Archive for November, 2015

Presentation studenter HT-2015

Wednesday, November 18th, 2015

Hej!

Den 15:e november 2015 åkte vi, Elin och Anna, till Betlehem för att göra vår praktik i fem veckor i organisationen Laylac. Som tidigare studenter beskrivit är Laylac en frivillig gräsrotsorganisation som arbetar med kollektiv empowerment, främst för ungdomar. Genom olika workshops och projekt försöker de öka ungdomarnas kompetens och känsla av gemenskap då många är arbetslösa. Laylac har även volontärer från olika delar av Europa som ska utbyta kompetens och erfarenheter.

Vårt mål med praktiken hos Laylac är att lära oss hur socialt arbete kan fungera och vilka svårigheter de kan möta under en svår konflikt. Vi vill även se vad vi kan lära oss av hur det Palestinska arbetets kultur ser ut och hur de tar till vara på och använder sina resurser. Utöver att lära oss hur Laylacs och det generella sociala arbetet ser ut kommer vi särskilt lära oss om kvinnornas situation. Vi kommer utföra olika studiebesök och förhoppningsvis få intervjua representanter för organisationer och deras klienter.

Ha det fint! /Anna & Elin

Cañon del Colca

Tuesday, November 17th, 2015

Måndag 9/11
På morgonen vid 9 åkte vi från Arequipa till Chivay i Colcadalen. Färden genomfördes i en minibuss proppad med folk och tog ca 3 tim. Mestadels uppåt på krokiga vägar och med livsfarliga omkörningar. Landskapet var vackert med snöbeklädda bergstoppar och betande alpackor som vy. Ju högre upp vi kom desto dåsigare blev vi och ca 5000 m.ö.h. nådde vi högsta punkten innan färden började gå neråt mot dalen. Väl framme i Chivay checkade vi in på hostelet och drog sen och käkade med German på den traditionella marknaden. Första dagen var lugn och dedikerad åt aklimatisering till den höga höjden. Chivay ligger på 3600 m.ö.h. vilket vi märkte på vår tunga andning. På kvällen drog vi till ett café och tog en kaffe. Satt där och snackade med en sällskapssjuk fransman som inte hade pratat med någon på 5 dagar. Eller rättare sagt vi satt mest och lyssnade på hans monolog, men det var kul för han hade mycket spännande att berätta.

Tisdag 10/11
På morgonen åkte vi till grannbyn Coporaque, även den 3600 m.ö.h. Där drack vi först te hos en quechua-kvinna som berättade om alpackor, lamor, condoren och quechua-kulturen. Vi promenerade sedan runt lite i byn och besökte sedan en vårdcentral där en sjuksköterska arbetade. Hon berättade bl.a. om vanligt förekommande sjukdomar i byn (halsont och förkylning pga. det kalla vädret på vintrarna) och visade oss runt i lokalerna. Väl tilllbaka i Chivay besökte vi efter lunch en organisation som arbetade mot kvinnovåld i hemmet. I Chivay är det vanligt att mannen slår kvinnan då kulturen är som sådan att mannen står över kvinnan i hierarkin. Men åker man någon timme bort till en annan by är kulturen omvänd och det är kvinnan som är familjens överhuvud. Efter det besökte vi en advokat som hjälpte unga par under 18 år att skilja sig. Han medlade mellanimagedem vem som skulle få vårdnaden om barnet och vem som skulle betala underhåll osv. Delad vårdnad om barnet finns inte i Peru.

Onsdag 11/11
Dagarna i Colca är varma och soliga och nätterna är råa och kalla. Alla nätter låg jag och Jonathan och huttrade under 4-5 filtar (i varsin säng) för det var så kallt. Ingen eld och inga element på rummet. Iaf tidigt denna morgon 05.30 åkte vi på en s.k. “Cruz el Cóndor” för att titta på när denna magnifika fågel flyger i dalen. Platsen låg ca 2 tim bort i dalen och längs med vägen gjorde vi lite olika stopp för att beskåda de storslagna vyerna över bergen och alla odlingsterasserna. Väl framme väntade vi någon halvtimme innan condorerna började flyga längs med bergsväggarna och även precis över våra huvuden. Det var häftigt, fåglarna med ett vingspann på tre meter är grandiosa att beskåda på nära håll. Resan avslutades sedan i Cabanaconde (3300 m.ö.h.) med en kopp coca-te och sedan tillbaka till Chivay. På eftermiddagen badade vi i thermal hotsprings som är varmt vatten från vulkanerna, riktigt varmt och gött!

 

Torsdag 12/11
Denna morgon åkte vi från Chivay till Canocota (3700 m.ö.h.) där vi skulle bo hos en familj två nätter. German mötte upp oss och vi drog till det lilla lerhuset där Julia och Pedro väntade på oss med frukosten serverad. Julia 60 bast och Pedro 65 bast var två härliga människor som är helt självförsörjande med sitt lantbruk. Efter frukost hängde vi med dem till hagen och kollade på när Julia mjölkade korna. Julia skämde bort oss rejält under vistelsen med god mat. Soppa, potatis, ost, alpackakött, bröd, te – allting helt organiskt, giftfritt, närproducerat, ekologiskt – you name it! Vi gick aldrig hungriga men vi frös häcken av oss på nätterna, satan va kallt det var där och regnet öste ner på kvällarna. Iaf efter komjölkandet drog vi till två skolklasser i den lilla byn som bestod av ca 50 familjer. Där berättade vi om Sverige och sjöng nationalsången. Efter lunch besökte vi “Tambos nacional” som är ett slags husprojekt. I rural areas byggs tambos som är hus för fattiga utrustade med sängar, kök, tillgång till internet och medicin mm. Efter kvällsmaten var vi proppmätta och satt och drack te och snackade lite med Julia. Vi var trötta med ville inte vara ohövliga och gå och lägga oss. Julia satt och skalade morötter och vi trodde hon ville ha sällskap. Iaf till slut gav vi upp och sa gonatt och begav oss mot rummet. Julia släckte då köket direkt och gick direkt och la sig. Det visade sig att hon också bara ville gå och lägga sig men ville inte vara ohövlig mot oss 🙂

Fredag 13/11
På morgonen åkte vi från Canocota till Tuti (3800 m.ö.h.) och mötte där upp German. Vi gick till ett cafe där en trevlig quechua-kvinna bjöd på te och en typ sockerkaka gjord på quinoa som var väldigtimagegod. Kvinnan visade olika potatisar i flera olika färger som odlades där och berättade om ekologiskt lantbruk. Sen gick vi till tre olika skolor i byn och besökte tre klasser, låg- mellan- och högstadieklasser. Vi berättade om Sverige, svarade på frågor och sjöng nationalsången. German hade med sig bröd och bananer till eleverna. Sedan åkte vi tillbaka till Canocota och käkade lunch. Efter drog vi med German och jobbade på åkern med hans polare. Det var en hel familjen. En snubbe styrde två tjurar som drog plogen, några gick och hackade i jorden och några kvinnor satt potatis. Vi fick några hackor och hackade loss jord från grästovor. Som tack fick vi varsin bägare (typ 1 liter) mjöd som jag och Jonathan girigt började hälla i oss. Vi blev då hastigt stoppade av German som berättade att tidigare studenter som hade inmundigat samma dryck fått kraftig diarré. German ville inte vara ohövlig så han drack upp två bägare och gav bort en till en gubbe. På kvällen firade vi Julia och Pedros barnbarn Fatima som fyllde tre år med tårta. Hon fick en snickers och en clementin av mig och Jonathan som hon blev väldigt glad över. Sedan ville hon dansa så vi klädde upp oss i traditionsenlig poncho och Fatima i quechua-klänning. Söt unge.

Lördag 14/11
På morgonen sa vi hejdå till Julia och Pedro och åkte till Tuti och käkade frukost med German. Efter det åkte vi på utflykt till Colca highlands. Först Sibayo 3850 m.ö.h. sedan Callalli 4000 m.ö.h. Kollade torg, kyrkor, fina berg och kolgruvan som drivs av mexikanare och kontaminerar colca-ån. Befolkningen i Colca får stryka på foten då ekonomiska intressen prioriteras högre. I Callalli träffade vi Germans syster och ett gäng grabbar som höll på att bygga nytt hus till familjen. Då första cementplattan var gjuten och det skulle såklart firas. Motsvarigheten till en svensk taklagsfest kan man säga. Champagneflaska smälldes likt när man namnger en båt. Efter blev vi hembjudna till ett annat hus på mat och dryck, väldigt trevligt och speciellt. German sa vi hade tur, detta var inget han hade planerat 🙂 På kvällen tillbaka i Tuti besökte vi en tjänsteman för kommunen som berättade om sitt arbete med olika sociala problem i byn där våld inom familjen var vanligast. Efter åt vi en god middag ihop. Kurade sedan ihop oss i fosterställning under 3-4 filtar och sov.

Söndag 15/11
Hemfärd till Arequipa och till familjen vi ska bo hos. Kort sammanfattning Colca-dalen. Fantastiskt vackert, ren frisk luft, god, ekologisk, och bastant mat, trevliga människor, varmt på dagen, svinkallt på natten. Människorna är i princip självförsörjande och lämnar inget avtryck på miljön i negativ bemärkelse annat än alla de stenmurar för att skilja de olika familjernas jordlotter åt. Något vi i Sverige hade kunnat lära oss av.

/Johan & Jonathan

image

 

Busy days!

Monday, November 9th, 2015

Tjaba!

Ja då var det väl verkligen dags för en liten uppdatering igen. Vår kära Fatema har åkt hemåt och vi har fått börja klara oss på egen hand. Det går rätt bra ändå. Mentorskapsprogrammet som jag skrivit om innan varit en del i det arbete vi gör har nästan kommit igång. Det var ju Fatema som drev det arbetet och det hann avslutas fint med en liten utbildning för mentorerna och ett tillfälle där mentorerna fick träffa barnen. De sågs på ett kulturevent där det var dans, musik och filmvisning, mycket trevligt. Poängen är att nu organisationen själva ska driva vidare projektet men jag och Therése kommer självklart finnas som hjälp om så behövs. Exempelvis kommer vi hålla ytterligare utbildningar för mentorerna i personlighetsutveckling och barns rättigheter.

Det arbete som jag och Therése annars fokuserar på är att jobba med barnens självkänsla och självförtroende. Vi är på Chilla fem gånger i veckan varav två av dom är paxade för gruppaktiviteter. Vi målar, leker lekar, spelar spel, har små ”lektioner”, pysslar, går i skogen och allt möjligt roligt. Poängen är att vi ska i denna process fokusera på barnens positiva sidor och boosta dem med det dem är bra på. Under tidigare månader har det varit mycket fokus på barnen svagheter och vad de kan behöva hjälp med, därför kände vi att det var dags att byta linje. Genom det här är tanken också att de på olika sätt kommer öva sig i att samarbeta, ta ansvar och lösa konflikter. Varje gruppaktivitet startar vi med ”nallekort” som är ett redskap för att uttrycka och få hjälp med att sätt ord på sina känslor. Känslor är det andra fokuset vi har. Att hjälpa barnen att identifiera känslor, varför de känner den känslan och vart det känns. Detta gör vi de resterande dagarna med det vi har döpt till en ”känslokarta”. Här får barnen de dagar vi är där sätta ett kryss på en skala med smilies som går från jätteglad till väldigt upprörd. Detta har visat sig vara ett väldigt bra redskap då det lätt får igång ett samtal om situationer som uppstått och hur barnen hanterat dem både praktiskt och känslomässigt. Vårt mål är att med arbetet öka barnens självinsikt, men som tidigare sagt också deras självförtroende och självkänsla.

Hittills har gruppaktiviteterna gått väldigt bra. Ibland, som idag, är det svårt att få barnen att lyssna. Detta beror säkert på att de är barn men en stor del ligger också i kommunikationssvårigheterna vilket gör att de inte alltid förstår vad vi säger och tappar fokus. Detta kan lätt skapa en frustration då de också pratar med varandra på Malaylam, som vi inte förstår ett ord utav. Det visar sig ibland att det sägs fula ord mellan barnen och att de hamnar i konflikt utan att vi är medvetna om det. Detta känns problematiskt då vi gärna vill hjälpa till att lösa konflikterna när de uppstår. Idag berättade en flicka för oss om hur ett annat barn varit elakt, vilket vi inte alls hade märkt av. Jag får en känsla av att det är mycket vi missar, i barnens personligheter men också generellt i vad som händer på Chilla. Frustrerande helt enkelt… Men vi kämpar på!

Nu är det hårt arbete som gäller sista tiden, det är mycket vi ska hinna med. Inte bara arbetet på Chilla även massa plugg! Vi planerar också för en makeover i ett av rummen, till ett fint lekrum. Tillsammans med barnen ska vi måla väggar och möbler så det blir färgglatt och härligt! Ser verkligen fram emot detta!

Häj!

 

IMG_6162

IMG_6258

IMG_6263

IMG_6264

IMG_6265

IMG_6284

IMG_6336

IMG_6376

Nytt från Himalaya

Monday, November 9th, 2015

Igår hade vi besök på centret av the Youth department i Chamoli. De berättade om sitt arbete med barn och unga som handlar om att öka delaktigheten i skolan. De arbetar även med att stärka kvinnors empowerment. Vi fick vara med om en traditionell välkomstceremoni där vi fick blommor runt halsen, en röd prick i pannan och blommor i håret. Det var väldigt häftigt att få vara med om!
DSC01134

Här är vi med the Youth department.

Idag började dagen med en vandring ner till byn nedanför. Där besökte vi en skola med barn i åldrarna 4-10 år. Vi dansade, sjöng och lekte tillsammans och vi blev även bjudna på chai och kex. Vi delade ut armband till alla barnen och de tre lärarna som var där vilket verkade mycket uppskattat.

Vi fortsatte ner till den stora vägen där vi blev upplockade av en jeep som tog oss till nästa skola som var en högstadieskola med klasserna 6-10. De var väldigt nyfikna och ställde många frågor om Sverige och om oss. Vi kommer under vår tid här besöka de båda skolorna igen och då se om vi kan hjälpa till med någonting.

DSC01156

Jeepresan hem bestod av skönsång med disneytema! Resten av eftermiddagen har vi haft dancefilm-maraton och är mer taggade än någonsin att lära oss grymma moves och starta vårt eget crew!

Yo yo peace out

/Kalmar eastside crew

Världsarvet

Monday, November 9th, 2015

I tisdags var centrum i Arequipa städat då Unesco höll ett möte här då Arequipa räknas som en världsarvsstad. Efter mötet varit så syns mindre poliser till i området vilket gjort att tiggare och arbetande barn börjat visa sig åven i centrum. Det är tydligt att politikerna ville visa en falsk bild av Arequipa när detta möte skedde.

 

Torsdag 5/11

Vi mötte upp våran guide German och en tolk redan vid 8 på morgonen och begav oss iväg med taxi. Chauffören var väldigt pratsam och det märktes att den mindre spanskaskicklige av oss gjort stora framsteg i språket om än ordförådet och gramatiken lämnar mer att önska. German verkade vara nöjd över framstegen och roades över det norrbottniska uttalet på vissa ord.
Vi åkte till universitetsområdet som var ett gäng byggnader benägna runt stadens största fotbollsarena där skollaget spelade. Tolken berättade att det varit många studentuppror på skolan de senaste åren från, framför allt, juridikstudenter vilket dragit ut på utbildningarna och gjort skolan mindre attraktiv. Området hade mycket parker och skolbyggnadernas storlek var en aning mindre än de på Linneuniversitetet i Växjö. Det märktes att German jobbade där då han, under den korta halvtimme vi var där, han stanna till och snackade med 2 olika lärare vi mötte på.
Efter universitetsbesöket tog vi bussen upp till Pueblo de Hoven, som tolken beskrev som “the slum”. Bussen gick på bara 80 cent(2kr) och tog oss i en jäkla fart några kilometer upp för ett brant tätbebott berg. Det gällde att vara snabbt på och snabbt betala när vi gick av då bussen så gått som rullade konstant. Området var relativt nybebyggt för ca 50 år sen och beboddes främst av folk som flyttat in från småbyarna i bergen. Språket cetchua är ett vanligt förekommande språk i området. Skolan var omgiven av en hög mur och vid entren satt en kvinna och skrev upp alla som gick in och ut ur anläggningen. Germans systers jobbade som lärare och vi besökte hennes klass som var i åldrarna 8-10. Klassrummet vi besökte såg gammeldags ut med väldigt gamla bänkar men med en projektor i taket.
När vi kom in så stod alla upp och hälsade på oss i kör och upprepade våra namn i kör när vi presenterade oss. Efteråt fick vi sätta oss lite i skymundan och se när läraren lärde ut om skillnader mellan växter, djur och solens inverkan på allt levande. Hon var väldigt aktiv, pratade högt och bollade ut frågor till barnen kors och tvärs när hon lärde ut. Det var 16 barn i rummet där de flesta hade skoluniformer. Efter en kvart så tog hon upp om Sverige igen och tog fram en europakarta på projektorn där två av barnen fick gå upp och peka ut Peru och sedan Sverige. Peru var inget problem men när det kom till Sverige pekade ena på Ryssland och sedan Kina medan den andre stod och läste för fullt och pekade rätt. Sedan fick vi komma fram igen och berätta, till stor del med tolkens hjälp, om Sverige. Barnen ville veta vad för coola djur vi hade och gillade att höra om björn och renar och tyckte det lät galet att det finns folk som badar isvak samt vägrade att tro på att det finns midnattsol. Läraren visade lite bilder på bland annat Stockholm, lucia, kräftor, kungen och midsommar som vi fick berätta om. Efter det så fick alla barnen ställa sig upp igen och sjunga en sång för oss som visade sig handla om Peru. Efteråt så sa dom att det var vår tur så jag och Johan tittade förvirrat på varandra, kom fram till en låt snabbt och ställde oss upp och med höga stämmor sjöng vi du gamla du fria. Barnens ögon var jäklart som pingisbollar så vi tar för givet att vi sjöng jäkligt bra. Efteråt så tackade läraren oss, vi tog några gruppbilder och lämnade klassrummet.
Vi gick en annan väg ner till bussen än den vi kom så vi fick se mer av området. Det märktes att området var mycket fattigt både på folket och alla hundar som sprang runt på tak och gator. För att vara det tolken beskrev som “slum” så hände inget mer än att en nerdrogad ung man ville prata med oss, en hund reste ragg och nafsade efter tolken när vi passera dennes hus och en fattig man höll ett tal på bussen hem om sin sociala situation och samlade sedan ihop pengar av dem som satt där. Jag kände mig aldrig riktigt hotad i nån av situationerna utan mer obekväm men visst vore det inte allt för smart att gå runt och vifta med dyra föremål i det området, främst efter mörkrets inbrott.

Efteråt spanskalektion i vanlig ordning där vi fortsätter att göra stora framsteg.

 

Fredag 6/11

På morgonen så hade vi skype-seminarium med vår handledare i Sverige om demokratiska prosesser i Peru. Där gick vi bland annat igenom de senaste årens olika styren och hur de påverkat välfärden i landet.
Klockan 17 kom German, Maura och 2 tolkar till hotellet och höll en förläsning om sociala problem i Peru. Maura visade en hel rad olika diagram och berättade utifrån dem vad de olika klyftorna i samhället kunde bero på. De största problemen i Peru finns i de så kallade “rural areas”, glesbygden, där den största fattigdomen och dåliga levnadsförhållandena finns. Statistiken visade bland annat att barn som hoppar av skolan tidigt är mycket vanligare i rural areas än övriga landet. Detta berodde till exempel på att det finns få lärare i glesbygden som fick undervisa en blandad klass med kanske 10 elever i årskurs 1-6. Lägg där till dilemmat “mr wednesday” där läraren reser måndag, lär på onsdan och reser hem dagen efter.
Ett ämne som det blev mycket samtal kring var barnarbete då det finns en annan syn på det här än hemma i Sverige. Här är det barnen själv som väljer att jobba för att tjäna ihop pengar för att kunna göra kul grejer som till exempel att sitta på internetcaféer menar dem. Förbudet mot barnarbete här i Peru har inneburit att de flesta barnen börjar jobba efter mörkrets inbrott där de inte blir sedda av polis lika lätt med att till exempel gå runt och sälja godis. I barnkomventionen står det tydligt att barnarbete inte är okej men det står också att barnen ska komma till tals. Frågar man barnen själva enligt föreläsarna så säger dom att det är polisen som är problemet som i många fall slår barnen om de upptäcker att barnen jobbar. Det är ett svårt dilemma i ett fattigt samhälle där barnen själva i många fall känner att de vill jobba för att kunna bidra.

Lördag 7/11

Dagen började med en skön sovmorgon och först vid 4 kom spanskaläraren och höll en femte och sista lektion före vi sticker till colcadalen. Hon stannade kvar efter lektionen och agerade tolk när German och Maura kom och höll ännu en föreläsning. Den här gången handlade föreläsningen om socialarbetarens roll i samhället. Man kände igen sig mycket från lektionerna hemma i Sverige.
En tysk utbytesstudent som studerar socialt arbete här i Arequipa var också med och lyssnade och det blev mycket samtal kring de stora skillnader mellan våra länder och Peru. I Peru söker sig inte folk till socialen lika mycket som hemma i Sverige då det finns en typ av stolthet att de vill ha ett riktigt jobb och inte bara pengar och förebyggande insatser. Uppsökande verksamhet är en stor bristvara i Peru jämfört med Sverige vilket gör det svårt att upptäcka när någon har rätt till insatser. Det finns också många människor här som inte vet om sina både politiska och mänskliga rättigheter. Avancerade strukturer som Sveriges och Tysklands socialtjänster finns inte i Peru då det är svårt här att bygga upp en välfärd som håller i längden.

Söndag 8/11

Vi gick upp tidigt på morgonen och åkte med German och besökte en peruansk familj som vi kommer att bo hos när vi kommer tillbaka om en vecka. Det var ett par vars 2 döttrar, 1 barnbarn och en förälder var inneboende. De var mycket trevliga och välkomnande och hade haft många utbytesstudenter boende hos dem tidigare. Endast spanska i huset gäller vilket vi börjar känna oss redo för. Det är bara 15 minuters gångväg till centrum. Vi känner att boendet hos dom kommer att bli riktigt bra och första veckan på hostal var behövligt så att det inte blev för mycket på en gång.

Imorgon åker vi till en annan familj i colca-dalen där vi ska bo i en vecka och lära om deras kultur, sociala problem samt hänga med German och besöka de olika organisationer som jobbar där.

 

/ Jonathan och Johan

 

Bilder

20151105_110059

Vy från Pueble de Hoven

 

20151105_102750

När barnen sjöng för oss

 

20151105_103138

Upp och nervänd bild på oss och barnen 😉

Tja tja bloggen!

Saturday, November 7th, 2015

Igår kväll hade vi arrival-party med sång och dans. Vi lärde oss olika indiska danssteg och det blev även små grodorna, fågeldansen och en massa skratt!

Dagen började med så kallad djungle walk. Det finns två vägar att välja mellan, den uppåt och den neråt. Vi gick uppåt!

IMG_5096

Lovisa, Lina, Madde och Zara på Djungle walk i morse!

 Efter frukost fick de äldsta i gruppen åka i Dr. Pundirs bil medan resten av oss fick åka jeep till en liten närliggande by. Byn är belägen längs vägen och upp mot bergsväggen och det bor ungefär 600 personer där. Vi fick gå på små vägar och trappor mellan husen och vi fick ett vänligt bemötande av lokalbefolkningen.

Efter en stund kom vi fram till byskolan. Det var sju flickor i åldrarna 3-10 år och två kvinnliga lärare i skolan. Vi samlades allihop i deras klassrum och fick presentera oss för varandra. Flickorna blev väldigt blyga när vi kom dit men de var väldigt söta och vi fick även användningen av den lilla hindi vi har hunnit lära oss.

DSC01011

Här är vi allihopa med barnen och lärarna från byskolan!

Vi fick veta att byn vi besökte hade drabbats av en katastrof för två år sedan. Regnperioden var så intensiv det året att det drog med sig stenras som förstörde många av husen vilket vi fortfarande kunde se spår av.

Längre upp i byn träffad vi på många nyfikna blickar men även stor gästvänlighet då vi blev erbjudna te av en kvinna i byn. Tyvärr hade vi inte tid att stanna. Naturen var helt fantastisk och det odlades bananer, chili, citroner, vitlök, apelsiner och olika sorters ris och betor. Vi fick med oss en citron hem som var lika stor som en hand, direkt nyplockad från trädet.
DSC01022

Några hus i byn med utsikt mot bergen.

DSC01120

 Här är citronen vi fick med oss hem! Mandus håller på att tappa den och Lina försöker rädda den.

Vi återvände till centret för lunch. Nu ligger vi på vår terrass i solen och tar det lugnt i väntan på dagens hindilektion.

Namaste Lovisa, Zara, Josefine, Madde och Lina

Havet är djupt!

Thursday, November 5th, 2015

Hej gott folk!

Lite intryck från Arequipa efter fyra dagar här. Mycket folk överallt, mycket trafik, bilar tutar, hög musik spelas från affärer och restauranter, poliser, trafikpoliser och säkerhetsvakter överallt. Människor är trevliga och tillmötesgående, lugna och fina, ingen stress. Solen är extremt stark men luften ganska sval. Maten är bastant, mycket potatis och mycket ris. En detalj värd att nämna är att sopbilen i Arequipa spelar melodin “Havet är djupt” från lilla sjöjungfrun ur sprakande megafoner. En förklaring vi fått är att folk går ut med soporna när de hör melodin, lite som glassbilen i Sverige 🙂

Måndag 2 nov
På morgonen hade vi seminarium via skype med Anna Rubio där vi bl.a. diskuterade hur det sociala arbetet kan gestalta sig i Peru. Kl. 12-14 hade vi spanskalektion med vår privata spanskalärare Nancy som är en fantastiskt duktig pedagog.
På eftermiddagen kom vår guide German, socialarbetaren Maura och tolken Joanne till vårt hostel för ett introduktionsmöte. German arbetar på universitetet och härstammar själv från ursprungsbefolkningen i Colca-dalen som ligger uppe i bergen utanför Arequipa. Maura är socialarbetare och arbetar med barn och ungdomar. Hon träffar barnen efter skolan och hjälper dem bl.a. med läxorna. Maura frågade vad vi ville veta och vad vi ville göra. Jonathan är mest intresserad av ursprungsbefolkningen och gruvnäringen då han själv är same och kan dra tydliga paralleller mellan liknande konflikter i Peru och Sverige. Jag själv är mest intresserad av fängelse och institutionsvård då jag jobbar inom dessa områden i Sverige och vill se hur det fungerar i Peru.

Efter mötet gick vi alla till den traditionella marknaden i Arequipa och strosade runt och samtalade om alla de olika delikatesser och diverse ting marknaden erbjöd.

Tisdag 3 nov

Förmiddagen inleddes med ett besök på organisationen Autocolca vars främsta mål är att bedriva hållbar turism i Colca-dalen. Vi upplystes om att det är viktigt att hitta en balans mellan turismens omfattning och bevarandet av det traditionella samhället och ursprungsbefolkningens autonomi. En trevlig kvinna informerade oss om organisationen och svarade på våra frågor.
Spanskalektionen hade vi även denna dag mellan 12-14. Efter lektionen mötte jag och Jonathan upp German och vi begav oss till den svenska organisationen Svalorna för ett studiebesök. På svalorna informerade Samuel och Alexandra oss om organisationen på svenska. German har tidigare arbetat med Svalorna och kunde därför tillgodogöra sig informationen på svenska, eller som han själv sa “Jag förstår eftersom jag är en magiker”. Han är en rolig filur den där German 🙂 Samuel och Alexandra praktiserade för Svalorna via Sida Sverige. Det visade sig att Samuel kom från Osby som ligger utanför min hemstad Kristianstad, small world 🙂

Alexandra kom från Göteborg. De båda hade studerat statsvetenskap i Sverige.

Svalorna arbetar i en region som heter Castilla Media utefter tre komponenter: Ekonomisk, politisk och hållbar. Området de arbetar i är små byar uppe i bergen där de informerar befolkningen utefter dessa tre komponenter.
Ekonomisk – Hur kan man producera och odla mer effektivt? Ska man vara självförsörjande i sin familj eller slå ihop sig i kooperativ? Alternativ produktion – Svalorna har introducerat honungsproduktion som ett komplement till nuvarande odling av grödor.
Politisk – Informera befolkningen om sina rättigheter gentemot stat och kommun. Kräva rättigheter. Medla mellan civilsamhället och kommunen.
Hållbar – Att odla grödor utan starka bekämpningsmedel och minska utsläppet av koldioxid. Leva hållbart och se till framtida generationer. Glaciärerna uppe på bergstopparna där befolkningen får sitt vatten ifrån smälter i allt snabbare takt. Om ca 15-30 år kan glaciärerna smält och vattentillgången vara borta.


Onsdag 4 nov
På morgonen hade vi skype-seminarium med Anna Rubio där vi bl.a. diskuterade ekoturism, hållbart socialt arbete och hur socialt arbete kan blomstra genom en kombination av nya influenser och bevarandet av gamla traditioner.

Spanskalektion även denna dag mellan 12-14. Efter lektionen var vi fria resten av dagen och då passade både jag och Jonathan på att gå och klippa oss. Vi hittade en trevlig liten salong där en äldre kvinna klippte oss väldigt noggrant. I ena hörnan sprakade en liten TV med suddig bild och på väggen hängde ett certifikat med bild på kvinnan. Jag frågade hur länge hon studerat för att bli hårfrisörska och hon sa två år. Hon va stolt över sitt yrke och ägnade varje moment av klippningen stort fokus. Både jag och Jonathan blev nöjda med resultatet och priset kunde vi inte klaga på, 25 kr per skalle 🙂 Hon hälsade oss varmt välkomna till Arequipa och hoppades vi skulle få en trevlig vistelse.

Hasta luego!

Johan & Jonathan

Ps. Här kommer mer bilder

image

Skylten ovanför ingången till Autocolca

 

image

Johan, German, Johan och Amigo

 

image

Jonathan, Johan, Alexandra, Samuel och German

 

 

 

 

Himalaya

Wednesday, November 4th, 2015

Heeej! Nu har vi efter en 14 timmars låååååång jeepresa kommit upp till HIMAD!
IMG_5201

Här är vi tillsammans med vår handledare Devendra när vi åt vår sista lunch i New Delhi.

 

DSCN0153

I måndags kväll påbörjade vi den långa resan till HIMAD. Här är några av oss under en bensträckare tillsammans med en av förarna 🙂

 

IMG_5249
När vi precis börjat köra i bergen i tisdags natt/morse stannade vi hos en man som hade gjort chai-te som vi drack framför soluppgången. Det va inte helt fel det, hörrni! Detta är vi och ena föraren!

DSCN0119
Under de fem timmarna vi körde i bergen innan vi kom fram möttes vi av sånna här utsikter runt varje hörn 🙂

 

Bild 2015-11-04 kl. 14.37

Och här är jag, Mandus och Vicky just nu!

När vi kom fram igår vid lunch tog vi det mest lugnt resten av dagen, alla var ganska slutkörda. Idag började dagen med te vid sju, innan de som ville gick ut på morgonpromenad innan frukosten. Sedan dess har vi haft introduktion av oss, handledarna och centrat. Efter introduktionen hade vi först lektion i meditation och sen en lektion i hindi!

Subh Ratri (godnatt)!
Ronja

Esta muy bien!

Monday, November 2nd, 2015

Tjena! Här är två grabbar som studerar till socionom ska till Peru på VFU. Den ena är från toppen och den andra från botten av vårat avlånga land. Tillsammans så utgör vi en ultimat duo. Här kommer en korta presentationer om oss båda.

Jan Jonathan Valfrid Olsson Sagelind, 24 år gammal, hemmahörande Vuoddas, Norrbottens län, Lapplands landskap.  Är Hedersmedlem i Norrlands Nation efter 1 år i styrelsen och 1 år i utskottet och har nyss blivit invald som vise ordförande i S.MI.SK utbildningsförening. Hundmänniska, svensk lapphund är det som gäller. På fritiden är det Luleå hockeyförening och Asplöven hockeyclub som gäller där jag är en blandning av fanatiskt fan och übernörd. Har en skånska som väntar där hemma så är, med andra ord, van vid att inte förstå allt folk säger så peruaner lär inte vara något problem. Jag valde att göra min utlandspraktik Peru då jag älskar att hamna i nya sammanhang där jag lär känna nya människor och växer som person. Sydamerika är ett ställe jag alltid viljat besöka och att min granne och klasskompis Johan också ville dit gjorde inte saken sämre. Min första halva av praktiken gjorde jag som handläggare/coach på Framtid Kronoberg som ägnar sig åt arbetssökande ungdomar.

Jag heter Johan Larsson och kommer från Kristianstad men bor nu i Växjö. Pluggar termin 5 till socionom. Jag gillar att umgås med min flickvän Sophie, min familj och mina vänner. Uppskattar även sport, resor, friluftsliv och katter. Gjorde min första halva av praktiken som LSS-handläggare i Tingsryd vilket jag trivdes mycket bra med. Andra halvan kommer jag göra i Peru vilket kommer bli väldigt spännande. I Peru ska jag bl.a. besöka organisationer som jobbar inom socialt arbete.

 

Resan ner

Resan från Växjö till Arequipa har varit lång. Tåg till Kristianstad, där vi låg natten, tåg till Kastrup, flyg till Amsterdam, 12 timmars flyg till Lima och väl där fick vi börja använda oss av våra instinkter att ta oss fram. Vi hade tagit det lugnt med bokningar inför resan så att vi kunde vara flexibla vilket visade sig fungera bättre än förväntat. På flyget tipsade en sweizare vi satt bredvid om ett område i Lima, Miraflores, där vi kunde spendera natten och hur det fungerade med taxi. Med den vetskapen så nekade vi första taxiföretaget, som skulle ha dubbelt så mycket än vad resan var värd, och åkte med en äldre man som tog rätt pris. Han kärde oss dit vi ville och tog själv egna initiativ till att hjälpa oss att hitta ett hotell med lediga rum vilket visade sig vara svårt. Han kunde ytterst lite engelska och körde, liksom resten av Lima, som en tok utan hänsyn till varesig döda vinkeln eller högerregeln. På femte försöket hittade han ett hotell med lediga rum och körde oss dit och var nöjd över den välförtjänta dricksen.

Hotellreseptionen hjälpte oss följande morgon med vilket bussbolag till Arequipa vi skulle fara med och vi han bara just gå utanför dörren så körde en ny taxigubbe in och skjutsade oss till terminalen. Vi fick där några timmar över för att handla lite snacks till resan och äta på en restaurang. Intrycken vi fick av Lima var att trafiken inte alls är lika uppstyrd och kontrollerad som i Sverige utan att det var mest kaos. Folket vi pratade med var otroligt hjälpsamma, trevliga och framåt enär vi hade vissa kommunikationssvårigheter. Själva Lima centrum var vi aldrig till så om själva staden som sådan kan vi inte yttra oss mer om än just trafikkaoset.

Bussresan tog 17 timmar men vi åkte första klass så den var ändå hyfsat behaglig och vi fick se en hel del genom fönstret. Vi såg öken, berg, en jäkla massa staket, murar och “byar” som våra svenska ögon kunde likna med kåkstäder.

 

Introdag

När vi kom fram så mötte German, våran samordnare, upp oss på bussterminalen och tillsammans begav vi oss till hotellet som han hade reserverat rum på. Vi åt frukost och sedan startade en enda lång genomgång om schemat och förhållningsregler. Vi träffade också en spanskalärare som vi ska ägna några timmar i veckan tillsammans med för att lära oss “basic spanish”. Efter en jäkla massa info så visade de oss runt på stan. Hotellet ligger endast ett halvt kvarter från själva kärnan i city vilket är kanon, inte för att vi är mycket för att shoppa utan för att vi har nära till restauranger och starbucks. Vi drack lite te på stan och prata urbefolkningar och djurliv och efter det kom vi överens om att det räckte för dagen. Den 17 timmars långa bussresan, stadens belägenhet med ca 2500 meter över havet samt jetlaggen hade gjort oss en aning dåsiga. Nu gäller det att hålla sig vakna till aif kl.21 ikväll så att vi får in dygnsrytmen.

/ Jonathan och Johan.

 

Bjuder på 3 bilder också.

20151101_170734

Catedral San Auguštin mitt i Arequipa

 

20151101_152406

Johan, med vulkankedjan chachani i bakgrunden, i Arequipa

 

20151101_152450

Jonathan, med den aktiva vulkanen Misti i bakgrunden, i Arequipa

Framme!

Sunday, November 1st, 2015

Heeej! Nu är det nästan ett dygn sedan vi kom fram till New Delhi efter en lång resa. Sedan dess har vi vilat på hotellet (vilket var väldigt välbehövligt) och sen gått på stan en stund igår innan det blev kväll.

Idag ska vi ut på stan här och handla kläder och alla grejer vi kommer behöva till våra workshops. Sen imorgon kväll åker vi vidare till Gopeshwar!

Just nu är alla ganska trötta efter den långa resan och alla nya intryck. Men vi är glada och taggade ändå. Vi håller nog alla fortfarande på att ställa om oss och förstå att vi faktiskt är här. Nu är klockan strax nio här och vi ska gå upp och äta frukost. Vi hörs igen när vi har kommit till Gopeshwar!

12063467_1519658481683060_4360237926713852487_n

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här är vi alla när vi mellanlandade på flygplatsen i Istanbul i fredags 🙂

/Ronja