, Author at Socionomstudenter utomlands

Sammanfattning av veckan som gått

2015-12-12

Hej!

Vi har under sista veckan haft flera studiebesök och så har vi lagt mycket tid på att skriva ett paper som sammanfattar våra tankar kring socialt arbete i Palestina med utgångspunkt från handlingsutrymme, kulturellt relevant socialt arbete och hur man arbetar under ockupation.

Förra helgen tittade vi på när de tände den stora granen framför Nativity church. Dock var det många tal som underströk situationen i Palestina som allvarlig (Anna och jag mår bra det är ingen fara med oss) då många medborgare misshandlats, fängslats och skjutits under hösten. Det var väldigt fint på torget i Bethlehem men alla lampor frestade på el-nätet i övriga Bethlehem så strömmen gick ett par minuter var 15:e minut.

Klockan 03:00 8/12 vaknade jag och Anna av att det sved i näsan, ögonen och på läpparna. Vi hörde skottlossning och folk som skrek en bit bort från huset vi bor i. Det blev tyst först efter ett par timmar.
När vi steg upp på morgonen fick vi höra att ett hundratal israeliska soldater attackerat Dheisheh vid 2-tiden, folk från lägret gjorde motstånd genom att kasta sten på de tungt beväpnade soldaterna. Soldaterna sköt Malik Shaheen 19år i huvudet och han avled direkt på plats, de fängslade 4 personer och sköt 10personer.
Det luktade fortfarande av den starka gasen när vi gick ut från byggnaden. Anna och jag anslöt oss i demonstrationståget med tusentals palestinier mot den israeliska ockupationen och för att visa vördnad mot Maliks familj.
Alla affärer och verksamheter är stängde för att visa sin sorg mot att ännu en ung person blivit dödad till följd av den israeliska ockupationen. Stämningen i samhället består av frustration, utmattning och sorg.
Vi har många gånger under vår resa i Palestina slagits av hur utsatta och avhumaniserade palestinierna är på många sätt, allt från att bli nekad tillstånd för att åka någonstans till att deras hus blir beskjutna på natten. De mänskliga rättigheterna gäller inte för en palestinsk medborgare, israeliska soldater fängslar vuxna och barn utan rättegång eller risk för repressalier.
Utöver ovan nämnd händelse har vi under de veckor vi varit här bevittnat en 15åring bli skjuten i benet och hört om 20-30 människor har fängslats och blivit skjutna av soldater på nätterna. Listan av våld som skett i Palestina bara i höst är för lång.
Om en vecka är det dags för oss att åka hem men alla mina vänner i Palestina är fast i detta helvete utan chans att ta sig härifrån eller bygga ett fungerande samhälle.

Vi har kontinuerlig kontakt med vår lärare Anna och innan vi åkte har vi gått igenom rutiner för ifall läget skulle bli farligt för oss här. Givetvis håller vi också daglig kontakt med våra nära så de vet hur vi har det. Jag vill poängtera att Anna och jag mår bra och känner oss inte hotade men vi känner för de människor som bor här. Det vi funderar mycket på är hur vi kan arbeta vidare hemma i Sverige.

Ha det fint! /Anna & Elin

Dehra Dun del 2!

2015-12-09

Hej på er igen!

Nu fungerar internet lite grann igen så här kommer del 2 av vårat besök i Dehra Dun.

4 december

Idag gick vi upp tidigt för att åka till staden Mussouri som ligger högt upp i bergen ca 1,5 h från Dehra Dun. Det första vi gjorde var att besöka en språlskola. Skolan låg i en gammal kyrka och lärde ut indiska språk till utlänningar. De berättade att de hade studenter från hela världen och just då var det bl.a. några från Pittsburg University som var där för studier. Rektorn på skolan berättade bakgrunden till skolans uppkomst och lite om indisk historia. Det var en inspirerande man och vi lärde oss mycket av besöket.

Här ser ni språkskolan!

Vid lunch tog lärarna oss till ett bed and breakfast som var riktigt fint med utsikt över staden, underbar trädgård och julpynt överallt. Maten vi fick var jättegod och när vi åt spelades julmusik inifrån vilket gjorde att vi alla kände en liten julkänsla trots att det var sol, grönska och varmt.

Trädgården från där vi åt lunch!

Vi turistade runt lite i Mussouri resten av dagen och här är en bild på utsikten. Tyvärr var det lite disigt för att kameran skulle få med Himalayas snötäckta bergstoppar. Vi var 7000 feet ovanför marken.

Här är vi 7000 feet ovanför marken i ett utsiktstorn.

5 december

Idag hade vi äntligen tid för att inhandla de saker vi tänkt donera till närliggande skolor och de barnhemmet vi besökt. Vi lyckades hitta allting vi behövde vilket bl.a. var musikinstrument, fotbollar, badmintonrack, hopprep och skolbänkar med tillhörande stolar.

På den här bilden ser ni Lina, Vicky och Josefine som precis inhandlat alla sportartiklar!

På kvällen var vi hembjudna till D.S Pundir som är en av våra handledare. Han och hans familj bjöd oss på riktigt god mat och trevligt sällskap. De bodde i ett stort, fint hus med fin utsikt. Här ser ni en bild på familjen Pundir, dock saknas deras hund Moti.

Hela familjen Pundir!

Från vänster yngste sonen, vår handledare, frun och den äldre sonen.

6 december

Det här är vår vecka från Dehra Dun. Söndagen bestod av resa hem och idag har vi haft handledning och ub-plugg* ute på terrassen. Idag har även organisationen HIMAD haft en självhjälpsgrupp för ca 50 kvinnor på centret som även fortsatte på måndagen.

Vi har nu börjat inse hur kort tid det är kvar och vi ska njuta så mycket vi kan av den sista tiden! För att få lite julkänsla har vi (Madina**) börjat se julkalendern Pelle Svanslös, ett avsnitt per dag. Annars finns det inte mycket julkänsla att hänga i granen (HAHA) här.

Madina signar ut och vi hälsar till alla hemma i Sverige, även till våra katter som vi inte har.

PEACE OUT BRUHS

*=Universitetsbibloteksplugg

**=Madeleine och Lina

Dehra Dun del 1

2015-12-07

Hej alla kompisar!

1 december

Idag åkte vi tidigt från centret till en stad som heter Dehra Dun som ligger ca 7 h bort. Väl framme mötte en kvinna oss som var professor i socialt arbete på Shri Guru Ram Rai (PG) College. De visade oss vart vi skulle bo och det var ett hostel/gästhus på universitetsområdet för läkarstudenter. De visade oss sedan ett stort tempel som låg i stan. Det var väldigt vackert och fridfullt och vi fick även vara med om en kvällsbön. De bjöds på mat i templet varje dag och maten var gratis för alla.

En del av templet där de ber. Det är ett rum för en av alla deras gudar.

2 december

Dagen började med att vi åkte till universitet där vi fick en rundtur runt hela campus. Vi fick se alla olika avdelningar och deras stora fält för de studenter som studerade jordbruk. Efter att ha lyssnat på en kort prestation om vad de gjorde för socialt arbete på skolan hade vi interaktion med lärare och studenter. Studenterna var väldigt nyfikna och hade många frågor till oss och vi utbytte mycket erfarenheter och kunskaper. Professorerna visade oss även deras stora universitetssjukhus där läkarstudenterna gjorde delar av sin utbildning.

På eftermiddagen åkte vi till en organisation som arbetade med barn med särskilda behov. Varje vardag mellan 16-18 hade de aktiviteter för alla barn och alla var välkomna att delta, även de barn utan särskilda behov. Det var som ett fritids med lärare och volontärarbetare. Just den här dagen hade de mycket förberedelser inför jul och de ritade jultomtar, övade juldansar och gjorde och målade ljusstakar. Det var dock många barn som bara ville leka och sprang runt och spelade fotboll.

Här ser ni en lärare hjälpa en pojke att göra sin ljusstake.

3 december

På morgonen träffade vi rektorn för universitetet och vi en present. Det var en väska med universitetets logga på som var handgjord av en självhjälpsgrupp för män. Vi checkade ut från hostlet och checkade in på hotellet där vi skulle bo resterande dagar i Dehra Dun. På kvällen åkte vi till ett stort köpcentrum där vi för första gången på 5 veckor fick äta snabbmat, glass och lösgodis. Vi var överlyckliga!

Del 2 av veckan kommer i nästa inlägg!

Studiebesök på Guidance and Training Center for the Child and Family (GTC)

2015-12-01

Hunaida är psykoterapeut på GTC och arbetar främst med barn och familj och hon informerade oss om deras arbete. GTC som använder olika terapiformer sedan 1994. De erbjuder psykoanalytisk terapi, KBT, parterapi, lekterapi och familjeterapi. Organisationen får ekonomiskt stöd från ett företag i Tyskland men GTC är mycket noggranna med varifrån de får sitt ekonomiska stöd och de tar inte emot bidrag i form av redskap till behandlingar de själva inte anser vara passande för deras klienter.

De har workshops var och varannan vecka där de diskuterar olika teman, exempelvis kritiserade de Freuds psykoanalys och de har reviderat den ursprungliga psykoanalys-metoden för att göra den mer passande för den Palestinska kontexten. En annan intressant reflektion var att att Hunaida tror att många människor som lever i Palestina lider av post traumatiskt stress (pga ockupationen) och det här ges i uttryck uppmärksamhetsstörningar, depression och sömnsvårigheter.

För att terapeuterna ska ha förståelse för den kontexten marginaliserade kvinnor i exempelvis byar lever i så åker GTC:s terapeuter ut till de byar och möter klienternas i deras verklighet.

Många problem som uppstår utav ockupationen av Palestina är att den palestinska befolkningen växer upp och bor i ett våldssamhälle. Våldsspiralen börjar med de israeliska soldaterna som antingen utför direkt våld, beskjutningar eller slag och sedan fortsätter spiralen genom att männen slår sina fruar och fruarna slår barnen. GTC försöker arbeta preventivt gentemot våld genom att informera barn om deras rättigheter i skolor samt ha gruppterapi för familjer så de kan hitta andra copingstrategier än våld för att lösa sina problem.

Här är vi! Anna, Tibo, Clarie, Hunaida, Elin & Hussein

Här visar Husaida observationsrummet där de observerar familjer och hur familjen interagerar med varandra.

/Elin & Anna

151125 Womens shelter

Vi började dagen på ett ”woman shelter”. Dit kan kvinnor som blivit utsatta för våld i hemmet flytta tillsammans med sina barn. Centret startade år 2007 genom bidrag från Italien då det fanns ett stort behov av den typen av verksamhet. Kärnan i det palestinska samhället är familjen och därför arbetar centret med hela familjen – om det är möjligt skall kvinnan förenas med sin familj igen. Generellt är det svårt för palestinska kvinnor att leva ensamma. Även om det har blivit enklare för kvinnor att skilja sig blir de fortfarande stigmatiserande.

Centret består av två delar: en extern del där de jobbar ut mot allmänheten att försöka öka medvetenheten kring våld i nära relationer och verka förebyggande. Bl.a. är de ute i skolor och informerar om verksamheten. Kvinnorna som arbetar på centret menar att det finns en kunskapslucka bland palestinska kvinnor gällande deras rättigheter. Därför är föreläsningar om kvinnors rättigheter även en stor del av informationen som sprids. Själva centret är där kvinnorna och barnen bor. De har möjligheter att laga mat, bli frisörer och arbeta på en skönhetssalong. Genom att arbeta med empowermentinriktade metoder försöker centret få kvinnorna att lära sig något nytt och känna sig värdefulla. När kvinnan flyttar till centret väljer hon en nyckelperson inom familjen/släkten som centret särskilt arbetar med. Genom bl.a. KBT-terapi, psykoanalys och gruppterapi arbetar centret tillsammans med familjen för att kvinnan skall återintegreras både i familjen och samhället igen.

Därefter besökte vi ett offentligt universitet i Bethlehem. Universitetet hade fått en ny rektor och det firades med tal och sång. /Anna & Elin

Punta de Bombón, 173 år

Vi börjar med lite allmänna intryck. Det finns alltid plats i bilar och bussar, oavsett hur mycket folk som ska med, det är bara att pressa in. Peruanerna kör som galningar, det är mer spännande att åka taxi och buss i Arequipa än berg- och dalbana på Liseberg. De enda blinkers som används är varningsblinkers. Peruanerna är trevliga och ärliga och försöker aldrig blåsa en gringo på pengar (har iaf vi erfarit under en månads tid här). Man får extremt mycket mat här, soppa till förrätt sen ris, pasta och potatis i samma huvudrätt. Husen i Arequipa ser nästan övergivna och igenbommade ut på utsidan men på insidan är det ofta full aktivitet, don`t judge the book by it´s cover 🙂

Måndag 23 nov
På morgonen besökte vi en kristen katolsk org (organisation) som lagade mat till äldre människor i en liten förort till Arequipa. Där träffas de gamla och äter och umgås. Org. handlar inte bara om matutdelning utan de ansvariga vill att de äldre ska var lyckliga. Statens utspisning delar bara ut mat, inget annat. Kyrkans utspisning tar större ansvar.

Tis 24 nov
Idag besökte vi på morgonen Casa de la Juventud som är en sluten institution för missbrukare. Där satt vi och samtalade i en grupp med ett 30-tal missbrukande män. Vanligast var marihuana, alkohol och kokain. Där fanns även en kille som var dataspelsmissbrukare. Männen hade en fin sammanhållning och stöttade varandra och den kristna tron var en ledstjärna i mörkret.
Efter begav vi oss till Centro de Salud där ett 30-tal pensionärer hade träff. De hade en slags dansgympa som vi anslöt till och vi dansade för fulla muggar med de äldre. Efter presenterade vi Sverige med en powerpoint. Visade bilder på svenska djur, maträtter och traditioner. Det uppskattades av seniorerna.
Slutligen på kvällen gick vi med ett demonstrationståg som protesterade mot mäns våld mot kvinnor som är vanligt i Peru. Org. Centro Emergencia Mujer hade en central roll i demonstrationen.

Ons 25 nov
På morgonen åkte vi upp till Alto Cayma och besökte kristna org. Caminado de Maria. De lagade och körde ut mat till fattiga, erbjöd skola till fattiga barn, aktiviteter för äldre i kyrkan och hade en kvinnogrupp som träffades varje dag.
Efter åkte vi ner till staden igen och besökte OIKOS som är ett konsultföretag som andra företag anlitar för att göra utredningar om miljön. OIKOS skickar sedan sin utredning till en statlig myndighet där det inte sällan förekommer en del fuffens, t.ex. att man ska förbiser vissa negativa effekter på miljön för att en gruva ska kunna öppnas.

Tors 26 nov
Denna dag åkte vi tillbaka till Alto Cayma för att åka med matbilen till de fattiga och dela ut soppa. Det var väldigt spännande och vi fick gå in hos några människor och se hur de bodde. Många bodde i små skjul på ca 15 kvm och tanken som slog mig var att mina föräldrars garage hade varit en mer lämplig bostad. De här människorna hade det tufft och Caminando de Maria gör ett jätteviktigt jobb som förser dessa utsatta männsikor med mat när staten vänder andra kinden till.

Fre 27 nov
På morgonen åkte vi tre tim buss till Cocachacra som är en liten by i en dalgång där det odlas mycket grödor. Folket där protesterar mot gruvan som förorenar jordbruket och vattnet. Politikerna lyssnar inte på folket utan låter det mexikanska gruvföretaget fortsätta profitera på människornas bekostnad.
Efter det åkte vi till havet och Punta de Bombón där vi stannade en natt. Byn firade 173-årsjubileum och på fredagskvällen vankades det fotbollsturnering. Vi beslutade oss för att åka till den lilla fotbollsstadion och titta. När vi sitter där på läktaren med varsin läskeblask i handen kallar en kille ner mig på planen, ger mig en tröja och ett par shorts och helt plötsligt spelar jag öppningsmatchen i turneringen med 10 lag. De ca 100 personerna på läktaren skanderar “Gringo, gringo” när jag får bollen. Det var riktigt kul trots att vi förlorade matchen med 3-2.

Lör 28 nov
Vi vandrade upp till Cristo Blanco, en stor Jesus-staty som blickar ut över havet med öppna armar likt den i Rio De Janeiro. Där va fin utsikt över havet och byn. Sedan åkte vi tillbaka till Arequipa.

/ Johan & Jonathan

Workshop vecka

2015-11-28

Vecka 3 och dags för våra workshops, först ut var Josefine och Lovisa som höll sin workshop på ett hem för föräldralösa barn. Huvudtemat var självkänsla, självförtroende och vänskap. Efter en introduktion läste Lovisa och Josefine upp olika påståenden för ungdomarna som de fick ta ställning till genom att byta plats i ringen alla stod i om de ansåg att påståendet var korrekt. Ungdomarna fick därefter skriva ner tre positiva egenskaper om sig själva som de sedan fick läsa upp för resten av gruppen. Workshopen avslutades med att alla fick måla och tolka ordet Love, som ungdomarna sedan visade upp och beskrev för resten av gruppen.

Lina, Zara och Madelene gjorde en del av sin workshop med de yngre barnen utomhus undertiden. De interagerade med barnen genom lekar, fotboll och höll i en fiskedamm i slutet där alla fick var sin present.

De valde att göra hela sin workshop för en grupp med mindre barn i en by vi besökte senare under veckan, som då även innehöll pedagogiska lekar med engelska ord som passade mer för de yngre barnen. Vi började med att lära känna varandra genom att berätta våra namn och våra intressen på engelska samtidigt som vi passade en fotboll till varandra. Barnen fick lära sig den engelska versionen av ”Huvud, axlar, knä och tå”, och lekar som ”Under hökens vingar” och ”Hela havet stormar”. Barnen fick också lära sig färgernas namn på engelska genom en låt vi sjön tillsammans. Huvudtemat var alltså att lära ut engelska till de mindre genom pedagogiska lekar. Även denna gång avslutades det hela med fiskedamm som var väldigt uppskattat!

Därefter var det dags för vår (Marits och Victorias) workshop, vi bjöd in de äldsta ungdomarna från hemmet vi besökte tidigare under veckan till centret. Vårt huvudtema var Första Hjälpen och enklare sjukvård. Vi började med att hälsa alla välkomna med svenskt fika bestående av chokladbollar och närproducerad saft. Chokladbollarna uppskattades mest av oss svenskar. Därefter höll vi föreläsning och tog upp: Sår, och sårhygien, infektionssymptom, insektsbett, brännskador, vätskebrist och demonstration av bandageomläggning. Vi lärde ut ABC, Airway, Breathing and Circulation som är de första stegen i Första hjälpen.

Vi demonstrerade de praktiska delmomenten: fria luftvägar, mun-mot-mun metoden, hjärtkompressioner och framstupa sidoläge, som alla fick testa att göra på egen hand. Vi avslutade med att dela ut Första-hjälpen kit ch gick sedan ut i solen där vi satt och pärlande armband som ungdomarna fick ta med sig hem.

VI hörs snart igen!

Studiebesök RWDS

2015-11-24

I söndags hade vi ett studiebesök med några medlemmar och ledaren för The Rural Woman´s development society (RWDS). Nadia som är ledare för organisationen berättade att organisationen startade 1987 efter den första intifadan (=när Palestinierna gjort uppror mot Israels ockupationspolitik) kvinnor i byar kunde då inte gå någonstans och de saknade kompetens om hur de ekonomiskt skulle kunna bli självständiga.

RWDS vison beskrivs på deras hemsida:

Our Vision is equality between women and men, boys and girls in Palestinian rural areas in accordance with the Palestinian Declaration of Independence and international conventions and standards.

Our Mission To create a women’s movement in Palestinian rural areas that is capable of claiming and developing women’s social, economic and political rights.

www.rwds.ps

Genom empowerment, självjälpsgrupper och utbildning får kvinnor lära sig sina politiska, ekonomiska och sociala rättigheter och de lär sig att inte vara lika beroende av andra.

Det var ett trevligt möte med inspirerande kvinnor som tyvärr inte kunde pågå så länge för Nadia bor precis vid checkpoint 300 så hon kan bara ta sig in säkert i sin lägenhet vissa tider på dygnet.

På bilden ser ni vår handledare Ziad, Majdel, Nadia, Ranya och Shireen.

Idag tisdag 24/11 så skulle vi åkt till två grupper genom RWDS men byn där de verksamheterna ligger i är avstängd.

Israelerna har beordrat att en familj inom ett par dagar ska riva sitt hus så det går inte att ta sig till byn för att checkpointen i anslutning till byn är stängd.

Ziad förklarade för oss att det är svårt och mycket dyrt för palestinska familjer att köpa och få tillåtelse för att bygga hus på sin egna mark. När israelerna har beordrat rivning av ett hus så är det de palestinska familjerna själva som får betala för ner-rivningen, alternativet är att de får göra det själva så länge rivningen följer israelisk standard.

Detta är vardag för det sociala arbetet och alla andra jobb i Palestina, det är bra att ha en plan B, plan C och en plan D eftersom det är mycket som kan göra det dagliga arbetet svårt.

Annars mår vi bra, vi njuter av solen uppe på taket, umgås med volontärer och andra trevliga människor.

Ha det fint! / Anna & Elin

Con calma

2015-11-23

Måndag 16/11

För första gången sen vi kom hit fick vi en ledig dag! Dagen spenderades med tvätt uppe på taket där vi lekte med familjens chichuaua och sedan lite häng på down town Arequipa, där donken visat sig bli ett populärt besöksmål.

Tisdag 17/11

Det blev astidig uppgång med bastant(som alltid i Peru) frukost och 15min promenad till centrum där vi mötte upp German halv 8. Vi tog taxi till celva legre, som på svenska betyder “glada djungeln”, där vi besökte ett sjukhus. Första mötet blev ett långt ett med läkarchefen som gick igenom alla de sociala problem i Peru man bara kan tänka sig. Hon hade ett väldigt kritiskt förhållningssätt mot politiker som hon i många fall beskrev som värdelösa. Hon kritiserade Perus kultur där den katolska kyrkan tog en stor plats i lagstadgandet. Lagen om abort var till exempel anpassad efter religionen vilket gjorde att en kvinna, eller väldigt ung tjej, endast får göra abort om hennes liv riskeras. Det spelar alltså ingen roll om hon blivit våldtagen. Resultatet av detta menade överläkarn var att många unga kvinnor tog självmord då de blev utsatta av 2 aktörer, både av gärningsmännen och regeringen som följer kyrkans riktlinjer. Andra saker hon tog upp var befolkningens brist på kunskap vad gäller saker de stoppar i sig och på andra sätt leva hälsosamt. Hon såg också stora brister på vården i glesbygden där människor till stor del är helt isolerade från vård.

Efter mötet med överläkaren träffade vi en socialarbetare på sjukhuset. Hon berättade om sin roll inom vården där hon bland annat höll i träffar för äldre. På dessa träffar fick de äldre möjlighet att komma ut och träffa folk och göra roliga aktiviteter. Hon var mycket angelägen om att vi skulle komma och besöka en av dessa träffar nästa vecka och kanske hålla en föreläsning om Sverige för de äldre. Vi tyckte att det lät som en bra idé och spikade nästa tisdag. Förutom dessa träffar var hon också ute mycket på fältet där hon träffade mycket familjer och informerade om bland annat en hälsosam kosthållning till barn.

Onsdag 18/11

Idag var vi och besökte ett kontor i Arequipa där de arbetade med kvinnofridsärenden. Hit kunde kvinnorna komma och få hjälp när det försegick våld i hemmet. På kontoret jobbade både socialarbetare, psykologer och en jurist som hjälpte dem i lagfart. De berättade om att det finns stora problem i kvinnofridsärenden här i Arequipa, bland annat så kunde de inte erbjuda en hemlig tillflyktsbostad då folk numera vet vart den ligger. Det har hänt att männen kommit och hämtat kvinnorna där. Ett annat problem är att lagfarten mot män är så pass långdragna så att kvinnorna oftast väljer att inte fullfölja dem. De fick bara bo på det tillfälliga boendet under begränsad tid och eftersom fattigdomen är så utbredd här så slutade det oftast att de gick tillbaka till männen som fick dem att lägga ner anmälan. Juristen såg stora svårigheter i att ensam behöva ha hand om samtliga kvinnors lagfarter då hon känner att det blir en för hög arbetsbelastning som påverkar arbetet.

Torsdag 19/11

Torsdagsbesöket blev ett besök med många intryck. Vi besökte ett härberge för barn och ungdomar med olika typer av svårigheter. Anläggningen hade en hög mur runt om sig med lokaler för klassrum samt flera elevhem. Elevhemmen såg ut så att totalt ungefär 20 barn delade rum 2 och 2 med ett gemensamt kök, vardagsrum och badrum. På anläggningen jobbade psykologer och socialarbetare som på olika sätt arbetade med barnen. Barnens problematik var allt från brottslighet, drogproblem till psykisk ohälsa och tuffa uppväxtvillkor. Barnen hade blivit placerade där av domstol. På senare tid så har härbärget börjat låta barnen lämna anläggningen för att gå i vanlig skola för att de ska kunna ha mer att relatera till än bara det som är inne i anläggningen. De jobbade mycket med barnens familjer också så att barnen i framtiden ska kunna återvända till dem.

Under besöket fick jag och Johan i vanlig ordning presentera Sverige för barnen där Zlatan och olika djurarter fick stort fokus. Barnen var nyfikna och lyssnade mycket på våran halvknackiga spanska presentation och ställde artigt mycket frågor.

Fredag 20/11

Som slutaktivitet på veckan besökte vi Perus verson av frivården dit villkorligt dömda och utsläppta avtjänade sina domar. Syftet med denna typ av vård var att dem efter olika typer av behandling, som individuella samtal och gruppaktiviteter, inte skulle återgå i brottslighet. När vi kom dit satt en grupp vuxna män och målade söta nallebjörnar, som höll i färggranna blombuketter, på t-shirts för att de senare skulle kunna sälja dessa och alltså inte livnära sig på kriminell verksamhet. De hade ett väldigt uppmuntrande förhållningssätt jämtemot varandra då de bland annat apploderade så fort någon målat klart sin nallebjörn.

Lördag 21/11

Lediga! Kollade Lule-Brynäs + Asplöven-Leksand där Jonathan, på spanska, undervisade familjen om den norrbottniska sporten “hielo hockey”.

Söndag 22/11

Astrevlig middag hos spanskalärarn Nancy med hennes sambo och hennes föräldrar. Massa habla español där med såklart!

/ Jonathan och Johan

Vi hamna upp och ner när hon överläkarn berätta om situationen på olika områden i “glada djungeln”.

Vi hamna upp och ner på den peruanska versonen av frivården också.

H.N.B Garhwal University i Srinagar

2015-11-21

Efter ett par lunga dagar på centret begav vi oss mot staden Srinagar och det universitet vi skulle besöka. En resa på ca 3 timmar. När vi kom till universitetet fick vi ett varmt välkomnande av studenter och lärare. Vi fick en rundtur på deras universitetssjukhus innan vi gick vidare mot the Deparment of sociology and social work. Vi träffade Prof. J.P Pachauri som är “head of the Department”.

Första kvällen fick vi delta i en välkomstceremoni som hölls vid floden i staden. Det var sång, eld, blomkransar och väldigt mycket fotografering.

Vi vid välkomstceremonin.

Resen av vistelsen bestod av olika föreläsningar både av oss och av lärare och studenter på universitetet. Vi fick lära oss mycket om deras kultur, det sociala arbetet i Indien och deras syn på genus. En dag hade vi ett studiebesök på en pirmary school där de hade förberett sång och tal från barnen samt några lärare. Vi fick även introduceras oss och berätta om vad vi gjorde här. Tyvärr fanns det inte mycket utrymme för interaktion med barnen då hela besöket var väldigt uppstyrt. På vägen tillbaka stannade vi vid ett tempel där vi blev serverade lunch på terrassen med utsikt över bergen och floden. Det var väldigt vackert!

Studiebesök med chai på Primary school.

Swami, grundaren till skolan. Han bodde även i templet vi besökte.

Efter den schemalagda tiden hjälpte ett par studenter oss att hitta motsvarigheten till Sveriges ”Den lilla svarta” kallad Sari. Vi fick alla otroligt vackra saris som vi ser fram emot att använda! För övrigt bestod tiden väldigt mycket av fotografering, intervjuer, dokumentärfilmande, medverkade i lokal-tv och bilder på oss florerade i ca fyra tidningar varje dag när vi befann oss där. Efter att ha vistats i rampljuset hela veckan var det obeskrivligt skönt att komma hem till centret där vi nu njuter av en ledig dag i solen på vår terrass.

En av alla tidningar vi var med i. Här från vår första dag!

Lyckliga tjejer i sari-butiken!

Imorgon har vi handledningstid och en lugn dag på centret framför oss. Nästa vecka kommer vi troligen att gå på ett indiskt bröllop och då får vi använda våra fina saris!
/ Allihopa

Nyare inlägg »

« Äldre Inlägg