemma i Sverige.

Ha det fint! /Anna & Elin