Socionomstudenter utomlands

Under vår sista vecka på centret åkte vi till skolorna i Hadakoti, Sonali, Sonla och Kandar för att lämna fotbollar, volleybollar och frisbee som vi köpt. Under våra besök i Hadakoti och Sonla la vi märke till att flera barn saknade hela strumpor och skolväskor, och därför bestämde vi oss för att ge alla barnen varsin skolväska. I skolväskorna hade vi lagt strumpor, skrivblock och pennor. Skolorna fick också färgpennor och saxar. Detta var mycket uppskattat av både barnen och lärarna.

Barnen i Hadakoti med sina nya skolväskor.

Barnen i Sonla väljer varsin väska.

MIranda, Olaf och barnen i Kandar då vi lämnade fotbollar, volleybollar och frisbees.

Vi lärde barnen att kasta frisbee eftersom det var första gången för många.

Barnen i Sonali.

Under vår sista vecka på centret åkte vi även flera timmar upp i bergen för att vandra på hög höjd i ett område som heter Chopta. Dock var det även denna gång dimmigt, så vi kunde inte se de allra högsta topparna. Trots detta var utsikten helt fantastisk!

Devendra, Olaf, Pundir och Miranda i Chopta.

På vägen tillbaka till centret stannade vi till i Gopeshwar för att besöka Himads huvudkontor. Där fick vi träffa personer som arbetar inom olika områden inom Himad, bland annat Child Line och Livelyhood. Vi fick mycket information kring hur Himad arbetar och inom vilka olika områden.

Utanför Himads huvudkontor i Gopeshwar.

Vår näst sista dag på centret fick vi besök av folk från andra områden inom Himad. De kom för att lyssna på våra erfarenheter av vår praktiktid. Vi fick berätta för alla om vad vi varit med om under våra veckor i Indien, och Pundir och Devendra delade med sig av sina erfaranheter av vår praktiktid. Det var ett fint och känslosamt avslut.

Vi tillsammans med folk från Himad.

Vår sista kväll på centret blev vi överaskade med långbord, tårta och ballonger för att fira Olafs födelsedag och för att tacka oss för denna tiden. Även om det är svårt att lämna centret och alla fantastiska människor så hade vi en väldigt fin sista kväll. Våra sista dagar tillsammans med Devendra och Pundir spenderade vi i Derhadun och i Delhi. I Derhadun var det tänkt att vi skulle besöka ett universitet, men tyvärr hade de annat planerat just de dagarna då vi var där.

Tiden går så snabbt! Vi har svårt att förstå att våra veckor på Himad Education Centre är över. Vi är otroligt glada över att vi tog chansen att göra några veckors praktik i Indien. Något som vi verkligen aldrig kommer ångra!

Allt gott!

Hälsningar från Indien.

// Miranda och Olaf

Återigen har vi haft mycket problem med internetanslutning, så därför kommer detta inlägg någon vecka försent.

Vår fjärde vecka på centret började med att vi åkte till en stad som heter Srinagar för att besöka ett universitet för socialt arbete. Srinagar ligger ca 3 h bilfärd från centret. Första dagen på universitetet höll vi en kort presentation om oss själva, om social arbete i Sverige och om socionomprogrammet på Linnéuniversitetet. Därefter hade vi diskussion tillsammans med studenterna kring socialt arbete. Mycket intressant att höra hur deras program är upplagt, och se skillnader jämfört med vårt.

Vår andra dag i Srinagar fick vi träffa Patchori, rektorn för institutet för socialt arbete. Därefter fick vi lyssna på en föreläsning om naturkatastrofen under monsunperioden år 2013 tillsammans med de indiska studenterna.

På eftermiddagen tog några studenter med oss till ett museum om kulturen i Hamalaya. De visade oss även runt på olika campus. På kvällen köpte vi strumpor och skolväskor som vi ska ge till barnen i skolorna runt centret.

Miranda i en affär för att köpa strumpor till barnen.

Vår tredje dag i Srinagar var vi på universitetet för att återigen berätta om Sverige, det svenska systemet och om socionomprogrammet i Sverige. Denna gång inför en grupp med lärare och studenter. De hade många frågor att ställa. Även vi lärde oss mycket om Indien och hur det är att studera i Indien. I samband med detta hade vi en form av gruppdiskussion.

Miranda och Olaf tillsammans med studenter och lärare på universitetet.

Olaf, Devendra och en student vid ingången till universitetet.

Allt gott!

Hälsningar från Indien.

//Miranda och Olaf

Förra veckan var verkligen händelserik. Veckan började med att vi skulle åka till en skola i Sonali för att hålla i en work shop, men när vi kom dit så var skolan stängd. Istället fick vi åka till en annan privat skola där vi inte tidigare hade varit. Vi fick snabbt tänka i nya banor och det slutade med att Miranda höll i en work shop med barnen kring vänskap och hur en bra vän ska vara. Vårt spontana besök var uppskattat av både oss och eleverna.

Eleverna fick måla av sina händer och skriva hur en bra vän ska vara.

I tisdags var vi på ett hem för föräldralösa pojkar. Vi åt lunch tillsammans med alla barn sen höll Olaf i yoga och Miranda gjorde olika gemenskapslekar med barnen för att stärka deras sammanhållning. Efter yoga och lekar dansade vi alla tillsammans till indisk musik.

Miranda lär ut gemenskapslekar.

Olaf och Miranda tillsammans med pojkarna och två föreståndare.

I onsdags bjöd vi in barn från två olika skolor till centret för att ha en dag med olika work shops. Olaf höll i yoga, Miranda höll en work shop kring framtid och drömmar och Pundir höll en work shop kring barns rättigheter. Mellan våra work shops höll Devendra i lekar med barnen. När dagen var slut fick barnen skrivblock, pennor och klistermärken med sig hem.

Olaf håller i Yoga.

Barnen skriver om sina behov och rättigheter.

Barnens drömmar kring framtiden.

I torsdags gick vi upp tidigt på morgonen för att åka upp i bergen för att kolla på några av världens högsta bergstoppar i soluppgången. Så fint! Tyvärr var det en skogsbrand i närheten så luften var inte så klar.

Pundir

På kvällen var vi bjudna på ett bröllop i Sonali. En väldigt speciell och fin upplevelse. Vi fick vara med vid en ceremeni för brudgummen där hans familjemedlemmar var närvarande. Vi fick också mat, dryck och mycket dans!

Brudgummens ceremoni med rökelser och ljus.

I fredags besökte vi en kvinnogrupp som Himad har varit med och startat. Det var ett tiotal starka och drivna kvinnor som berättade om deras organisation. Väldigt lärorikt att lyssna på hur de arbetar och deras tankar kring framtiden. De arbetar bland annat med att sälja mjölk från deras kor, odling och handarbete. Målet är att de genom sitt arbete ska kunna bli självförsörjande och oberoende av sina män.

Miranda, Pundir och kvinnogruppen.

Allt gott!

Hälsningar från Indien.

// Miranda och Olaf

Denna veckan har vi haft problem med internet och el så därför kommer detta inlägg en vecka försent.
Förra veckan besökte vi en by nere vid Ganges som heter Botya. Botya är som ett eget litet samhälle som skiljer sig från övriga byar runt omkring. Invånarna i Botya pratar ett eget språk, klär sig annorlunda och ser något annorlunda ut. Människorna i Botya är kända för ditt handarbete och sin egenproducerade öl. Jag (Miranda) köpte en fin tröja som en kvinna hade gjort.

Här är tröjan Miranda köpte av kvinnan på bilden.

Utanför varje hem satt kvinnor och arbetade med att väva mattor, sticka tröjor etc.

Efter besöket i Botya gick vi till Ganges och doppade fötterna i vattnet. 200 meter från oss var det en grupp människor som brände en kropp för att sedan lägga askan i vattnet.

Förra veckan besökte vi även templet Kalamathi. För att komma dit fick vi vandra en timme i bergen. Magisk natur! Väl på templet fick vi vara med på en ceremoni där vi fick röd färg i pannan och ett rött armband. Efteråt drack alla chai och åt mat tillsammans.

Templet Kalamathi

Miranda och Olaf utanför templet

Efter tempelbesöket åkte vi till en annan by för att vara med på en  ceremoni där befolkningen dansade för att hedra gudarna. Mäktig upplevelse med fantastiska människor. Vart vi än åker så blir vi så väl bemötta.

Här är befolkningen samlad för att dansa och hedra gudarna.

Allt gott!

Hälsningar från Indien.

// Miranda och Olaf

Vi har nu varit i Indien i två veckor. Tiden går så snabbt och vi är hela tiden med om nya intryck och spännande upplevelser. Vi blir ständigt utmanade med att se livet ur ett annat perspektiv, vilket är mycket utvecklande för oss. Denna veckan har vi varit på två olika skolor där vi har arbetat med barnen, lekt lekar och praktiserat yoga.

Olaf lär ut yoga och meditation för elever på en skola i byn Sonla. Eleverna är mellan 11-16 år gamla.

Miranda leker namnlekar och gemenskapslekar med barnen i Sonla.

Här är vi i byn Hadakoti som har en skola och förskola för barn mellan 3-10 år.

I veckan har vi även grävt gropar för att plantera fruktträd runt centret. Träden som ska planteras medför inte enbart frukt,  utan även att området runt centret blir grönare och skapar skugga från solen.

Olaf och vår handladare Pundir gräver grop för framtida trädplantering.

Hälsningar från Indien!

Miranda och Olaf

Nu har vi varit i Indien i drygt en vecka. Veckan började med några dagar i Delhi där vi shoppade indiska kläder och saker som vi behöver till våra work shops. Vi köpte även fotbollar, volleybollar och frisbees som vi tänkte ge till skolorna vi besöker. I Delhi blev vi även hembjudna till vår handledare Devendras frus familj på middag. Jag (Miranda) fick en fin hennatatuering på min ena hand, och maten var väldigt god!

Miranda och Devendra i en barnaffär i Delhi där vi köpte pennor, saxar, klistermärken, skivblock och färgpennor till våra work shops.

Miranda, Olaf, Devendra, Devendras fru, hennes lillebror och hennes kusin i Delhi

I lördags natt var det dags att åka upp till Himad Education Centre där vi ska bo i några veckor. Himad ligger i bergsområdet Garhwal i den västa delen av delstaten Uttarakhand, vid foten av Himalaya. För att komma till centret åkte vi 13 timmar i en trång jeep. Våra väskor hade vi på taket. Naturen i Garhwal är helt fantastisk!

Olaf och jeepen som tog oss från Delhi till Himad.

I onsdags och torsdags besökte vi två byar i närheten av Himad. I byarna fick vi besöka två skolor och sitta med på en lektion. Barnen var väldigt nyfikna på oss och hade många frågor att ställa. Vi gick även runt i byarna och hälsade på folk. De flesta var ute på fältet och arbetade, så byarna var ganska tomma på folk. Men de människor vi träffade var väldigt trevliga ochnyfikna på oss och vi blev bjudna på mycket Chai.

En by vi besökte.

En skola vi besökte. Eleverna sitter ute och äter lunch.

// Miranda och Olaf