17:06 by socionomstudenter

Hej!

Vi har det bra här i Peru. En svårighet under vår praktik är språket, då vi har bristande kunskaper. Vi försöker förstå så mycket vi kan men vi ser inte detta enbart som ett hinder. Vi ser detta som en erfarenhet inför framtida situationer i socialt arbete. Vi kan föreställa oss att flertalet av de brukare vi kommer möta inte kommer tala svenska, eller kunna kommunicera via det talade språket. Genom kroppsspråk, gester och miner kommer man många gånger långt.

 

Vår första riktiga praktikdag var igår. Då besökte vi ett kommunalt hälsocenter. Det såg ut som ett sjukhus, men väldigt omodernt. Läkare, sjuksköterskor, socialarbetare och psykologer jobbade där. Vi fick träffa en socialarbetare som berättade om sitt arbete. För att bli socialarbetare i Peru behövs en 5 års utbildning på universitet, av vilka två år är praktik. Hon berättade bland annat att som socialarbetare jobbar man med många olika områden så som barn, äldre, tonåringar, personer med funktionsnedsättning. De jobbar mycket i förebyggande syfte, då de går ut i skolor och jobbar mycket med familjer. De anser att det är där man kan göra skillnad, när barnen är små. Vi diskuterade också skillnader inom socialt arbete i Peru jämfört med Sverige, och hur man jobbar mellan de olika grupperna. Dessa grupper kommer vi in på i senare inlägg.

Arbetsbördan för socialarbetare är hög. Det finns bara 2 stycken på 86000 invånare. Detta beskrev hon som jobbigt och att hon ofta tar med sig jobbet hem. Detta ser hon som en svårighet i sin profession. Hon upplever också att stödet ovanifrån och staten inte är så bra som det borde vara. De prioriterar inte socialt arbete. Socialarbetarna får order men inga pengar att utföra uppgifterna. Trots detta känner hon sig hoppfull, det finns många stunder då hon känner glädje och hopp inför framtiden.

Vi fick även delta i ett möte där olika professioner samlades för att göra ett program gällande det kommande året. Vi förstod inte så mycket av innehållet, men det var ändå intressant att se hur det fungerar här. Bland annat så svarade de i telefon och gick ut när som helst under mötet. Dörren var öppen under hela mötet så det var stimmigt.

På eftermiddagen fick vi vara med på en aktivitet för äldre på hälsocentret. Vi fick presentera oss för de äldre, och de verkade fascinerade av att vi var ända från Sverige. De äldre verkade ha mycket glädje och tacksamhet inom sig. Det verkade som att deras relation med personalen är väldigt kärleksfull och som att de har en nära relation till varandra. känner varandra. På mötet var en läkare på plats, och han verkade vara väldigt uppskattad av de äldre. Vi gjorde rörelseövningar, dansade och utförde tai-chi. Detta var jätteroligt och en upplevelse.

Under hela vårt besök kände vi oss väldigt välkomna. Personal och brukare visade uppskattning och var intresserade över våra perspektiv på organisationen och socialt arbete.

/Lisen & Sara

Comments are closed.