Socionomstudenter utomlands

Vi nämnde i förra texten att vi var nervösa inför våra workshops. Vi har genomfört våra workshops (se bild 1) och vi inser nu att vår rädsla inför dessa var obefogad. I fredags morgon anlände ca 20 barn samt 3 lärare till centret, ungdomarna var i åldrarna 13 – 15, och de var troligtvis mer nervösa än vad vi var. Men efter en kort presentation och en kort namnlek genomförd av Dr D.S Pundir så släppte spänningen och fyra olika workshops kunde genomföras utan några större svårigheter. Workshopsen som vi genomförde innefattade barns rättigheter, engelska, geografi och alkohol och dess effekter. Efteråt var det den obligatoriska indiska fotograferingen på balkongen (se bild 2), som sedan följdes av lekar i trädgården. Vi hade samtliga svårt att förstå reglerna, men både barn och lärare verkade ha roligt. På kvällen kunde vi konstatera att vi alla tyckte att det var en mycket givande och rolig dag och det var härligt att Dr D.S Pundir var lika positiv som vi, både till genomförandet och resultatet av våra workshops.

Nästkommande dag blev även den mycket spännande, vi fem samt Dr D.S Pundir tog en Jeep och begav oss högre upp i Himalaya. Vid vägens ände var målet ännu inte nått, så vi fortsatte till fots. Till Dr D.S Pundirs stora förtjusning så stod många av traktens träd i blom. Detta frambringade många glada ungdomsminnen hos vår handledare och han samlade gladeligen in mängder av dessa röda blommor, för att sedan visa oss hur man suger ur dess söta nektar. Samtidigt som gruppen avnjöt nektaren från blommorna så berättade Dr D.S Pundir en historia, som han fått berättad för sig av sin far för ca 40 år sedan. Historien handlade om en familj kastlösa som saknade rätten att äga mark, de blev så pass desperata att de valde att bosätta sig längt upp i de avlägsna bergen, helt själva och avskurna från samhället. Men bara vetskapen om att familjen bodde på berget var tillräckligt för att den lokala polisen som begav sig upp för att arrestera familjen. Fadern i familjen förklarade då för polisen att han och hans familj, samt hans ko och get självklart skulle följa med till häktet. Problemet var bara att han inte tänkte gå dit själv. Polisen började transporera ner ekipaget, men insåg snart att det var en omöjlig uppgift, och gav dem istället rätten att bo kvar i dessa avlägsna delar av bergen. När Dr D.S Pundir avslutat historien och vi alla hade avnjutit en stor mängd blommor så fortsatte vandringen högt upp i bergen. Efter ca 20 minuters vandring på en ca 30 cm smal stig börjar vi skymta ett, var som närmast kan beskrivas som ett hemmabyggt skjul. När vi närmar oss så välkomnas vi av tre undernärda kor, fastbundna vid sidan av stigen, och en morrande hund. Med hjälp av Dr D.S Pundir som tolk så märkte vi snabbt att det här var samma familj som flytt upp till bergen för 40 år sedan. Mannen i familjen hade blivit väldigt gammal (se bild 3), men trots detta var det han som förde familjens talan och kvinnorna skyndade undan till köksdelen av skjulet. Vi pratade med honom en lång stund för att sedan påbörja vår vandring tillbaka. Kvällen avslutades sedan med att vi sjunger och dansar inför 27 välutbildade representanter för olika organisationer. Mer om detta får ni läsa om i nästa inlägg.