Socionomstudenter utomlands

Efter att barnen slutat skolan (runt 14), möter jag upp dem på deras pnimja. Pnimja är de hus där barnen bor när de inte går i skolan.
Jag möter upp ett gäng pojkar i åldrarna sju till tio. På pojkarnas pnimja finns det tre flickor som gör sin samhällstjänst (istället för att göra den obligatoriska värnplikten). Eftermiddagen börjar med att pojkarna samlas i två slitna soffor. Flickorna berättar om vad som kommer att hända resten av dagen. Idag råder dator- och mobilförbud. Idag skall det nämligen städas i huset och läxor skall göras. Flickorna möter ett rejält motstånd av pojkarna. Inte på grund av städningen, utan för datorförbudet.
Ljudnivån är hög, pojkarna skriker, fightas i luften och visar upp allt tänkbart motstånd. Det tar inte många minuter innan jag förstår att de här pojkarna har varit med om mycket elände i sina liv.
En pojke klamrar sig fast vid de avstängda datorerna, han vill inte hänga in sin rena tvätt. En annan pojke spottar på golvet, men han torkar upp efter sig. En annan pojke bråkar med en av flickorna (ledarna), han slår henne, men det är lösa slag. En pojke visar finger åt en annan flicka. Någon pojke tycker att alla ska ”dra åt helvete”.Läs resten av detta inlägg»

Efter en vecka har jag nu börjat att infinna mig i den israeliska atmosfären, det vill säga ”det löser sig”. Jag har börjat att förstå strukturer och normer.
För er som är intresserade, så befinner jag mig i mellanöstern, på en israelisk barnby. Barnbyn hjälper över 300 barn i åldrarna 4-18 år, som av olika skäl inte kan bo hemma hos sina vårdnadshavare. Dessa barn har olika traumatiska bakgrunder, vissa är uppväxta med föräldrar som missbrukar, andra har blivit utnyttjade sexuellt, mentalt eller psykiskt.Läs resten av detta inlägg»

Efter att vi kört vilse och blivit försenade, kom vi äntligen fram! Jag behövde inte skämmas för min 15 minuter försenade ankomst särskilt länge, eftersom mina handledare var betydligt senare än jag. Här i mellanöstern är de inte riktigt som vi svenskar, här råder filosofin “det löser sig alltid”. Jag fortsatte dagen med att dricka pulverkaffe med den glada portvakten. Han upplyste mig om att äpplet jag hade med mig var mycket nyttigt och att Coca-Colan jag drack skulle göra mig tjock. Jag lovade honom att jag skulle dricka vatten i framtiden.Läs resten av detta inlägg»