Socionomstudenter utomlands

läs och låt dig inspireras

Stand Children’s Services Tū Māia Whānau

2014-11-25

Stand Children’s Services är en organisation för barn och familj som finns på sju olika platser i Nya Zeeland. Till deras organisation i Auckland kommer cirka 30 barn åt gången i åldern 5-12 år under en femveckorsperiod för att bo. De kommer ofta från svåra och destruktiva hemförhållanden, där föräldrarna ofta har en annan syn på barn uppfostran. Vissa av barnen blir slagna hemma och de får växa upp för fort. Barn tillåts inte alltid vara barn, utan tvingas ta lika mycket ansvar som en vuxen. Stand består i princip av tre delar. Skolan, levnadsdelen med Residental social workers och community social work. Barnen går i skolan på Stand där de får en strukturerad och väldigt personlig skolgång med utbildade lärare och lärarstöd. Alla barn får en stödperson som hjälper dem. Varje dag inleds dessutom med en fysisk aktivitet. I levnadsdelen bor barnen i olika grupper, uppdelade tjejer och killar. Där får de möjligheten att slappna av, leka och lära sig vardaglig livsföring. Det händer att barnen inte vet hur de ska sköta den dagliga hygienen när de kommer till Stand. Genom dagliga rutiner får de lära sig att sköta sin vardagliga livsföring och ta ansvar. Den mesta av barnens fritid är organiserad i olika aktiviteter. Det handlar mycket om att göra övningar, lära barnen att lyssna och läxläsning. Man har hela tiden en tanke att allt ska vara fostrande. Barnen ska få öka sitt självförtroende, lära sig lyssna och respektera andra. De så kallade Community Social Workers är de i personalen som ska skapa en framtida trygghet för barnen. Man arbetar genom att ta del av hela den utökade familjen, exempelvis mor- och farföräldrar. Genom att fokusera på familjens styrkor istället för deras svagheter försöker man stärka familjen och fokusera på att vilja förändra tillvaron. Det erbjuds föräldrautbildning och man försöker skapa ett nätverk kring barnet. Det är också de som tar emot anmälningarna och gör utredningarna för att se om barnen bör komma till Stand. När barnen åkt hem fortsätter de att hålla en kontakt med familjen i upp till ett år efter.

I Nya Zeeland är det väldigt lite socialt arbete som drivs av staten. Här är det NGO (non-governmental organizations) som bedriver det mesta arbetet, ger möjlighet till insatser och utreder barn. Stand Children’s services är en av dem. Det finns en del inom staten om de skulle behöva ta barnet ifrån sitt hem, men det mesta är upp till olika organisationer eller företag.

 

Staden som alla vill ha

2014-11-22

Då har första veckan gått, tiden springer iväg och känns samtidigt som den går långsamt, dagarna är väldigt lååånga! Intensivt är bara förnamnet, vårt schema är smockfullt med studiebesök på olika verksamheter blandat med rundturer, tittandes på gamla och helga byggnader och fascinerande diskussioner!

Sedan senaste inlägget har det varit studiebesök på socialkontor i västra och östra Jerusalem. Problematiken är stor, i många dimensioner. De har självklart en problematik med Palestinier och deras rättigheter, problematik med lagar och regler som inte appliceras i verkligheten. Jag kommer aldrig kunna förstå hur det så öppet kan vara så diskriminerande från en stats sida. Vissa delar av samhället där en viss typ av människor bor skiter man helt enkelt i, svårt att greppa. De har även har en politisk diskussion som är påtaglig kring asyl och flyktingfrågan. De finns två typer av flyktingar här dock, eller flykting blir fel ord. Å ena sidan kommer judar som söker sin rätt som jude att komma till sitt land, de får direkt boende, hjälp med språket och integrationsprogram. Å andra sidan har vi de som faktiskt flyr från sitt land, främst Sudan, Etiopien och Eritrea. Dessa lever ett svårt liv med näst in till obefintliga rättigheter och noll samhällshjälp. De är väldigt svårt att få uppehållstillstånd, ca 4 st. av 55000 får flyktingstatusförklaring.
Det som varit himla spännande i dess studiebesök var även den extrema skillnaden på kontor, ett ställe var som vilket hus som helst med renoveringsobjekt till korridorer och kontor, nästa kontorsbyggnad var ett stort säkerhetskomplext, kändes snarare som en ambassad. Och de hade stängt kontoret för besökare för att vi skulle komma dit!? Ja engagemanget är det ingen brist på, vi mottas med öppna armar och det känns verkligen att de är ivriga att få förklara och visa, diskutera och analysera. Vi blir bjudna på arabiskt kaffe, bröd och hummus i stora lass vart vi än kommer och väldigt många trevliga människor, det gör mig varm i hjärtat! Engagemang är ett ord som kan sammanfatta mycket, socialarbetarna brinner för sitt yrke, viljan att göra en insatt och skillnad. ”To make a difference you need to act and feel, not just talk”, sa socialarbetaren på ett kontor i de östra delarna. Basen i det sociala arbetet ligger på frivillighet och volontärer, kontoret på västra sidan hade 4 st. socialarbetare och ca 50 volontärer på 6 områden. De skär ned på välfärden och statens pengar hela tiden har många pratat om och då krävs frivilliga insatser. Mycket fokus på volontärarbete och communitywork, för och med varandra. Det är tragiskt på ett sätt, att staten inte tar ett ansvar men även fint på ett annat, att se sådan passion och drivkraft, vilja att göra vad man kan med små medel.

I torsdags var vi i Jaffa och Tel Aviv och besökte socialkontor där som arbetar i ett multikulturella samhällen och där även de flesta flyktingar bor. Det blev studiebesök på ett centrum för ryska pensionärer (där vi även fick en uppläxning, på ryska, om att Sverige var skit för vi erkänt Palestina), vi besökte en språkkurs för arabiska kvinnor och även läkare för mänskliga rättigheter som öppnat en Open clinic. Då sjukvårdsystemet påminner här om USA och alla där med inte har råd att vara sjuka, speciellt inte flyktingar. Kvällen spenderades med en härlig promenad längst stranden i Tel Aviv och kände pulsen på en stad som är långt ifrån vad Jerusalem är.

Vi har även haft rundvandring i västra Jerusalem med en Rabbi, en superhärlig småbarnspappa och kvinnorättsaktivist som visade oss denna del av staden genom nya glasögon. Han pratade om virtuella gränser och symbolikens makt i arkitekturen. Väldigt spännande rundtur genom ortodoxa kvarter, sekulära kvarter, museum, kyrkor, universitet och parlamentet (Kneset). Han menar på att inget är byggt av slump i denna stad, allt har en mening och är genomtänkt, ex att parlamentet är byggt som ett gammalt tempel och ligger på en kulle över staden, visa på makt. dagen bjöd även på diskussioner om Jerusalem, staden som alla vill ha en del av och att alla som bor här hela tiden får kämpa för sina egna intressen.

Idag har vi haft workshop med personer från Ossim shalom. Vi har haft olika rollspel och många diskussioner kring ämnen som fördomar, främlingsfientlighet och rasism, diskriminering och kategorisering. Applicerat dessa definitioner på svensk och israelisk kontext och gjort jämförelser och paralleller. Ännu en intressant och utmattande dag för hjärnan med andra ord!

Kvällarna består mest av att försöka smälta alla intryck och renskriva anteckningar. Men vi har även varit på restauranger, upplevt hur tyst staden blir under Shabbat (judisk vilodag fredag kväll till lördag kväll), gått runt mer i centrum och gamla stan, köpt fina örhängen och fascinerats av alla religiösa outfits som denna stad bjuder på.

Imorgon ska vi besöka Rabbis for human right och sedan bär det av mot Betlehem och Västbanken.

Bildet kommer inom kort när internett vill samarbeta!

Första dagarna i Israel

2014-11-17

IMG_5750Dome of the rock2014-11-17

Ja nu var resan igång på riktigt! Efter tre intensiva dygn är jag helt laddad på de kommande veckorna, men även galet trött i huvudet efter alla intryck.

Resan ner gick fint, med mellanlandning i Istanbul. Första dygnet bestod av häng i Tel Aviv med min syster som också är nere en vecka i sitt arbete. Eftersom det var lördag var det mesta stängt då Judendomen har Shabbat fredagskväll till lördag kväll. Men vi hade det härligt ändå med sol och 23 graders värme, strandäng, god mat och kvalitets tid.

I söndags tog jag bussen från Tel Aviv till Jerusalem, det tog sin lilla tid då söndag här är som måndag hemma och alla ska till jobbet och till militären, plus att de var säsongens första regn, alltså kaos i trafiken. Jag kom fram tillslut och mötte upp resten av res gänget på Ossim Shaloms kontor nära Jerusalem Central Bus station. Vi fick under förmiddagen information om deras organisation och även en föreläsning kring landets historia och konflikten. Ossim Shalom är en NGO som översatt heter Social workes for peace. De arbetar i olika samhällen med aktiviteter för utsatta grupper, de försöker arbeta mycket dialogiskt mellan palestinier och israeler, med fokus på mer interaktion, kunskap och förståelse för varandra. På kvällen var vi hemma hos en av personerna från Ossim Shaloms hem i en förort till Jerusalem. Väldigt god mat, fint hem och trevliga människor. En kväll fylld av intressanta matupplevelser och diskussioner.

I dag måndag har vi varit i Old Jerusalem för en rundvandring längst den kristna tron och Jesus korsfästelse med bland annat besök i Holy Sepulcher, den heligaste av kyrkor där det sägs att Jesus korsfästes och begravdes. Vi besökte även två olika dagcenter för handikappade i östra Jerusalem som gick under en NGO som heter Elwyn Elquds. Väldigt intressanta besök med rundvandring och möte med klienterna, samt diktioner om arabers situation i östra Jerusalem och hur handikappomsorgen fungerar i Israel. Dessa dagcenter tog emot vuxna som efter färdig skola vid 21 års ålder måste vara på dagcenter som beslutas av [Shoun] som är som Israels variant av socialtjänsten. De hade olika varianter av som stationer där de gjorde olika aktiviteter. Exempelvis så har de ett kök där de gör mat till skolor och ålderdomshem, de packar bestickpacket till restauranger med mera. De har även sjukgymnaster och olika pedagoger som fokuserar på individernas olika behov, exempelvis talpedagog.

Imorgon är det fler studiebesök på spännande organisationer!

På återseende!
Elin

Det närmar sig och det känns

2014-11-14

De driver mig till vansinne, allihop på samma gång. Hela jag är full av dem. Känslor. Jag som alltid försökt (och oftast lyckats) hålla känslor så långt ifrån mig som möjligt. Nu sväljer de mig hel, och jag mäktar inte motstå. Ena stunden känner jag mig som en självständig och stabil rymdraket som krossar allt i sin väg. Nästa stund blir jag liten och svag som ett beroende nyfött barn, utan förmåga att varken förstå eller förmå. Jag är en trisslott där det skrapas fram allt från vredesutbrott och ångestattack till lyckorus och glädjetårar. Jag frågar mig själv, gång på gång, vad jag gett mig in på och svaret blir alltid detsamma: Men jag vill ju det här. Så innerligt mycket! Jag pratar givetvis om min resa till Israel/Palestina, under de fem kommande veckorna. I början av socionomprogrammet presenterade universitetet möjligheten för studenter att göra sin studiepraktik i utlandet. Socionomprogram på svenska universitet har tillsammans utformat praktikprogram där socionomstudenter får göra studiegraktik i grupp, genom universitetens kontakter med utländska univeristet och organisationer. Universitetet står för kontakterna och studenterna får därigenom trygghet och en stadig grund att stå på då de har universitetet bakom sig och gruppen med sig. För mig var detta ett utmärkt tillfälle och en livs chans att få en erfarenhet jag länge drömt om, då jag aldrig skulle våga ge mig ut på ett sådant äventyr på egen hand. Valet att åka till just Israel föddes genom min kristna tro som fullkomligt eskalerat de senaste åren. Det har därför blivit en dröm att få besöka alla dessa platser där allt faktiskt började, en gång för länge sen. När univeristetet presenterade denna möjlighet var det inget tvivel att jag ville ta den chansen. Det religiösa perspektivet kombinerat med insyn i konflikten genom lokala organisationer som arbetar mot den lokala befolkningen, vilket är så lätt att missa under “vanliga” turistresor. Därigenom ges möjlighet att se det sociala arbetet i en kontext som fullständigt kontrasterar min egen verklighet och den verklighet socionomprogrammets studier grundar sig på. Att vilja är dock ett stort steg från att faktiskt ta beslutet att göra. Efter mycket om och men bestämde jag mig ändå för att inte låta chansen gå förbi mig och jag bokade flygbiljetter i våras tillsammans med två andra klasskompisar. Av olika anledningar avbokade de sin resa för någon månad sen och jag är numera ensam från mitt universitet. Jag har därefter velat fram och tillbaka om jag verkligen ska åka eller inte. Tryggheten i klasskompisarna försvann, fem veckor ifrån hem, sambo och familj, det återigen krigshärjade Gaza, IS brutala frammarsch, ebola-katastrofen och eskalerande oroligheter i Jerusalem. Sedan flygbiljetten bokades har jag längtat och väntat. Därför bestämde jag mig ännu en gång för att inte låta chansen rinna mellan mina fingrar. Enligt UD är det vanliga säkerhetsrutiner och säkerhetsåtgärder som gäller, trots oroligheterna. Jag håller mig till dessa, håller mig ifrån riskområdena och räknar med att komma hem helskinnad. Gruppen består dock av ytterligare sex studenter från andra universitet och jag ser fram emot att få tillfälle att knyta nya bekantskaper. Flyget lyfter på fredag och veckan består av förberedande föreläsningar och seminarium om Israels historia och socialt arbete i en israelisk kontext där konflikt blivit vardag. De organisationer och sociala projekt vi ska besöka och arbeta i under vistelsen är minst sagt spännande och jag återkommer till dessa! Israel är ett land med en unik, komplex och fascinerande historia, präglat av kulturella, religiösa och politiska motsättningar och konflikter. Det blir bara bättre ju mer kunskap jag suger åt mig. Nu är det närmre än någonsin! God Bless! / Evelina campus Kalmar

Shanghai och one child policy

2014-03-28

Kära dagbok!

Efter fem dagar i Shanghai har vi nu landat i Fuzhou igen.

Lektionerna sen senaste inlägget har handlat om one child policy. Under många år har kineserna bara fått föda ett barn per äktenskap med undantag från om:

* Båda föräldrarna saknar syskon.

* Den förstfödde är en flicka.

* Om man har råd att betala för fler barn. Böterna skiljer sig från de olika provinserna, i Fuzhou ligger det på ca 70.000 för andra barnet.

* Om man skaffar barn utanför äktenskap.

* Om du kommer från en minoritetsgrupp, ex annan religion.

 

Men från och med 2014 får man skaffa två barn om den ena föräldern är ensambarn.

 

På lektionerna tar dem även upp relationerna i familjen. Den viktigaste relationen står fadern och sonen för. Kvinnan ska alltid underkasta sig sin fader (som ogift), sin man (som gift), sin son (om mannen dör).

 

Dem två första dagarna i Shanghai tog vi turistbussarna som åker förbi dem kändaste platserna och byggnaderna i staden. Ett av dem första stoppen var vid tv & radiotornet, Pearl Tower. Där tog vi hissen upp som stannade på 351m höjd. Vi vågade dessutom lägga oss på glasgolvet 310m ovanför marken. Annars höll vi oss till störst del på the Bund, Nanjing Road och Old Town där det fanns bevarade och traditionella byggnader.

Intill the Bund går Huangpufloden där man har utsikt över Shanghai Tower och Pearl Tower.

 

Tyvärr går det inte ladda upp några bilder idag.
Tack för den här gången

// Fred, Mad, Mart

Kinesiska och bergsvandring

2014-03-16

Tjänna tjänna från Kina.
I måndags hade vi kulturlektion med studenter från andra länder, om hur Kinas miljö och geografi ser ut. Vi diskuterade miljöfrågor. Vi upplevde att miljöproblem tas om hand när det väl är försent och att det är landets ekonomi som går först.
I torsdags började vi läsa kinesiska. Vi har hoppat in i en klass som läst kinesiska i fyra månader men vi gör vårt bästa. Vi har exempelvis lärt oss att man inte pratar om vädret i Kina utan maten. Maten är central i Kina. Vi får se vad vi lär oss nästa vecka. Vi hade sista lektionen i psykologi i fredags där vi fick briljera i behaviorismen.
I fredags kväll hamnade vi i ett litet tumult på gatan utanför campus. Vi går ut varje kväll för att köpa mat i små vagnar som kommer efter kl 20. Förmodligen är inte vagnarna lagliga så i fredags kom polisen när vi skulle köpa mat, plötsligt hade alla vagnarna börjat köra iväg. Vi stod och observerade vad som hände, vilket var en obeskrivlig upplevelse. Polisernas roll verkar skilja sig mycket från Sverige. De kom i en gammal minibuss med varsin cigarett i munnen, “restaurangägarna” verkade inte ta polisen direkt på allvar. Vi gick en runda för att hitta någon annan mat och när vi sedan kom tillbaka så stod alla vagnarna på plats igen.
Igår lördag var vi på utflykt till ett berg tillsammans med två klasskompisar och en av tjejernas pojkvän. Det blev en heldagsutflykt med mycket vandring. Vi verkade vara den största attraktionen, trots den vackra naturen. Mitt i allt fanns ett tivoli så Madde fick åka kinesisk version av flumeride.
/Madeleine, Martina och Fredrik

Fuzhou – Gamla stan – Kinesisk kultur

2014-03-04


De första dagarna har gått till att utforska universitetsområdet där vi bor vilket ligger en bit utanför stadskärnan. I fredags tog vi oss in till city med buss vilket tog drygt en timme. Vi hade med oss en student från vår klass som fungerade lite som tolk. Vi fick en guidning på den äldre delen av staden som staten har lagt pengar på för att bevara. Det var många fina byggnader, massor med butiker och olika matställen. Även här var det tydligt att vi är minoritet då några kom fram och ville ta kort med oss. Det var många olika intryck av att gå här då mat är central i deras kultur men att deras djurhållning skiljer sig från den vi själva är vana vid.

Igår hade vi vår andra lektion tillsammans med andra utbytesstudenter. Lektionen handlade om kinesisk kultur där vi bland annat fick lära oss att färger har olika betydelser (rött står för mod), lite om kinesiska festivaler och fingerrörelser för att visa olika siffror.

Första skoldagen

2014-02-26

Hejsan!

Nu är vi framme i Fuzhou efter en lång resa med en del problem. Tiden var knapp i Peking och vi fick springa mellan gaterna, våra väskor försvann där någonstans på vägen. Vi fick väskorna med ett senare flyg som tur var. Väl på plats möttes vi upp av några kinesiska klasskamrater.

Vi har fått lägenheter bredvid varandra. Där vi gör oss hemmastadda genom att möblera om och inreda så gott vi kan. Det finns inga toaletter i lägenheterna utan bara hål i golven. Vi har fått en lektion i hur hålen ska användas. Huset som vi bor i är till för internationella studenter och det är lätt att hitta engelsktalande i huset, vilket det inte är i övrigt.

Idag har vi varit i skolan första dagen. Det var en introduktion och vi fick träffa våra klasskamrater. Några har visat oss runt på området. Vår lärare är väldigt hjälpsam och gör allt för att vi ska trivas.

Vi märker att vi är en minoritet när vi går på gatan så vänder sig alla och stirrar på oss, idag blev vi till exempel fotograferade av några.

Internet är dåligt så vi försöker ladda upp bilder senare.

/Martina, Madeleine och Fredrik