Socionomstudenter utomlands

I veckan som gått har vi varit ett par dagar i Dehra Dun. Dagarna var fullspäckade av aktiviteter.

Vi träffade en fantastisk organisation som heter Astitva och som håller på med jämställdhet och stöd för kvinnor. Ett separat inlägg om dem kommer senare. Vi valde att ge 10 000 rupees (ca 1000 kr) från era skänkta pengar till Astitva eftersom vi ville stödja deras arbete med utsatta kvinnor slummen i Dehra Dun. Vi var på en demonstration med dem mot sexuellt våld mot kvinnor. Under demonstrationen satt vi nedanför en skylt och klappade och försökte skrika med i ramsorna. Det var även en teater och kör som uppträdde och sjöng med oss.

Vi fick även lära oss om HIMADs arbete i slummen i Dehra Dun. De mobiliserar grupper som själva kan kämpa för deras rättigheter. Mycket intressant!

Vi träffade väldigt mycket folk under vår resa till Dehra Dun. Bland annat var vi hemma hos Devendras aunt med familj och åt middag hos Dr Pundir som är grundare av HIMAD. Vi hade väldigt intressanta diskussioner om socialt arbete och det blev även en hel del skratt.

Resan till Dehra Dun var en av höjdpunkterna hittills!

Hoppas ni har det bra i snön!

Kram!

Hej!

Vi ligger lite efter med uppdateringen. Därför kommer nu, lite sent, lite information om en organisation vi mötte förra veckan som heter Jai Nanda. Det är en NGO som håller på med social mobilisering och empowerment. De jobbar med människor från två stambefolkningar som finns i området här. Kvinnor från dessa stammar har traditionellt sett alltid stickat, vävt och hållit på med olika typer av hantverk. Jai Nandas arbete handlar om att använda dessa traditioner och göra det till en inkomstdrivande aktivitet för att på så sätt bygga kvinnors självförtroende och självständighet. De bidrar med lokaler, utbildning och resurser och annat som kan behövas för att starta en ny hantverksgrupp. När hantverksgruppen är startad och igång jobbar de helt självständigt med lite stöd från Jai Nanda. De har hittills startat runt 200 grupper sedan de startade 1990. Förutom detta gör de mycket annat för befolkningen i de två stammarna, fast i mindre skala. De är finansierade av både governmentet och av att sälja en del av hantverket som kvinnor speciellt knutna till organisationen gör.

Vi missade att ta bilder, men här är en på Jai Nandas sekreterare och Devendra.

Kram!

Hej Hej!

Vi hade inte internet förra veckan när vi skulle lägga upp detta inlägg så det blev en vecka försenat.

Ännu en vecka har passerat, och den har varit lika händelserik som vanligt här! Veckan har bestått av flera engelska lektioner både på Hadakoti school och Sonali school.  Vi har varit på jakt efter en marknad/kiosk nere i dalen. Den otroligt snälla läraren på Hadakoti school visade oss vägen ner. Det visade sig vara en underbar promenad. Naturen byter liksom skepnad. Vid centret där vi bor är det mest tallskog, när man kommer längre ner mot Hadakoti blir det lövskog och lite djungelkänsla med bananträd. När vi passerade Hadakoti och rörde oss neråt dalen var det fina åkrar och små vattenfall och palmer. Vi gick igenom en till liten by där vi blev bjudna på chai hos en familj. Väl nere i dalen insåg vi att vi hade kommit ner till floden som vi ser uppifrån centret.  Vi har även varit och besökt organisationen Jai Nenda som vi kommer skriva mer om i nästa inlägg. Tifna heter byn som Jai Nanda ligger i, efter mötet gick vi runt och kollade lite i byn. I närheten låg en liten fabrik där de gör ullgarn som de väver filtar och annat fint av. När vi kom högre upp i byn hamnade vi mitt i en massa förberedelser inför ett bröllop. Kvinnor lagade mat för fullt och männen fixade med dekorationer. Ett bröllop här vara i tre dagar och det är oftast runt 500 gäster så ni kan ju tänka er hur mycket som måste förberedas!

Sonali school är en lite större skola med runt 20 elever. Där har det inte varit några volontärer eller studenter förut så vi fick lära dem alla sånger från början. Det var väldigt uppskattat även där med alla sånger och instrument. Vi kände oss väldigt nöjda efter lektionen där. Instrumenten är så bra att ha med sig. Barnen var väldigt blyga när vi först kom och nästan viskade när de pratade med oss men efter att ha sjungit och spelat så var känslan helt annorlunda inne i klassrummet!

Hoppas ni har det lika bra där hemma som vi har det här!

Kram!

Hej!

Här kommer lite bilder från vår andra vecka. Vi har varit i Sonali, en by som drabbats hårt av monsunen i juli. Där tittade vi även på en skola som vi ska ha engelska-workshop i nästa vecka. Vi har även haft två workshops i Hadakotiskolan och besökt en kvinnogrupp som HIMAD har hjälpt till att starta och som stickar för att tjäna pengar och bli mer självständiga. På vår fritid har vi spelat lite gitarr och lärt oss spela cricket. Vi är nöjda med veckan och ser fram emot en till!

Kramar!

Hej Hej!

Vi har haft vår första Workshop nu och det var väldigt roligt att instrumenten äntligen kommer till användning. Vi gick ner till byn Hadakoti som ligger en bit nedanför centret där vi bor. I Hadakotiskolan går sju elever, de är mellan 6-10 år, tre i första klass, två i tredje klass och två i femte klass. Det är också tre dagisbarn där några timmar varje dag. Vår första workshop var mest som en introduktion där vi spelade och sjöng ”itsy bitsy spider” och ”twinkle twinkle littel star” tillsammans med alla barn. Instrumenten är väldigt uppskattade och vi har väldigt roligt tillsammans med dem. Det slutade med att det som var tänkt att vara en engelskalektion övergick i sång och dans. De visade några indiska danser och vi visade några svenska midsommardanser.  Vi ser verkligen fram emot att få vara där två gånger i veckan. Och tack till alla er som hjälpt oss att kunna köpa instrumenten till HIMAD!

Ha det bra! Kram!

Hej hej!

Vi har idag haft en lugn förmiddag och planerat lite inför kommande workshop (vår andra) på torsdag. I eftermiddag ska vi åka och träffa en organisation som stickar och handarbetar för att försörja sig.

I förra veckan var vi och besökte HIMADs kontor i Gopeshwar och fick träffa Umashankar, en socialarbetare som jobbar med sociala problem här i området. Han berättade om HIMAD som organisation och hur de jobbar. Här får även ni ta del av det:

HIMAD (Himalayan Society for Alternative Development) grundades 1996 av bland annat Dr D.S Pundir som är socialarbetare. De hade en idé om att vara ett komplement till hur den offentliga organisationens hanterar sociala frågor. De letade efter sponsorer till 1998. Sedan dess har de blivit sponsrade av bland annat UNICEF och svenska ABC (http://abcsweden.org/). Organisationen är uppdelade i General Board, Governing Board och Core Board. I General Board sitter alla medlemmar i HIMAD och de träffas en gång per år för att välja Governing Board. I Governing Board sitter sju personer och de har poster som t ex president, vice president, secretary osv. Deras uppgift är att mötas och diskutera inriktningen för organisationen och vilka typer av projekt de ska ha i byarna. Besluten som fattas av Governing Board implementeras sedan av Core Board. I Core Board sitter 8 personer och dessa arbetar praktiskt med socialt arbete i byarna.

För tillfället jobbar HIMAD bara med barns rättigheter, men eftersom så många olika sociala problem för vuxna berör barn jobbar de mycket med olika typer av problem. De börjar med att dela upp en by i barngrupp, ungdomsgrupp, mansgrupp och kvinnogrupp och har ett möte med barngruppen. Under det mötet pratar de om rättigheter och talar mycket med barnen i byn. På så sätt kan de genom analys av samtalet få reda på vilka sociala problem som människor i byarna har och som påverkar barns rättigheter mycket. Exempel kan vara arbetslöshet, alkoholism, ingen kännedom om människors lagliga rättigheter osv. Efter det har de möte med de olika grupperna och undervisar i vilka rättigheter människor har i förhållande till regeringen. En annan del av deras arbete är att hjälpa till att starta upp organisationer och mobilisera människor så att de själva har kraft att lyfta frågor till regering och motsvarande på distriktsnivå. HIMAD har aldrig själva kontakt med regeringen utan deras arbete är att hjälpa människor att själva förstå hur de ska bära sig åt.

Hoppas alla där hemma har en fin dag!

Kram!

Här kommer lite bilder från vår första vecka. Vi har lärt oss lite om kulturen, åkt till Gopeshwar och besökt Himads kontor, hälsat på i Hadakoti, en by som ligger nedanför centret och så har vi gått på lite promenader för att utforska området. Vi har även hunnit umgås mycket med Devendra, Pushkar, Bohppi och Rajendra som jobbar och bor här på himads center. Instrumenten vi har köpt är väldigt uppskattade och vi tror att de kommer få mycket användning av dem. Det finns pengar kvar så vi ska köpa läroböcker till instrumenten så att de kommer till så mycket användning som möjligt. I nästa inlägg berättar vi lite om hur Himad arbetar med olika sociala problem.

Här är lite bilder från Delhi! Bilderna hamnade med den sista först, för vi har inte riktigt lärt oss bloggen än. Men här är förklaringen:

1. Utsikt från jeepen när vi åkte till centret

2. Vi i jeepen, tillsammans med vår handledares son och fru samt fruns syster.

3. När vi stannade på vägen upp mot centret och åt frukost. Nicoline, Devendras (vår handledare) vänner, Devendras fru och Karin

4. När vi var i musikaffären i Old Delhi och köpte instrument för våra skänkta pengar!

5. Åker indisk tuktuk (heter nåt annat) på väg till musikaffären.

6. Nicoline, Herendra, Ann och Karin. Första kvällen i Delhi efter middagen.

7. Här har Nicoline precis hållit på att gå in i kon på bilden.

8. Lite turistande vid India gate.

9. Nicoline på Hotel Relax balkong i Delhi.

10. Karin i vår hotellrum när vi precis hade kommit fram!

11. Utsikt från Hotel Relax.

Vi är lite sega med uppdateringen men det är pga internetet. Vi uppdaterar snart igen om vår första tid på HIMADs utbildningscenter i Garwahl!

Hej!

I torsdagens upplaga av Kalmarposten berättar vi lite mer om vårt musikprojekt och våra workshops. Läs den digitala upplagan här: http://storage.vibra.se/KP/131024/#32

För övrigt insamlingen nu uppe i hela 7220 kr! Tack tack tack!

/Nicoline och Karin

En artikel om vår resa till Himalaya fanns med i fredagens nummer av Barometern. Klicka så kan ni läsa!

Nu är vår insamling för övrigt uppe i nästan 5000! TACK alla!

/Nicoline & Karin