Vecka två i Zambia

Postat den 2nd February, 2015, 21:05 av

Vår andra vecka i Zambia har vi spenderat vår praktik på Circle of Hopes klinik, därför tänkte vi ge en lite mer detaljerad bild av organisationen i det här inlägget.

Circle of Hope startades 2005 för att försöka förhindra den stora spridningen av HIV som tog sin början på 90-talet. Detta ville de göra dels genom att öka kunskapen om HIV/AIDS som förebyggande arbete, men också genom att hjälpa dem som redan testat positivt för HIV.

När en person först kommer till kliniken får hen prata med en sjuksköterska där de får lämna sina personuppgifter och psykologiskt förbereda sig genom samtal för att göra ett HIV-test. När personen känner sig redo gör sjuksköterskan ett HIV-test som sedan skickas till klinikens egna labb för analys. Redan efter 15-20 minuter kan testresultatet avläsas. Om testet visar att personen är HIV-positiv skickas hen vidare för att göra en lättare hälsokontroll där vikt, längd, temperatur och blodtryck journalförs. När detta är gjort är nästa steg läkarkontrollen för att testa värdena för lever, njurar och immunförsvar (CD4). Beroende på hur dessa värden ser ut beslutas om personen behöver påbörja medicinering eller inte. Efter läkarkontrollen får personen, oavsett beslut om medicinering, gå vidare till fortsatt rådgivning med kurator. I samtalet med kuratorn diskuteras värdena från läkarkontrollen på ett förståeligt sätt för klienten. Det informeras även om vad HIV/AIDS faktiskt innebär för den enskilde i praktiken. Personen får sedan komma på kontinuerliga läkarbesök där det undersöks om värdena samt allmäntillståndet är stabilt.

Vi har under veckan varit med under alla dessa steg och har reflekterat över skillnaderna i relationen mellan klient och professionell jämfört med Sverige. Här i Zambia verkar den professionella ha en mer auktoritär roll med vad som ibland kan uppfattas som rena tillsägningar i uppfostrande syfte om vad klienten ska göra. Det svenska förhållningssättet uppfattar vi istället vara lite försiktigare och snarare åt det mer rådgivande hållet. Där en läkare i Sverige skulle säga: ”det är inte bra om du dricker i samband med den här medicinen” skulle istället en läkare i Zambia säga: ”du SKA inte dricka med den här medicinen”. Detta är något som vi märker är en stor kulturell skillnad vad gäller professionellas bemötande med klienter

På Circle of Hopes klinik vill personalen använda sig av ett holistiskt synsätt i så stor utsträckning som möjligt. Detta innebär att de inte bara vill hjälpa den enskilda individen utan också gärna ser att dennes familj involveras i processen för att på så sätt nå målet om en HIV-fri generation. Den enskilde uppmuntras därför till att ta med sig övriga familjemedlemmar för HIV-test och rådgivning. Ett annat steg till en HIV-fri generation är att uppmuntra gravida kvinnor att testa sig och vid positivt resultat påbörja medicinering. Det är särskilt viktigt att gravida HIV-positiva kvinnor tar sin medicin för att barnet ska kunna födas friskt och utan HIV.

Det som vi uppfattat som klinikens största utmaning när det kommer till att få personer att testa sig för HIV, och vid positivt resultat ta sin medicin, är djupt rotade traditioner så som tron på högre makter. Flera kuratorer har berättat om att det finns de klienter som är övertygade om att de fått HIV genom en förbannelse, och att det därför går att bota genom svart magi. Andra klienter har en stark religiös anknytning och tror att HIV är något som kan botas enbart genom bön och inte genom mediciner. I dessa fall har kliniken en tuff uppgift i att försöka övertyga klienterna om att medicinen är ett måste för att kunna leva med HIV. En annan stor utmaning för kliniken är att få personer (framför allt män) att söka hjälp så tidigt som möjligt. Många lever i förnekelse eftersom HIV fortfarande anses vara något skamligt och söker därför ofta hjälp när det redan är för sent. För att försöka motverka detta använder sig kliniken aldrig av bilar med Circle of Hopes logga när de åker ut för att hjälpa enskilda individer i byarna. Detta är för att ingen ska kunna känna igen bilarna och på så sätt få reda på att en person är HIV- positiv.

Ytterliggare en stor utmaning Circle of Hope står inför är det minskade finansiella stödet. Med tiden har både stödet från FN:s Global fund och privata donationer minskat medan behovet av kliniken ökat. Detta är något vi tycker bland annat avspeglar sig i bristen på tillgång till material. Vi såg till exempel under våra besök att handskar inte alltid användes vid HIV-tester, vilket vi uppfattar beror på restriktioner av handskanvändning som en förlängning av minskat finansiellt stöd. Det är för oss tråkigt att både se och höra från personal på Circle of Hope hur det finansiella stödet har minskat då det märks hur otroligt viktigt deras arbete på kliniken är. Vår förhoppning är att fler personer ska få upp ögonen för det stora behov som klinikens insatser har och därigenom få ett ökat finansiellt stöd till Circle of Hope.

/Ida & Therese