dan före dan 2017

March 24th, 2017

Tja bloggen!

jodå så att nu är vi snart på väg mot Sydamerika; Emma, Moa, Olivia, Lalita och Ebba. “Äventyr mina vänner”,..Lalita brukar säga det och nicka bestämt, jag brukar svara “ja vi behöver äventyr i livet, så är det!”.  Att vara på väg ut i världen med allt en behöver samlat i en väska är en oslagbar frihetskänsla för mig!  Känslor i gruppen är nu “tacksamhet” (Emma), “att något är pågång” (Lalita), spännande (Moa), pirrigt (Olivia och Ebba). Gruppen sitter just nu runt ett bort i Malmö hemma hos Ebba och äter sushi. I morgon är det resdag.

I veckan har vi haft förberedelser inför praktiken ihop med Anna Rubio Lind, lärare på Linneuniversitetet. Det var ett par dagar som verkligen fångade intresse där vi fick ta del av Perus historia av kolonialisering och dagens globalisering som kan ses som en modern tappning av samma mönster där västvärlden suger ut naturtillgångar från andra delar av världen för att främst öka välfärden i väst. Man rättfärdigar detta genom att hävda att befolkningen där får arbetstillfällen och lyfts ur fattigdom när det oftast handlar om att vi i väst ska få mer för mindre pengar och dessutom dränerar jorden på dess resurser genom utvinnandet av olja, gas, kål …. i en rasande fart under tiden. Det är sjukt men vi som har makt att ändra det har ju det bekvämt så ja… vad gör vi? fortsätter ha det bekvämt? ja precis,.. det är så vi gör. Jag vill återge en konversation mellan en Afrikansk kvinna och en västerländsk journalist ur en av dokumentärerna, Jurist och miljöaktivist Seody White sätter ord på sanningen som vi blundar för.

västerländsk journalistWhy would you say that there are poor countrys in the world?

Seody –I think the whole aspect of acepting that others can have, and others can not have. Its that filosofy that others can have mutch mutch mutch more while some have nothing. That is the critical issue that we see as normal, that we have normalised the consept. I think this is something we over the next hundread years will have to think through. I use to be quite optimistic but as the world goes on im becomming quite pesimistik. We need a revolution to change this so that the poor gets acces to the resorses equally.

västerländsk journalist –But that will cost human lives and blood? 

Seody – Why should it cost human lives and blod? This is the point. Its becaus of people holding on to it. Thats the ting,…we have to change our mindset. Becaus people still belive that they have right to it (välfärd i överflöd) thats why they think it will take human lifes to get to equality. Listen! its not right, everybody knows it but still…Thats why im saying we need a rewolution. Not a war revolution but a mindset revolution.

 

Vi i västvärlden oavsett vad vi tjänar lever i rikedom i förhållande till alla andra delar av jordens befolkning, medans 700 000 människor fortfarande lever i extrem fattigdom (läs en dollar om dagen). Ekonomisk tillväxt kan öka välfärden och det är så vi idag försöker lösa fattigdomen men detta dränerar jorden på dess tillgångar och är därför inte hållbart. Vi behöver lösa tillväxten utan att dränera jorden och finna andra sätt att öka välfärden. Under kursen kommer vi ta del av vad socialt arbete har för roll i detta och hur utveckling och utrotning av fattigdom skall kunna ske utan att samtidigt förstöra vår jord. En av de nödvändiga åtgärderna för detta är att vi i väst tänker över vad ett gott liv är/rimligen kan vara, vad är behov och vad är “vill ha” i vår levnadsstandard. För att jorden skall hålla behöver vi ändra vårat sätt att leva som en av de punkterna i åtgärdslistan. “billigt och bra” i klädbutikerna för oss kan betyda extrem fattigdom och farlig arbetsmiljö för en arbetare i klädfabriker. Att öka standarden genom att erbjuda arbetstillfällen i andra länder genom exploatering kan innebära för en familj i Indien att flytta från ett tält till ett rum stort som ett svenskt badrum där barnen sover på golvet. Om en hållbar utveckling skall ske gäller det att befolkningen i fattiga länder själva får leda den utvecklingen istället för att bli beroende av exploaterande företag. Det går framåt, man talar om att hållbarhet är ett nytt paradigm som måste till för att planeten ska ha en framtid men det går sakta eftersom ekonomiska intressen och ovilja att släppa taget om rikedomen bromsar processen.

Detta och mycket mer har vi fått en snabb inblick av från Anna. Mycket spännande tycker vi och vi förstår att vi bara hunnit snudda vid något mycket komplext. Efter tiden i Peru är vi kanske klokare om vi lyckas bemästra spanskan. Några av oss kan lite spanska, själv kan jag säga häst på spanska, vi får väl se hur det går med fördjupningen ;D

 

Nu rullar vi ut sovsäckarna o laddar för äventyr. Det blir magiskt! 

 

 

 

 

 

 

 

Hälsningar från Budapest!

March 15th, 2017

Hej!

Jag heter Jenna och jag gör min praktik i Budapest. Verksamheten där jag jobbar gör förebyggande socialt arbete med fokus på barn och ungdomar.

Till skillnad från hur socialarbetare arbetar i Sverige, jobbar vi här utomhus för det mesta av tiden med så kallat gatuarbete. En vanlig arbetsdag börjar med en 3-4 timmars runda i området. Vad gör vi där ute då? Jo, det var något som jag aldrig hade kunnat föreställa mig att socialarbetare sysslar med. Vi går fram till barn och ungdomar, vilka som helst vi ser, och börjar samtala. “Hur är det med dig? Varför är du inte i skolan?”… Oftast följer vi sedan personen till skolan eller hem om denne inte har något bra skäl att vara ute. Om vi ser ungdomar som röker, frågar vi dem om de är äldre än 18 år. Sedan delar vi ut broschyrer om att sluta röka samt inbjudningar till vår eftermiddagsverksamhet (som jag strax ska berätta mer om).

En annan väldigt vanlig uppgift ute är att vi stannar vid trafikljusen och kollar om barn eller ungdomar går mot rött. Det värsta vi kan se är om en vuxen korsar vägen tillsammans med ett barn när det är rött! När det händer stoppar vi den vuxna och har en liten seriös pratstund med denne. Det har hänt flera gånger att någon tror att vi är poliser. Vi har våra blåa “tjänstekläder” på, mina kollegor bär lika jackor och västar men jag som praktikant har bara västen. Det som enligt mig ändå mest påminner om polisens arbetsuppgifter i vår verksamhet, är våra kvällsskifter! Vi går exempelvis in på pubar för att kolla om de säljer alkohol till minderåriga. Ifall det finns minderåriga där inne, ringer vi deras föräldrar och tar hem barnen. Sedan börjar vi kontrollera stället och ungdomarna. I Sverige skulle nog polisen ingripa först och sedan hänvisa ungarna till oss? Men här ser man på saken så att vi socialarbetare har ansvaret att agera först därför att det sker ett brott mot barn och just vi  är de som har ansvaret att skydda barnen. (Barnets bästa alltid först! ;))

 
Eftermiddagsverksamheten då. Där jobbar jag oftast. Gatuarbetet anses nämligen för farligt för mig emellanåt. (Förresten, i princip alla gatusocialarbetare är män!)
Det är ett mysigt avslappnat ställe dit ungdomar kommer efter en avslutad skoldag och spelar spel, lyssnar på musik eller bara umgås med varandra. Lite som det svenska fritidset men målgruppen är äldre. Det finns grupper med olika teman, som bak-och matlagningsgrupp på måndagar, freestyle rap grupp på tisdagar samt media tema på onsdagar då vi sänder en radio broadcast som finns att lyssna på på nätet.

Därför att allt är så annorlunda, har jag börjat fundera mycket på socialarbetarrollen och klientrollen. Kan vi gatusocialarbetare ens anses ha klienter? Vi träffar nämligen nya människor på gatan varje dag och oftast varar samtalet mindre än en minut. Sedan ser vi kanske aldrig mer dessa individer. Dessutom har de själva inte sökt rådgivning utan vi tvingar dem att ta emot det vi vill säga. Vidare väcks frågan vad som egentligen är socialt arbete? Kan all hjälp med god budskap anses som socialt arbete om den utförs av myndigheter? Hur skulle det fungera i Sverige om socialarbetare gick fram till rökande ungdomar för att påminna om hälsorisker? Jag tror inte att det ens finns socialarbetare som skulle vilja göra sådant arbete. Vi prioriterar nämligen den etiska självbestämmandeprincipen medan här lägger man tydligen större vikt vid godhetsmaximeringsprincipen. I Sverige implementeras förebyggande socialt arbete vid behov. Det finns skolkuratorer och annan personal på skolor men de ingriper oftast först när det finns misstankar om några problem. Här däremot kan vi stoppa vem som helst i gatan och börja samtala lite, fråga om hur det går i skolan och hemma och på så sätt letar vi efter potentiella klienter.

Ja, hur som helst, väldigt annorlunda är det men jag har trivts jättebra på jobbet och i staden. Nästa gång kan jag skriva mer om Ungern som ett land och hurdant det är att bo här, om det inte sker något spännande i gatan eller på “fritidset” som är värd att berättas. 🙂
Kramar Jenna

Saligare att giva än att taga.

December 19th, 2016

Hej igen!

Detta blogginlägget kommer något sent. Vi har nu besökt två statliga skolor i närheten av HIMAD-centret för att dela ut de saker som vi köpt för de insamlade pengarna. Först besökte vi skolan i Sonla, som tidigare inte fått besök av studenter. Väskor fullproppade med skolmaterial och kläder delades ut till barnen.

På väg upp till Sonlaskolan, fullastade med grejer!

På väg upp till Sonlaskolan, fullastade med grejer!

Mathilda och Emilia delar ut väskorna med presenter i.

Mathilda och Emilia delar ut väskorna med presenter i.

Nöjda barn och lärare!

Nöjda barn och lärare!

 

En lunchpaus senare knatade vi nerför berget till skolan i Hadakoti där vi varit ett par gånger nu och hälsat på samt gjort workshops. Även dessa hade vi ett par saker till. Tidigare hade vi pratat med läraren om vad barnen behövde och hon menade att några bra träningskläder som även var varma behövdes samt mössor. Utöver det fick även dessa barn skrivmaterial och pedagogiska alfabetspel.

Utdelning :)

Utdelning 🙂

 

Snapchat filter

Härliga ungar i nya träningskläder och mössor.

Härliga ungar i nya träningskläder och mössor.

Sista veckan på Stand

December 18th, 2016

Hej alla!

I fredags avklarade jag min sista arbetsdag och det känns konstigt att min tid här är över. Förra veckan jobbade jag mycket med barnen i skolan och förberedde dem på att gå hem. Det är en process för barnen att hantera och det är jobbigt för en del att skiljas från Stand och alla kompisar som de träffat här. Vi gjorde också massa julpyssel vilket för mig känns så konstigt eftersom det är sommar här. Det går inte riktigt ihop med vad jag associerar med jul men för alla här är det helt normalt att fira jul på stranden med bbq 🙂 Jag börjar också förbereda mig för avfärd eftersom jag åker hem igen om två dagar. Känns overkligt att lämna Stand och alla barn nu när man verkligen kommit in i arbetet och har lärt sig hur allt fungerar här. Men jag är SÅ nöjd och glad över att jag valde att göra min praktik på Stand i Nya Zeeland. Otroligt lärorikt och utvecklande! Kunde inte önskat mig en bättre arbetsplats 😀 Jag kommer sakna Stand men framför allt alla fantastiska barn. Om någon student läser det här inlägget och funderar på att åka så säger jag bara GÖR DET! Tänkte avsluta med en bild från mitt äventyr den här helgen i Tongariro.

 

img_2190

Besök på barnhem!

December 13th, 2016

Hej!

Igår var vi och besökte ett hostel/barnhem för pojkar som inte hade någon familj som kunde försörja dem. Antingen hade de inga föräldrar alls eller så kom de från en väldigt fattig familj som inte hade möjligheten att ekonomiskt försörja dem alternativt att föräldrarna hade någon form av fysisk/psykisk funktionsnedsättning. Organisationen som är grundare för detta hostel heter “AIM for Seva”. AIM for Seva har öppnat 60 barnhem runt om i landet. Målet är att barnhemmen ska ha utbildad och omsorgsfull personal som ska uppfylla de sociala och känslomässiga behov och förväntningar som ett barn har på en förälder. Barnen får på de olika barnhemmen näringsrik mat, sjukvård och faciliteter för att sköta sin hygien samt möjligheten att gå i skolan.

Innan vi kom till barnhemmet hade vi köpt ett flertal olika spel som pojkarna kunde ha på barnhemmet samt pennor, målarfärger, ritpapper m.m.  När vi sedan frågade vad de önskade sig på barnhemmet så var alla överens om att de ville ha en TV och badmintonracket vilket vi sedan åkte och köpte till dem! Pojkarna blev superglada när vi kom tillbaka med detta! 

Under besöket höll Kristoffer sin workshop om vikten av att sopsortera samt följderna av att vi slänger skräp i naturen. Därefter lekte vi “hela havet stormar” med pojkarna. De blev några fartfyllda minuter men pojkarna verkade uppskatta det!

Vi besökte även en marknad igår där vi handlade en massa saker som vi ska ge bort till två skolor vi ska besöka här i bergen imorgon. Familjerna här i bergen är väldigt fattiga. Så till barnen i skolorna har vi bland annat köpt varma kläder, mössor, pennor, pennskrin, skrivblock, ryggsäckar och några pedagogiska ABC- & alfabetsspel som de kan använda sig av i undervisningen.

 

Kramar från Mathilda, Emilia, Izabella, Marcus och Kristoffer!

15401004_1834197283492987_7309813527337269910_n

Alla pojkarna och så vi!

15380757_1834197230159659_2072218244089514342_n

Lunchdags!

15492397_1834197396826309_6048277979136009589_n

Här en en pojk från barnhemmet med oss när vi köper TV! 🙂

15356697_1834197273492988_394703740026802485_n

Nöjda pojkar efter att ha fått et ABC-spel. Vi såg inte denna pojken släppa spelet en enda gång efter att vi hade gett det till dem! 🙂

14720325_1834196976826351_3027340936869032363_n

Ryggsäckar, kläder, mössor, pennor, papper, spel m.m. till skolorna vi ska besöka imorgon.

15349650_1834197113493004_1123584701748848051_n 15356739_1834197040159678_6438705866386696045_n

 

 

Dehradun

December 13th, 2016

Hej!

Den 5/12 påbörjade vi vår resa mot delstaten Uttarakhands huvudstad Dehradun. Men först stannade vi på hotell en natt i Rishikesh. Kvällen spenderades med att gå runt i staden samt shopping. Dagen efter gick vi för att besöka ett av stadens slumområden. Som guide hade vi en av organisationen PLSS medlemmar. PLSS jobbar för att förbättra livsvillkoren för de som bor i slummen. Han berättade att de nyligen startat en självhjälpsgrupp för kvinnor samt att de flesta barnen går i skolan. Dock hoppade många av för att hjälpa sina föräldrar med deras arbete. Lite blandande känslor alltså men mycket intressant.

 

Rishikesh

Rishikesh

 

Väl i Dehradun gjorde sig fortfarande vårt pengaproblem påmint men vi lyckades handla lite både till oss själva och till skolorna som vi besökt. Senare under dagen var vi på studiebesök hos en frivilligorganisation som hette Bindu. Bindu arbetade huvudsakligen med självhjälpsgrupper för kvinnor från slummen. Bland annat fick kvinnorna lära sig hur de kunde göra prydnadssaker och smycken av tidningspapper för att sedan sälja. Väldigt inspirerande!

 

Slummen i Rishikesh

Slummen i Rishikesh

Shopping i Dehradun

Shopping i Dehradun

 

Sista dagen innan hemresan försökte vi återigen ta ut pengar i bankomater utan att lyckas. Antingen var det för långa köer eller var pengarna slut. Under kvällen var vi bjudna till vår handledare Pundirs hus i Dehradun. Där åt vi middag och träffade hans familj och grannar. En väldigt lyckad kväll! Den 10/12 åkte vi mot HIMAD education center igen. På vägen högre upp i bergen lyckades vi hitta en fungerande bankomat utan kö! Äntligen kunde vi ta ut tillräckligt med pengar för att på allvar börja handla till skolbarnen.

Många kramar

Emilia, Izabella, Mathilda, Marcus och Kristoffer

Workshop på skola i Hadakoti!

December 11th, 2016

Hej,

Vi vill börja med att be om ursäkt för dålig uppdatering på bloggen nu de senaste dagarna. Internetuppkopplingen har varit lite bristfällig då vi varit på resande fot i delstatens största stad Dehra Dun i nästan en vecka.

Två dagar innan vi åkte iväg så höll Mathilda, Emilia, Kristoffer och Marcus sina workshops för några barn i den skola som ligger i den bergsbyn där vi bor. Byns namn är Hadakoti. Vi har varit och besökt den skolan en gång tidigare under vår vistelse och barnen verkade glada över att se oss igen. Barnen i den skolan är mellan 5-9 år. Vi fick därför ändra om konceptet lite i våra workshops då vi tidigare har anpassat våra workshops för något äldre barn.

Våra workshops gick fint! Marcus började att lära ut lite basic fakta kring första hjälpen sen tog Emilia och Mathilda över och pratade om känslor med barnen. De fick bland annat måla en känsla vilket de gjorde superbra! De flesta målade känslan “glad”. Kristoffer avslutade med att prata om sophantering och vilka följder det kan få när vi slänger sopor i naturen. Barnen verkade fängslade av det vi hade att säga och var himla duktiga på att diskutera de olika ämnena med oss.

Efter våra workshops hade vi lite fri tid då vi bara kunde umgås och leka med barnen. Vi avslutade med att sjunga lite sånger ihop. Barnen dansade och sjöng till traditionella indiska folkvisor och vi visade dem hur vi i Sverige gör när vi dansar “små grodorna”. Barnen blev sedan ledsna över att vi skulle gå så vi stannade tills skoldagen var slut vid kl 14.

 

15502647_10211359017749205_1624799295_o

Här målar vi olika känslor under Mathildas och Emilias workshop.

15419278_10211359019869258_971716983_o

Lunch i skolans “matsal”.

15515516_10211359026349420_1113788344_o

Alla fina teckningar!

15502948_10211359018989236_2096191620_o

Kristoffer introducerar sin “skräpsorteringslek”.

15409672_10211359014629127_1266274743_o

Här får barnen fina priser 🙂

15409471_10211359015709154_408914325_o

Barnen tillsammans med deras lärare.

img_5643

Markus lär ut första hjälpen!

Fjärde veckan

December 4th, 2016

Hej alla!

Den här veckan har varit väldigt intensiv. Jag har jobbat både morgon- och kvällspass samt testat på att jobba på helgen. I början av veckan var vi med alla barn i en park och de fick leka fritt. Jag har också varit ute och åkt båt med tjejerna. Mannen som körde båten gjorde det tydligen gratis och båten var hans dessutom! 🙂 Man blir så glad när människor verkligen ställer upp och visar engagemang för barnen. Det uppskattas på Stand och inte minst av barnen. Igår (lördag) hade vi Christmas party. Föreningar ställde upp tre olika hoppborgar för barnen, åter igen gratis, och bjöd på godis, mat och dryck. Det var full fart minst sagt och barnen var fulla av energi hela dagen 😀 Barnen fick också en säck var med julklappar så det var alltså inte bara en julklapp utan de fick flera! Paketen var donerade så det hade vi inte heller betalat något för. Alla barn blev jätteglada för sina presenter så den här dagen kommer de sent glömma. Idag åkte vi till en utomhuspool och var där hela dagen. Vädret var fantastiskt och solen sken hela dagen. Sommaren har verkligen kommit till Nya Zeeland på riktigt nu och idag nådde temperaturen 23 grader. Alla var var nöjda med dagens aktivitet men många var trötta vid dagens slut, även jag. 🙂

img_19711

hoppborg

Hej hopp menskopp!

December 1st, 2016

29/11
I tisdags var det dags för Izabellas workshop. Till workshopen hade organisationen ASHA bjudits in. ASHA står för Accredited Social Health Activist och organisationen består av kvinnor som arbetar i byarna främst med hälsa hos kvinnor och barn.
Workshopen inleddes med diskussion om hur deras arbete går till och vilka problem de stöter på i sitt arbete ute i byarna. Senare visade Izabella upp olika menstruationsskydd, såsom binda, tampong och slutligen menskoppen, samt deras olika för- och nackdelar. ASHA-kvinnorna var intresserade av menskoppen och tog till sig idén. De fick även med sig ett antal menskoppar var för att dela ut och sprida informationen.

ASHA-kvinnorna efter workshop

ASHA-kvinnorna efter workshop

30/11
Idag besökte vi en skola i byn Sonali ca 20 minuters jeepfärd uppåt i bergen. När vi kom satt ett en förskoleklass på rad framför en radioapparat och lyssnade på en röst som lärde ut engelska till barnen. Varje statlig skola får ett sådant paket med radio med olika inspelade lektioner och ett häfte med bilder till. Skolan hade en förskoleklass och en skolklass i årskurs 1-5.

Förskolebarn lär sig engelska.

Förskolebarn lär sig engelska.

Lunchdags!

Lunchdags!

Efter visiten i Sonali åkte vi vidare till byn Kandara och träffade en så kallad Self-Help-Group (SHG) bestående av ca 30 kvinnor. En SHG är en ekonomisk förening där medlemmarna tillsammans bidrar och sparar pengar. Pengarna kan sen användas när någon medlem eller annan bybo behöver det, t.ex. för sjukvård eller kläder. En SHG kan även starta små företag och sälja grönsaker, bröd eller egengjorda kläder En SHG är ett effektivt sätt för att stärka framförallt kvinnogrupper och är vanligt i indiska byar. Kvinnorna menade dock att det bästa med SHG-gruppen var känsla av gemenskap. HIMAD var med och startade upp denna gruppen och arbetar mycket med denna form av empowerment för svaga grupper. Vi tyckte att de var ett härligt gäng!

Tillsammans är de starka!

Tillsammans är de starka!

Indiskt bröllop!

November 27th, 2016

24/11
Idag var startskottet för ett bröllop som vi blivit inbjudna till. Och inte vilket bröllop som helst utan en av våra handledares bröder! Efter en timmes jeepfärd var vi framme hos brudgummen som hade bjudit in till fest. Först fick vi välkomstsnacks och minglade med brudgummens släkt och vänner. Senare under kvällen blev det dans för de som orkade. Det blev även en del fyrverkerier när solen gått ner. Runt hundra personer var närvarande. En mycket trevlig kväll!

Tjejerna i "sarees".

Tjejerna i “sarees”.

img_5515

25/11
Dag två var det var dags för själva bröllopsceremonin. Vi hade köpt traditionella indiska kläder att ha på oss. Tjejerna hade ”sarees” och pojkarna ”korta”. Dagen startade med att Emilia, Izabella och Mathilda fick åka och äta frukost samt göra sig i ordning tillsammans med andra inbjudna kvinnor. Nån timme senare åkte Marcus och Kristoffer till tjejerna och gick gemensamt till ceremonin. Brudparet satt på en upphöjd tron utomhus under ett tält. Framför var det rader med stolar som gästerna satt på. Ceremonin var vacker och efter blev vi tillsammans med de andra bjudna på mat innan jeepfärden tillbaka till HIMAD center.

Vi och vår handledare Pundir (högst upp till vänster) samt brudparet.

Vi och vår handledare Pundir (högst upp till vänster) samt brudparet.

Mvh
Emilia, Izabella, Marcus, Mathilda och Kristoffer