Socionomstudenter utomlands

läs och låt dig inspireras

Nu har jag landat! – del 1

2017-11-18

Hallo allihop!

Nu har jag äntligen landat på andra sidan jorden. Det tog sin lilla stund men det gick ganska smärtfritt att resa. Jag hade bokat tåg till Köpenhamn och därifrån flyg till Mumbai med byte i Istanbul. Flygplanen var mer bekväma än jag trodde då jag hade låga förväntningar.

 

Det enda som var förvirrande var klockan. Under hela resan så hade jag problem med tiden, vilket i sig ju är väldigt stressande när det är just tider att passa! På Istanbuls flygplats så fanns det väldigt få klockor att titta på upptäckte jag. Så, jag rekommenderar att ta med ett armbandsur, haha!
Här kommer lite turistiga och fulsnygga bilder från flyget:

(Ja det kommer att ingå många halvsuddiga bilder, ni får hålla till godo så gott det går…)

 

Väl i Mumbai så hade Lakshmi ordnat med upphämtning och jag fick åka bil genom morgontrafiken i Mumbai, denna miljonstad. Ja du läste rätt: miljonstad! Det bor över 18 miljoner människor i Mumbai. Tyvärr resulterar detta i att staden är överbefolkad och jag fick tidigt på resan se hur människor bor i slummen längs med vägarna, bland annat i skjul gjorda av plåtbitar och tygstycken bara.

Tyvärr pratade de två herrarna som körde mig till Pune inte någon engelska och jag tyvärr ingen hindi eller marathi (språket som talas i delstaten Maharashtra där Pune ligger). Så mitt första intryck av Indien blev mycket bryskt och svårtolkat för mig. Överväldigande i vissa aspekter.

Utöver den mentala och visuella örfilen av verklighet så fick jag även erfara trafiken i Indien. Det är verkligen en upplevelse i sig självt kan jag berätta!
– För det första så kör indierna på fel sida… oj jag menar indierna kör på vänster sida av vägen!
– För det andra så kör alla som galningar, gas och broms används frekvent, om vart annat och ingen har hört talas om ecodriving…
– För det tredje så verkar ingen förare i Indien ha hört talas om att det finns blinkers och sidospeglar på fordonen;
– För det fjärde så använder indierna tutan till precis exakt ALLTING istället. De tutar för att varna andra “här kommer jag”, för att köra om, för att köra in, för att tacka vid omkörning, för att mana på andra i korsningar och stoppljus, och jag tror faktiskt de tutar lite extra också för att skrämma stackars turister och utländska studenter…

I vilket fall så är tempot väldigt högt i trafiken och det är många olika fordon som färdas på vägarna. Jag har hittills sett personbilar med upptill 9 passagerare, lastbilar med öppet flak med ännu fler passagerare än jag hann räkna, cykel med 3 passagerare på, (auto-) rickshaw med 5 passagerare i och motorcyklar med upp till 4 (ja fyra!) passagerare på!

Det är lite skillnad mellan det svenska säkerhetstänket och det indiska… Men jag kan lämna er med en tanke som jag själv fick:
på den starkt trafikerade cityvägen med många olika fordon, passerar en motorcykel i relativt hög hastighet med en man och en pojke på. Ingen av dem har hjälm på sig men pojken har en stor skolväska på ryggen. Vad är egentligen säkrast? Att pojken blir körd av pappa till skolan eller måste gå ensam genom storstaden med alla tänkbara risker för ett ca 7-årigt barn?

 

Vi hörs snart igen!

 

 

Att resa till Indien

Hallo allihopa!

 

Detta blir en spännande, sporadisk och spontan blogg från Indien som ni aldrig kan vara säkra på när den blir uppdaterad och vad nästa uppdatering handlar om!

Här kommer en kort presentation om mig som skriver detta avsnitt om Indien Special:

Namn: Erica
Pluggar: socionomprogrammet i Växjö, termin 5
Från: Huskvarna/Göteborg
Ålder: pratar vi inte om…
Praktikplats: i Sverige var jag på Familjehuset i Växjö, under utlandspraktiken är jag i Indien med utgångspunkt staden Pune. Det är ett mer eller mindre skräddarsytt program för mig som ensam student från Linnéuniversitetet (antagligen för att jag är någon form av försökskanin…)
Favoritfärg: lila <3
Gillar inte: (utan inbördes ordning) svamp, blått, att sova med strumporna på, anti-feminism, rasism, spindlar, att bli tagen förgivet
Gillar: unicorns, glitter, långhår, lyssna på en behaglig röst, skräckfilm, att ta kort på olika saker, medeltid och annat allmänt nörderi

 

Det får vara nog om mig för nu, detta handlar ju om utlandspraktiken!
Praktiken är förlagd i Indien, i “den lilla staden Pune med bara 10 miljoner invånare(!)”. Det är från Pune som jag utgår från och det är även här jag har min underbara handledare Lakshmi Kumar som har tagit emot svenska studenter sen -94. Så hon är gammal i gamet och har en otrolig koll på allting. Denna fantastiska kvinna har även startat en skola (eller ja, egentligen är det flera) som heter Orchid School (klicka på namnet för länk till hemsidan).

 

Inför detta äventyr så har jag:

  • Nojat som en liten tok, över i princip allt från stort till smått
  • Vaccinerat mig mot: Hepatit A och B, tyfoid, kolera, japansk encefalit
  • Köpt flygbiljett Mumbai ToR
  • Inhandlat diverse förnödenheter så som impregnerat myggnät, myggmedel, ficklampa (ifall strömmen går, och det gör den!), våtservetter (toalettbesöken ser lite annorlunda ut i Indien, se senare inlägg), vätskeersättning, värk-, hals-, och magtabletter, choklad (ja det var nödvändigt att ha en mörk chokladkaka med i packningen!), en powerbank, små gåvor från Sverige till mina kommande studiebesök
  • Fixat nytt pass och ansökt om visum
  • Kontrollerat vad för slags försäkringar jag har utöver den som universitetet bidrar med (akutsjukvård typ)
  • Läst på om Indien, historia (t.ex. varför heter Mumbai Bombay?) klädkoder, vad som är socialt acceptabelt, “Dos and don´ts” helt enkelt
  • Sett indisk film (inte bara Slumdog millionaire, utan Fire, My name i Khan, Ett land utan kvinnor)
  • Haft möte med mina svenska handledare och haft mejlkontakt med min indiska handledare (Lakshmi)
  • Fått hjälp att ordna med boende i Pune, bilresan mellan Mumbai-Pune, info om SIM-kort i Indien (se senare inlägg)
  • Avslutat en fantastisk praktiktid på min svenska praktikplats som gav mig en ordentlig boost för det professionella självförtroendet och en liten knuff ut i verkligheten, så nu längtar jag redan efter att få komma ut och jobba som socionom!
  • Packat lätt men med lite extraplats för eventuella indiska inköp…
  • Ordnat en budget för mig själv för mat, resor, övriga inköp, ev. shopping (hehe)
  • Märkte upp min resväska för att den skulle bli lättare att känna igen på flygplatsens rullband
  • Jag passade även på att uppbåda lite julkänsla eftersom jag missar hela upptrappningen fram till jul. Bland annat genom julmust, lussekatt, julmusik samt en julmarknad.
  • Och sist men inte minst så åt jag det mest svenska som finns: köttbullar med lingon och potatismos till!

 


 

Nu har jag tyvärr inte den mycket underhållande bilden av min packning dessutom, men förställ dig följande:
På sängkanten ligger en stor, silverfärgad resväska. Förväntningarna ligger i luften och det är dagen innan själva avfärden mot Köpenhamns flygplats med slutdestination Mumbai, Indien. I väskan ligger:

en tandborste. That´s it.

(Jag panikpackade alltså kvällen innan, det är ett hett tips att UNDVIKA!)

 

Det var allt för detta första inlägg.

Vi hörs snart igen!

 

Saligare att giva än att taga.

2016-12-19

Hej igen!

Detta blogginlägget kommer något sent. Vi har nu besökt två statliga skolor i närheten av HIMAD-centret för att dela ut de saker som vi köpt för de insamlade pengarna. Först besökte vi skolan i Sonla, som tidigare inte fått besök av studenter. Väskor fullproppade med skolmaterial och kläder delades ut till barnen.

På väg upp till Sonlaskolan, fullastade med grejer!

På väg upp till Sonlaskolan, fullastade med grejer!

Mathilda och Emilia delar ut väskorna med presenter i.

Mathilda och Emilia delar ut väskorna med presenter i.

Nöjda barn och lärare!

Nöjda barn och lärare!

 

En lunchpaus senare knatade vi nerför berget till skolan i Hadakoti där vi varit ett par gånger nu och hälsat på samt gjort workshops. Även dessa hade vi ett par saker till. Tidigare hade vi pratat med läraren om vad barnen behövde och hon menade att några bra träningskläder som även var varma behövdes samt mössor. Utöver det fick även dessa barn skrivmaterial och pedagogiska alfabetspel.

Utdelning :)

Utdelning 🙂

 

Snapchat filter

Härliga ungar i nya träningskläder och mössor.

Härliga ungar i nya träningskläder och mössor.

Besök på barnhem!

2016-12-13

Hej!

Igår var vi och besökte ett hostel/barnhem för pojkar som inte hade någon familj som kunde försörja dem. Antingen hade de inga föräldrar alls eller så kom de från en väldigt fattig familj som inte hade möjligheten att ekonomiskt försörja dem alternativt att föräldrarna hade någon form av fysisk/psykisk funktionsnedsättning. Organisationen som är grundare för detta hostel heter “AIM for Seva”. AIM for Seva har öppnat 60 barnhem runt om i landet. Målet är att barnhemmen ska ha utbildad och omsorgsfull personal som ska uppfylla de sociala och känslomässiga behov och förväntningar som ett barn har på en förälder. Barnen får på de olika barnhemmen näringsrik mat, sjukvård och faciliteter för att sköta sin hygien samt möjligheten att gå i skolan.

Innan vi kom till barnhemmet hade vi köpt ett flertal olika spel som pojkarna kunde ha på barnhemmet samt pennor, målarfärger, ritpapper m.m.  När vi sedan frågade vad de önskade sig på barnhemmet så var alla överens om att de ville ha en TV och badmintonracket vilket vi sedan åkte och köpte till dem! Pojkarna blev superglada när vi kom tillbaka med detta! 

Under besöket höll Kristoffer sin workshop om vikten av att sopsortera samt följderna av att vi slänger skräp i naturen. Därefter lekte vi “hela havet stormar” med pojkarna. De blev några fartfyllda minuter men pojkarna verkade uppskatta det!

Vi besökte även en marknad igår där vi handlade en massa saker som vi ska ge bort till två skolor vi ska besöka här i bergen imorgon. Familjerna här i bergen är väldigt fattiga. Så till barnen i skolorna har vi bland annat köpt varma kläder, mössor, pennor, pennskrin, skrivblock, ryggsäckar och några pedagogiska ABC- & alfabetsspel som de kan använda sig av i undervisningen.

 

Kramar från Mathilda, Emilia, Izabella, Marcus och Kristoffer!

15401004_1834197283492987_7309813527337269910_n

Alla pojkarna och så vi!

15380757_1834197230159659_2072218244089514342_n

Lunchdags!

15492397_1834197396826309_6048277979136009589_n

Här en en pojk från barnhemmet med oss när vi köper TV! 🙂

15356697_1834197273492988_394703740026802485_n

Nöjda pojkar efter att ha fått et ABC-spel. Vi såg inte denna pojken släppa spelet en enda gång efter att vi hade gett det till dem! 🙂

14720325_1834196976826351_3027340936869032363_n

Ryggsäckar, kläder, mössor, pennor, papper, spel m.m. till skolorna vi ska besöka imorgon.

15349650_1834197113493004_1123584701748848051_n 15356739_1834197040159678_6438705866386696045_n

 

 

Dehradun

Hej!

Den 5/12 påbörjade vi vår resa mot delstaten Uttarakhands huvudstad Dehradun. Men först stannade vi på hotell en natt i Rishikesh. Kvällen spenderades med att gå runt i staden samt shopping. Dagen efter gick vi för att besöka ett av stadens slumområden. Som guide hade vi en av organisationen PLSS medlemmar. PLSS jobbar för att förbättra livsvillkoren för de som bor i slummen. Han berättade att de nyligen startat en självhjälpsgrupp för kvinnor samt att de flesta barnen går i skolan. Dock hoppade många av för att hjälpa sina föräldrar med deras arbete. Lite blandande känslor alltså men mycket intressant.

 

Rishikesh

Rishikesh

 

Väl i Dehradun gjorde sig fortfarande vårt pengaproblem påmint men vi lyckades handla lite både till oss själva och till skolorna som vi besökt. Senare under dagen var vi på studiebesök hos en frivilligorganisation som hette Bindu. Bindu arbetade huvudsakligen med självhjälpsgrupper för kvinnor från slummen. Bland annat fick kvinnorna lära sig hur de kunde göra prydnadssaker och smycken av tidningspapper för att sedan sälja. Väldigt inspirerande!

 

Slummen i Rishikesh

Slummen i Rishikesh

Shopping i Dehradun

Shopping i Dehradun

 

Sista dagen innan hemresan försökte vi återigen ta ut pengar i bankomater utan att lyckas. Antingen var det för långa köer eller var pengarna slut. Under kvällen var vi bjudna till vår handledare Pundirs hus i Dehradun. Där åt vi middag och träffade hans familj och grannar. En väldigt lyckad kväll! Den 10/12 åkte vi mot HIMAD education center igen. På vägen högre upp i bergen lyckades vi hitta en fungerande bankomat utan kö! Äntligen kunde vi ta ut tillräckligt med pengar för att på allvar börja handla till skolbarnen.

Många kramar

Emilia, Izabella, Mathilda, Marcus och Kristoffer

Workshop på skola i Hadakoti!

2016-12-11

Hej,

Vi vill börja med att be om ursäkt för dålig uppdatering på bloggen nu de senaste dagarna. Internetuppkopplingen har varit lite bristfällig då vi varit på resande fot i delstatens största stad Dehra Dun i nästan en vecka.

Två dagar innan vi åkte iväg så höll Mathilda, Emilia, Kristoffer och Marcus sina workshops för några barn i den skola som ligger i den bergsbyn där vi bor. Byns namn är Hadakoti. Vi har varit och besökt den skolan en gång tidigare under vår vistelse och barnen verkade glada över att se oss igen. Barnen i den skolan är mellan 5-9 år. Vi fick därför ändra om konceptet lite i våra workshops då vi tidigare har anpassat våra workshops för något äldre barn.

Våra workshops gick fint! Marcus började att lära ut lite basic fakta kring första hjälpen sen tog Emilia och Mathilda över och pratade om känslor med barnen. De fick bland annat måla en känsla vilket de gjorde superbra! De flesta målade känslan “glad”. Kristoffer avslutade med att prata om sophantering och vilka följder det kan få när vi slänger sopor i naturen. Barnen verkade fängslade av det vi hade att säga och var himla duktiga på att diskutera de olika ämnena med oss.

Efter våra workshops hade vi lite fri tid då vi bara kunde umgås och leka med barnen. Vi avslutade med att sjunga lite sånger ihop. Barnen dansade och sjöng till traditionella indiska folkvisor och vi visade dem hur vi i Sverige gör när vi dansar “små grodorna”. Barnen blev sedan ledsna över att vi skulle gå så vi stannade tills skoldagen var slut vid kl 14.

 

15502647_10211359017749205_1624799295_o

Här målar vi olika känslor under Mathildas och Emilias workshop.

15419278_10211359019869258_971716983_o

Lunch i skolans “matsal”.

15515516_10211359026349420_1113788344_o

Alla fina teckningar!

15502948_10211359018989236_2096191620_o

Kristoffer introducerar sin “skräpsorteringslek”.

15409672_10211359014629127_1266274743_o

Här får barnen fina priser 🙂

15409471_10211359015709154_408914325_o

Barnen tillsammans med deras lärare.

img_5643

Markus lär ut första hjälpen!

Hej hopp menskopp!

2016-12-01

29/11
I tisdags var det dags för Izabellas workshop. Till workshopen hade organisationen ASHA bjudits in. ASHA står för Accredited Social Health Activist och organisationen består av kvinnor som arbetar i byarna främst med hälsa hos kvinnor och barn.
Workshopen inleddes med diskussion om hur deras arbete går till och vilka problem de stöter på i sitt arbete ute i byarna. Senare visade Izabella upp olika menstruationsskydd, såsom binda, tampong och slutligen menskoppen, samt deras olika för- och nackdelar. ASHA-kvinnorna var intresserade av menskoppen och tog till sig idén. De fick även med sig ett antal menskoppar var för att dela ut och sprida informationen.

ASHA-kvinnorna efter workshop

ASHA-kvinnorna efter workshop

30/11
Idag besökte vi en skola i byn Sonali ca 20 minuters jeepfärd uppåt i bergen. När vi kom satt ett en förskoleklass på rad framför en radioapparat och lyssnade på en röst som lärde ut engelska till barnen. Varje statlig skola får ett sådant paket med radio med olika inspelade lektioner och ett häfte med bilder till. Skolan hade en förskoleklass och en skolklass i årskurs 1-5.

Förskolebarn lär sig engelska.

Förskolebarn lär sig engelska.

Lunchdags!

Lunchdags!

Efter visiten i Sonali åkte vi vidare till byn Kandara och träffade en så kallad Self-Help-Group (SHG) bestående av ca 30 kvinnor. En SHG är en ekonomisk förening där medlemmarna tillsammans bidrar och sparar pengar. Pengarna kan sen användas när någon medlem eller annan bybo behöver det, t.ex. för sjukvård eller kläder. En SHG kan även starta små företag och sälja grönsaker, bröd eller egengjorda kläder En SHG är ett effektivt sätt för att stärka framförallt kvinnogrupper och är vanligt i indiska byar. Kvinnorna menade dock att det bästa med SHG-gruppen var känsla av gemenskap. HIMAD var med och startade upp denna gruppen och arbetar mycket med denna form av empowerment för svaga grupper. Vi tyckte att de var ett härligt gäng!

Tillsammans är de starka!

Tillsammans är de starka!

Indiskt bröllop!

2016-11-27

24/11
Idag var startskottet för ett bröllop som vi blivit inbjudna till. Och inte vilket bröllop som helst utan en av våra handledares bröder! Efter en timmes jeepfärd var vi framme hos brudgummen som hade bjudit in till fest. Först fick vi välkomstsnacks och minglade med brudgummens släkt och vänner. Senare under kvällen blev det dans för de som orkade. Det blev även en del fyrverkerier när solen gått ner. Runt hundra personer var närvarande. En mycket trevlig kväll!

Tjejerna i "sarees".

Tjejerna i “sarees”.

img_5515

25/11
Dag två var det var dags för själva bröllopsceremonin. Vi hade köpt traditionella indiska kläder att ha på oss. Tjejerna hade ”sarees” och pojkarna ”korta”. Dagen startade med att Emilia, Izabella och Mathilda fick åka och äta frukost samt göra sig i ordning tillsammans med andra inbjudna kvinnor. Nån timme senare åkte Marcus och Kristoffer till tjejerna och gick gemensamt till ceremonin. Brudparet satt på en upphöjd tron utomhus under ett tält. Framför var det rader med stolar som gästerna satt på. Ceremonin var vacker och efter blev vi tillsammans med de andra bjudna på mat innan jeepfärden tillbaka till HIMAD center.

Vi och vår handledare Pundir (högst upp till vänster) samt brudparet.

Vi och vår handledare Pundir (högst upp till vänster) samt brudparet.

Mvh
Emilia, Izabella, Marcus, Mathilda och Kristoffer

Första workshopen!

2016-11-23

Hallå där!

Ytterligare några dagar har passerat och vi stormtrivs. I söndags 20/11 vilade vi upp oss efter vistelsen i Srinagar. Vi hade handledning både i grupp och individuellt. Det är skönt att kunna prata lite om de saker vi upplever här.

 

I måndags 21/11 förberedde Marcus, Mathilda, Emilia och Kristoffer det sista inför sina workshops. Vi gick igenom hur vi skulle lägga upp morgondagen då en barngrupp skulle komma till centret för att delta i våra workshops. På kvällen satt vi ute framför en brasa och pratade om lite allt möjligt och åt chips. Personalen på HIMAD, Bicki och Muhan kom ut med trummor som de spelade på och vi dansade lite runt elden. En riktigt härlig måndagskväll uppe i bergen i Indien helt enkelt!

 

Tisdagen 22/11 var det äntligen dags att genomföra tre av våra fyra workshops för en grupp med barn som går på en statlig skola bara några kilometer bort. Alla utom Izabella genomförde sin workshop, detta för att hennes är riktad mot kvinnor. Marcus inledde dagen med att prata om första hjälpen. Barnen fick bl.a. prova på att plåstra om varandra och vad man ska göra om någon stukar foten.

Efter att barnen friskat upp minnet om första hjälpen var det dags för Mathilda och Emilias workshop om känslor. Barnen fick bl.a. måla hur de kände sig och prata om olika situationer då de kände olika känslor.

Efter en liten lunchpaus och lite lek var det dags för Kristoffer att prata om återvinning och hur viktigt det är att vi är rädda om vår natur, våra djur och om oss själva. Dagen flöt på bra och efteråt kände vi oss nöjda. Några eventuella små förändringar kan göras i upplägget av de olika workshopsen men i det stora hela kändes det väldigt bra. Bicki, en av personalen på HIMAD var sjuk denna dag så på kvällen frågade Pundir om vi ville hjälpa till med kvällsmaten. Självklart tänkte vi och bjöd inte helt oväntat på pannkakor. Det blev en riktigt smarrig måltid!

 

Idag, onsdag 23/11 har vi diskuterat lite med vår handledare Pundir om vad en workshop innebär och att det kan vara ett bra sätt att arbeta på för exempelvis en socionom men även inom andra yrken. Pundir berättade även om hinduism och dess mytologi och förklarade för oss vad kastsystemet från början kommer ifrån. Det var ett intressant samtal. Nu på eftermiddagen/kvällen har vi börjat förbereda oss inför morgondagen då det bär av mot vår handledare Devendras hemstad och hans brors bröllop! Hela torsdag och fredag kommer vi vara där. Mer uppdatering om hur det var kommer framöver, ha det så gott tills dess!

Varma hälsningar

Mathilda, Emilia, Kristoffer, Izabella och Marcus

img_0789

 

img_0779

 

img_0742

 

img_0780

img_0775

 

Srinagar

2016-11-20

Tisdag 16/11 – Lördag 19/11

Hej!

Det har varit några intensiva dagar för oss den senaste tiden och vi har dessutom inte haft något internet för att blogga, så här kommer en sammanfattning om vad vi pysslat med de senaste dagarna.

Vi har besökt staden Srinagar som ligger några timmar bort från HIMAD-centret. Här har vi besökt Garwahluniversitetet och hållit i föreläsningar om Sverige. Vi har tidigare fått i uppdrag att förbereda föreläsningar om olika svenska företeelser. Vi valde att berätta om svensk skola, kvinno- barn- och LGBTQ-rättigheter, svenska äktenskap och familjer, svenska högtider samt Sveriges återvinningssystem och arbete för miljön.

Izabella föreläser om LBGTQ

Izabella föreläser om LBGTQ

 

Vi har även besökt byn Uphalda som vunnit Neat and clean-pris för sitt moderna men hållbara levnadssätt. Här hade byborna ekologisk odling, alla hushåll tillgång till bra vatten direkt från bergen. Byn var betydligt renare än övriga Indien som vi sett men en hel del plast låg slängt lite överallt ändå. Vi ställde några frågor kring hur sophanteringen gick till men fick inga bra svar. Vi har observerat på andra ställen att det är vanligt att samla allt sitt skräp på hög och sedan bränna ner det när det blir för mycket, papper som plast.

I Ophalda besökte vi även en skola och fick träffa en rektor, lärare samt flera skolbarn där. Vi fick lära oss om deras skolsystem och deras läroämnen. Vårt schema var hektiskt för att hinna se så mycket som möjligt, det hade varit intressant att få smälta in i en klass och se hur lärandet går till, överallt vi kommer blir det mycket ståhej vilket gör att det är svårt att smälta in och observera. Men vi hann träffa några barn vilket var kul såklart.

emilia-och-skolungdomar

Vi har också besökt Azim Premji-foundation som förvaltar affärsmannen Azim Premjis förmögenhet till att göra samhällelig nytta för framtida generationer. De berättade att de arbetar mycket med att utbilda lärare samt motivera dem till att lära ut bättre. De menar att lärare framförallt i de statliga skolorna blir likgiltiga i sitt arbete. De menar att det beror på att systemet har sådana brister att lärare helt enkelt inte orkar vara engagerade. De arbetar både individuellt med lärare men även på högre nivå för att påverka politiker att satsa mer på skolan.

Vi har även besökt olika departement på universitetet, bl.a. departementet för yoga, departementet för konst och teater samt journalism. Vi har också besökt en stor marknad som hölls i staden.

Nu efteråt när vi sitter på terrassen på HIMAD-centret tänker vi på hur olikt socialt arbete är i Indien i jämförelse med I Sverige. Här kan socialt arbete handla om att dra en vattenledning till en by, få igång infrastrukturen kring sophantering eller att alla barn ska få tillgång till skola.